BESÖK OCH STÖK.

Jag hade sån jäkla mensvärk imorse så jag nästan började bli orolig över att jag skulle föda på riktigt. Jag har aldrig varit med om dess like. Riktigt obehagligt. Men efter två ipren och ca 2 timmar så är det under kontroll igen. Men det var hemskt. Och om jag skulle haft värkar så hade det varit jungfrufödelse. Ett nytt Jesusbarn alltså. Då hade jag nog blivit ganska förvånad.

Läste precis i Jennys blogg att Robert är påväg uppåt och hemåt med sin nya MC nu. Han ska komma förbi och käka middag och hälsa på en liten stund när han når Umeå. Det ska bli riktigt roligt. Vi har ju, av förklarliga själ, inte sett på över 4 månader. Så jag ser självklart jättemycket fram mot att äntligen få träffa världens bästa kille igen*.
Så jag borde ta och städa upp lite här hemma, gå och handla ingredienserna till maten samt duscha och sånt. Men jag är lite trögstartad idag. Mensvärken tog verkligen musten ur mig.

Däremot så kommer jag nog tyvärr inte hinna med att se NARS i döbelns ikväll. Jag kommer säkert närvara vid nästa spelning istället. Jag hoppas att ni får en grym kväll, och ni kommer att dra upp peppen rejält som ni alltid gjort hittills!

*Nu behöver inte mina närmaste bli orolig över att jag ska träffa mitt ex, som jag har haft extremt svårt att komma över. Det känns bra för min del. Jag ska få träffa en av mina bästa kompisar. Det är det jag känner. Så sitt inte och oroa er nu över att jag kommer vara en smärtande katastofplats sen när han åkt hem. Jag garanterar att jag inte kommer vara det. Kanske lite ledsen, men inte mer än det.

IGOR OCH DISCO.

I går var jag på Scharinska. Gu se ovanligt.
Där kollade jag bl a in Igor från Sepultura som trummade till dunka-dunka. Det var intressant. Så coolt men samtidigt så fruktansvärt fel. Min storebror lyssnar på Sepultura och har gjort det hemskt länge. Jag minns när jag var en 10årig skitjobbig lillasyster som smet in i brorsans rum bara för att hänga med honom och hans polare (som jag förövrigt var kär i, hela bunten) och skulle visa mig häftig genom att digga med stereon som gick på högsta volym, när jag egentligen grinade inombords för att jag tyckte det lät hemskt och läskigt och samt för att jag trodde att jag skulle börja blöda ur öronen.
Lite skillnad då att få se den legendariske trummisen sitta och trumma på till samma sorts musik som spelades när jag gick på Vegaskolans discon när jag gick i 6an. Och då spelades INTE Sepultura.

Annars så var det en ganska rolig kväll. Jag stod iof mest i något hörn och glodde. Jag pratade inte så mycket med någon utan gick mest omkring och funderade över saker. Men det var trevligt ändå, det var skönt att ha sällskap men samtidigt hålla sig för sig själv.
Hade jag varit hemma så hade det nog snarare gått mer i deppandets tecken. Jag känner att jag har hamnat i en formsvacka. Hoppas det går över snart. Jag behöver något (eller någon?) som får upp min pepp.
Ja, ja. Det löser sig.

YOU GO BRO!

Visst ja, jag glömde att berätta att en av de bästa personer som jag älskar mest i hela världen fyller 35 år i dag! Min finaste, bästaste storebror Mathias. Grattis bro & och kram!

EN FIN TRETTIOÅRING.

Jag måste ta och uppmärksamma det faktum att en väldigt speciell person i mitt liv fyller hela 30 år idag!
Robert har tillfört massvis med kärlek, lycka, glädje, vishet och vänskap i mitt liv. Och det finns inte ord för hur otroligt tacksam över att fått lära känna honom och även över våran fortsatta vänskap.

Tusen grattis till dig älskade vän!

NU TRÖTTJIDDRAR JAG.

I eftermiddags, när jag hade fikarast, så satt jag vid bordet och skulle precis trycka i mig lite kaffe och frukt när jag av någon outgrundlig anledning ska ner i sidofickan på mina arbetsbyxor och lyckas skära ett ganska djupt jack i handflatan. Precis ovanför operationsärret.
Alltså hur lyckas jag egentligen?! Är mina händer cursed eller vad är problemet? Kan jag aldrig sluta klanta mig? Jag börjat bli lite smått irriterad på mig själv nu måste jag erkänna. Håller jag inte på att snitta mig i händerna så är jag och drämmer in huvudet i betongtrappor. Nu tycker jag att jag får ta och ge mig snart. Dumheter.

I går var jag duktig och bytte gardiner i vardagsrummet, och sen dammtorkade alla ytor här inne. Egentligen så skulle hela Söndagen ägnas åt att jag skulle vara duktig och vårstäda hela lilla lägenheten. Men det blev lite driftsstörningar i och med att Majsan sov över (varje chans till att slippa börja städa räknas) samt att min bror ringde och föreslog den eminenta idén att jag och han skulle åka runt på diverse gubbgumm-affärer och köpa lite mat och saker till den nya familjemedlemmen vi får på Lördag. (Får och får, hon kostar 6000, men är nog garanterat värd varje öre). Ronja heter hon. Bilder LÄR dyka upp här mot slutet av veckan. På Lördag ska jag och bro åka upp till Öjebyn och hämta henne, samt hälsa på Robert och kolla in hans nya lägenhet. Lika bra att slå två flugor i samma smäll när man ändå är där uppe. Jag har ju som ingen anledning att åka dit med jämna mellanrum längre. Tyvärr.

Nu ska jag gå och lägga mig. Vårstädningen sköts upp till imorgon pga distraktionerna (jag klagar inte, det var bra distraktioner). Sen så ska Jenny komma och hälsa på mig imorgon kväll, så då vill jag ha fint här. Samt att middagen ska stå på bordet, så att hon vet vilken duktig hemmafru jag kommer bli åt någon eventuell karl i framtiden.
:P.
Jag är i o f inte så lockad för närvarande, men det är nog lika bra att träna för det.

:P. En till sån bara för att alla ska förstå ironin.

BEBIS-MÖTE.

Jag är nyss hemkommen från besöket hos Micke, Åse och lilleman. Jag är förälskad.

På tal om något annat. Jag har massvis med bilder från Sthlm-Gbg-Trollhättan-resan. Jag har laddat upp dem men inte orkar gå igenom allt. Förbered er på bildinvasion om ett tag. Jag tog "lite" bilder på lillbebisen också. Jisses amalia.

Och så en bild på sötebarnet och den stolta fadern!

JAG & J 1 ÅR.

För en liten stund slog det mig att det är exakt ett år sedan det var Ubbes 30års fest på Verket. Det betyder alltså att det är idag exakt ett år sedan som jag och Jenny träffades för första gången!
Det är värt att firas! Så det kommer bli en skål i rosévin när jag ska äta middag med Annika sen. Jag får skåla i luften till Jenny hela enkelt, för hon är ju hemma i Sthlm och inte här.

Tänk vad spännande livet är ändå, inte visste jag får ett år sedan vad mitt första möte med Jenny skulle inbringa. Det tog några månader innan vi umgicks på riktigt, och det var i samband med att hennes tjänst förändrades och hon fick veta att hon skulle flytta till Stockholm. Men under de månader hon var här så umgicks vi flitigt, och fick träffa hennes lillebror .. :) Att träffa Jenny tillförde en jättebra sommar, inte bara för att jag genom henne träffade Robert, utan även allt jag och J gjort.

Jag saknar den tiden hemskt mycket. Jag vill att det ska bli vår/sommar igen. Jag vill sitta i en park och ha en sol som värmer ansiktet, en god vän vid min sida och en papp-kopp med kaffe i handen. Jag vill kunna gå ut i sena sommarnätter med kjol och tunna strumpbyxor. Slippa jacka, halsduk, vantar och mössa. Slippa kyla och bara ha ljus hela tiden.
Nu blev jag nostalgisk. Jag vill vrida tillbaka tiden tills när den här bilden togs. Det var ju typiskt att Jenny skulle hålla på att flytta till Stockholm, dumheter!

JAG VILL TILLBAKA.

Åh vad jag önskar och saker och ting vore annorlunda.
Jag tittar mot våran horisont och det är bara mörker. Det skär i hjärtat för jag önskar ändå att allt kommer ordna sig. Hur tacklar man att någon som man är kär i inte är kär i en längre?
Bara tanken på att jag inte kommer åka upp dit och bara ligga i soffan och kolla på film är outhärdlig.

Jag måste hitta något att fokusera på. Jag kan inte ringa hit en kompis varje gång jag blir ensam och ledsen, för då kommer jag säkert utveckla någon sorts fobi som gör att jag inte klarar av att vara själv.
Hobbys är inget för mig, jag är för flyktig och ombytlig när det gäller "intressen". Jag kan inte hålla liv i sysselsättningen tillräckligt länge för att knappt få ut något som helst resultat av det.
Yoga är bra, för att det går ut på att jag ska koncentrera mig på min andning och min kropp. Men jag kan ju inte göra yoga hela tiden heller.
Läser jag böcker som inte är tillräckligt fängslande så tappar jag fokus så att tankarna flyger i väg åt fel håll direkt, och samma sak gäller film.
Promenader ska vi inte ens snacka om, även om jag har sällskap under traskandet.

Jag vill komma över det här, men det är ett lite väl hårt krav att ställa på sig själv efter en dryg veckas kärlekssorg.
Samtidigt vill jag inte komma över det heller, för då betyder det att jag har accepterat att det inte är vi. Och jag vill ju att det ska vara vi.

Det är jobbigt just nu.

6 FINA MÅNADER FICK JAG I ALLA FALL.

Att hänga med huvudet trodde jag var ett bildligt uttryck. Men nu vet jag att det är bokstavligt. Jag bokstavligen hänger med huvudet.
Helt ärligt, jag tror att mitt hjärta har gått i tre delar ikväll. Det är bra att veta att det kommer att läka, annars så skulle nog det här vara ännu jobbigare.
Det är sån tur att Robert är en sån fin och bra kille, för jag tror att det kommer läka lättare då.
Men det är ju bara det att det gör ju så fruktansvärt ont att han inte är min längre.

THE BRUDS ON STAGE.

I går var det releasefest för NARS på Verket.
Och det är en underdrift att de var bra, de var GRYMT bra! Andra spelningen och allt.
Jag är så stolt över Karro, Lisa m.fl. Nu peppar jag inför nästa spelning nå så jävulskt.













Kalle var där. Han är en av de snällaste killarna jag vet. Synd bara att det blir så sällan man ses nuförtiden. Det gäller även en massa fler personer som också befann sig på Verket igår. Jag måste ta mig ut oftare känner jag ;).

Nä, nu ska jag och min Robbe äta lite, sen så ska vi bege oss till Vännäs för middag och adventsfika. Hej hej.

JAG <3 LÄGENHETEN.

En del av fonden i vardagsrummet, möbeln kommer bytas ut senare dock, samt att prydnadssakerna ska vara på en annan hylla sen.

Jag försvann från dataland ett tag, men jag gick inte under jorden. Jag var först till Piteå och hälsade på min kära. Har badat bubbelbad i Piteå och även varit till Älvsbyn och bli bjuden på världens godaste middag av Maria och Charlie. Med lite spelande av Super Mario Bros 3 till efterrätt. Älskade spel så jag längtat efter dig! Det var så många år sedan som jag spelade det sist, så jag sög ju ganska hårt på det då såklart. Maria skrattade nästan hysteriskt åt mina utfall där ibland. Men det är bra att hon får lära sig hur jag är ;).

Sen så har jag fått träffa "svärmor" Märta också. Det var hos henne och Hasse som det blev bubbelbadande i fredags, och sen så blev vi bjudna på lunch innan jag skulle ta bussen hem till Umeåt på Söndags eftermiddag.
Det var inte så nervöst att träffa Roberts mor för första gången faktiskt. Jag kände mig helt avslappnad i hennes sällskap. Märta verkar vara en söt och snäll person.

Sen så har min lägenhet blivit tapetserad och målad i veckan. Jag har fått dra ihop alla möbler till mitten av rummet, så datorn har varit hopklämd där mitt i röran, så jag har inte ens idas försöka nå den. Så därav Kajjes plötsliga försvinnande.

Jag kan också tillägga att jag har världens finaste lägenhet nu, jag älskar den. Jag kan gå runt och bara titta och fascineras över att det helt plötsligt blev fint här, hur fint som helst.
Jag kommer inte sakna de orangea ankorna i badrummet kan jag då tillägga.
Nä, nu ska jag ta och styra upp lite städning av köket. Mamma och brorsan ska komma hit och hälsa på en sväng idag, och Robert kommer hit senare. Sen ikväll är det NARS releasefest på Verket! PEPP!!!!!

MASKERAD I NORRBOTTEN.

I går var det Halloweenfest, maskerad alltså.
Vi var hos R's kompisar Markus & Madde. De bor i ett litet gulligt hus i Öjebyn. Jag har aldrig sett någon pynta och gå in så mycket inför Halloween. Spindelväv med spindlar över allt, monsterljus, kolsyreis som ryker och bubblar när man häller varmt vatten på det, avhuggna fingrar och andra egengjoda Halloweengodisar m,m.
Det var trevligt. Jag var mest där för att få träffa M&M och övriga kompisar till R som jag inte träffat tidigare. Så jag satt med mina folkisar och de andra med whiskey, vin och sprit. Jag var inte direkt något partyanimal. Men jag klarar inte av att vara bakis längre.
Efter ett tag så smällde festen av lite grann. Folk for ut på lokal, vissa började bli trött och less och andra fick i sig lite för mycket.
Jag hade fått låna en grönsvart klänning och några svarta vingar av Hanna. Någon svart ängel liknande grej. Lite knäppt att fara till en fest för att klä ut sig och sen byta om några timmar senare när man ska hem. Men ja ja.
Det var najs ändå. Träffa lite folk man hört mycket om och sen så hade de så jävulskt god blåbärsbål också. Hehe.

Ja, innan festen rakade jag tuppkam på Robert. Han blev skitsnygg. Men jag antar att han kommer raka av den senare ikväll när jag åkt hem. Boh.

HEJ MITT VINTERLAND, NU ÄR JAG HÄR.

Tjoho. Så åkte man till Piteå och hamnade i ett vinterland. Det är skitmysigt och jättefint, men jag har troligtvis de sämsta skorna i mannaminne. Jag får undvika att gå ut helt enkelt, om jag inte vill förfrysa tossingarna. Det vill jag inte så jag får väl stå och stirra längtande ut genom förnstret ..

Ja så började man dagen med ett oplanerat jidder.
Eller börja och börja, jag har varit vaken ett tag. Karpaltunnel-helvetet blir bara värre och värre, jag kan knappt sitta vid datorn längre. Jag är jobbigt att styra musen för jag har inte någon känsel i handen. Och i detta skrivande så sticker det något så jävulskt i fingrarna. Blä, jag börjar längta efter operationen, vilket lär bli när jag är 35, det är ju landstinget som styr det ..

Som sagt, har varit vaken ett tag, jag har varit världshistoriens jobbigaste flickvän där jag har hoppat, killat, petat och jävlats för att få upp karln. Han undrar varför jag har börjat ta Speed och ska upp kl 7 på morgonen när vi somnade 3. Klockan var 11 men det vägrade han inse. Hur som, jag har verkligen varit asjobbig så jag skulle inte bli förvånad om han senare idag sätter mig på någon buss som går till Tjottahejti, så han kan få åka hem och sova ut ordentligt, stackaren.

I går fick jag sluta tidigare från jobbet för att jag skulle hinna med 16,15 bussen till Piteå. Men när jag slutat så förkortades bussfärden till Ånäset. För R och far skulle dit och köpa en bil. Men när de åkt de 18 milen dit säger försäljaren att han är upptagen i två timmar så de måste vänta, så när jag är halvvägs till busstationen så ringer R och säger att de kommer och hämtar mig ist. Så jag vänder och traskar tillbaka till Hagmarken. Efter ett tag så plingar R plus fader på dörren och den oändliga resan till Piteå börjar..
Med oändlig menar jag att vi tre, på allvar, trodde att vi aldrig skulle få lämna OK i Ånäset. Karlf*n (ursäkta språket) som skulle sälja bilen dök aldrig upp. Så vi satt och väntade som tre fån i evigheter på macken. Människan hade inte mobilen på så det gick inte att få tag på honom.
Efter ett tag blev vi less och började leta reda på bydelen han påstod att han bor i, men varken Ånäsetbor eller Robertsforsbor visste var det låg.
Det började osa lurendrejeri alt oseriöshet på långa vägar.
Tillslut fick vi ge upp. Och det var en mindre nöjd pojkvän som körde oss till Piteå sen. Över 50 mil, en tank, för en jäkla karlj*vel som inte ens kunde kontakta och säga att han inte kunde dyka upp pga av tidsbrist eller vad det nu berodde på. Jag kan helt ärligt säga att om den människan inte har något rimligt själ till varför han inte bemödade sig att dyka upp, eller ha mobilen på, så är det en jävla idiot.
Så! Då var det sagt.

Men en liten rolig grej var att när jag gick in på OK Ånäset för toa och lite karra, så är han som jobbar där en gammal stamkund på mitt jobb. Döm om min förvåning när jag såg honom på en mack i ingenstans, med tanke på att sist jag såg honom var en gång när han handlade och sa att han flyttar till Barcelona. Men han och tjejen blev gravida och flyttade tillbaka till Sverige. Och han är uppvuxen i Ånäset tydligen.
Ibland blir man förvånad, minst sagt.

KÄRLEKEN STÄNGER DÖRREN OCH SAKNADEN TRÄNGER SIG PÅ.

Nu har R åkt hem. Buhuu. Jag tycker att tiden rinner iväg alldeles för snabbt ibland, trots att vi alla fick en timme extra inatt. Men han måste ju få fara hem. Trots att jag tjatar om att han ska stanna och sitta här och uggla i min lägenhet medan jag är på jobbet. Det är nog det mest själdödande som finns iof. Men det är ju så tråkigt att bli ensam helt plötsligt när man har haft någon runt sig i ett par dagar. Jag behöver fler dagar för att jag börjar längta efter egentid. Två dagar är inte länge, helgen borde förlängas tycker jag. Minsann!
Nä, nu ska jag inte fortsätta vara en dryg gnällunge. Lite separationsångest får man leva med. Samt att vi kommer ses snart igen. På Fredag kväll.
Vi är tydligen bjudna på en maskeradfest hos Marcus & Madde. Två personer som jag har hört nämnas flera gånger men aldrig haft äran att träffa än. Vi lär knappast klä ut oss. Jag misstänker att det inte finns en chans i världshistorien att Robert ids eller vill skaffa en maskeradoutfit. Jag kommer inte ha tid att klä ut mig, fixa hår och smink till en maskerad. Då skulle det måsta göras under bussresan upp, då skulle jag troligtvis bli utslängd utanför Byske när jag mitt under resan börjar åla av mig kläder till de andra resenärernas förskräckelse, samt att jag kladdar smink överallt så fort bussen kör i ett gupp.
Samt tanken på att Roberts vänners första intryck av mig kommer bli att se mig utklädd till något fån, är väl inte så tilltalande heller.
Men det ska bli kul att träffa M&M. Då är det bara Emma & Cathrine kvar så tror jag att jag har fått träffa de flesta närmaste vännerna.
R har inte träffat Hannorna och Erikarna än, samt Elot. Annars har han träffat de flesta av mina käraste.

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag blev typ handlingsförlamad nu när Robert for. Jag borde städa, men jag halvfunderar på om man ska pröva en gång till med de där chokladrutorna. (Alltså att jag vill bevisa för mig själv att jag förhoppningsvis inte har blivit sämst på att baka).
Christer och Mathias kom och hälsade på, och då tog kakorna näst intill slut.

Fan! Jag glömde skicka med kanelbullar till Lennart!

HALVMISSLYCKADE BAKVERK.

I går kväll, medan jag väntade på att kärleken skulle komma till stan, så kom jag på den briljanta idén att baka chokladrutor! Jag hittade receptet i en gammal MerSmak och det verkade inte invecklat för fem öre.
Men då visar det sig att jag har världshistoriens sämsta ugn. Så jag lyckades inte få till lika fina kakor som i tidningen (fotoretuch?). Jag borde kanske ha gjort dubbel sats för plåten var lite för stor också. Hur som så var de sjuuuuuukt goda.
Så nu tänker jag förvandla den här bloggen till en bakblogg så här är receptet:

CHOKLADRUTOR MED SOLROSKÄRNOR.
Ca 20 st.
Tid ca 35 minuter.
Ugnstemeratur 175º

Ingredienser
100 g margarin eller smör
100 g mörk blockchoklad, gärna 70%
0,5 dl solroskärnor
2 ägg
2 dl socker
1,5 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver

Garnering
0,5 dl solroskärnor el silverkulor

Smält margarin/smör i en stor kastrull. Lägg i chokladen och låt den smälta. Låt svalna lite. Blanda ner solroskärnor, ägg, socker, mjöl och bakpulver i kastrullen. Rör till en jämn smet. Bred ut den på bakplåtspapper i en liten långpanna (ca 20x30 cm). Strö ev på solsolkärnorna om du vill ha de som garnering. (Vänta med silverkulorna!).
Grädda i mitten av ugnen i ca 25 min.
Låt kakan svalna och skär den i rutor.

Om du vill garnera med silverkulor så smält lite smör och pensla kakan med det. Strö över kulorna. (Eller annan tårtgarnering, eller kokos etc.).
Enligt tidningen så ska de serveras med en klick grädde och bär.
Eller ät den som de är. Jättegoda.




Skulle göra Blåbärssnittar idag, men lyckades inte med det heller. Jäkla ugn!

PS. Jag brukar faktiskt vara bra på att baka. DS.

JAG VÄGRAR BLI SJUK.

Idag har jag varit mindre trött, men har däremot känt mig lite skrovlig i halsen och kallsvettats till och från. Men det har inte på långa vägar känts som att någon förkylning eller svininfluensa är på väg, kan bero på att jag jobbat som en liten ekorre och när jag väl stannat av så har jag börjat frysa direkt. Våran butik är troligtvis den kallaste butiken i världen. Man måste jobba som ett jehu under den mörka delen av året. För annars fryser man fast i någon hylla, eller kassan, eller för min del bland broccoli och salladslök. Men om det nu är dags för snorhostontihalsenochmåförjävligt-vecka så har jag i förebyggande syfte kutat hem efter jobbet och hällt i mig Kan Jang, käkat 4-5 satsumas, dricker i detta nu citron-ingefärste med honung och en skvätt mjölk samt trycker in halstabletter med jordgubb-lime smak (=godis) i käften.
Jag kommer bli så in i himelen förbannad om jag blir däckad nu när Robert kommer hit i helgen. Vi har inte setts på flera veckor. Det får inte ske!

K HJÄRTA R.

I dag är det exakt 4 månader sen det var midsommarafton. Exakt 4 månader sen jag och Robert kom fram till att vi tycker om varandra hemskt mycket. Det har varit 4 jättefina månader.Jag ser fram mot många kommande månader som kommer vara lika fina men den bästa killen jag någonsin träffat.

Tänk om jag inte hade träffat dig då, undrar var jag hade varit idag? Troligtvis i samma spår som jag var innan. Himla tur att jag inte cyklade hem efter jobbet den kvällen Robert :). Puss.

CHOCKING.

I morgon bitti är det dags för det tidigare nämnda sjukhusbesöket. Elektroder och ström låter inte så optimalt i mina öron. Det kommer säkert inte vara någon fara, men jag är ändå lite lite nervös. Samt att jag är sjukt opeppad på lassarettsbacken. Jag har inte cyklat uppför den sen jag flyttade från Ålidhem, och jag svor att jag aldrig skulle göra det igen, eller hoppades i alla fall.
Tji fick jag.

Annars så saknar jag Robert hemskt mycket. Fina fina Robert.
Bara ca en vecka kvar innan vi ses igen.

LONG TIME NO SEE.

Jo men hejsan. Det var ett tag sedan jag skrev något, jag vet. Men jag har inte orkat skriva eller tänka ihop något att skriva överhuvudtaget. Jag har varit lat och oinspirerad helt enkelt.

Har väl inte gjort så mycket heller. Tog ledigt en Måndag, så att jag blev ledig 5 dagar i rad. Då passade jag på att åka upp till Pite med Robert. Vi sysselsatte oss bla med guitar hero, folkrace (det var faktiskt skitspännande!), få hjärtattack när vi såg brandbilar som inte hittade till ett hus som brann, men det visade sig senare att det inte var huset utan en rishög som höll på att eldas upp. Men det såg verkligen ut som att huset stod i ljusan låga. Sen så har vi åkt en sväng till Luleå och hälsat på en Linda, hängt med Snoris (Patrik) och gulle-Maria, hejjat på M-dog när han jobbade på Max. Och en massa annat. Det var sköna fem dagar. Jag har inte varit ledig så länge sen i Juni typ.

Sen så har jag jobbat mest. Och läst.

På Lördag kommer Jenny upp hit! Vi ska äta sushi, dricka rosévin och finöl. Gå på födelsedagskalas och sen kanske good old Skarren. Det har jag inte gjort på skitlänge. Jag är jättepeppad, men inte lika peppad som jag är på att hänga med Jenny två dagar i streck. Yey!

Kärlek i min mössa.

MYCHE.

Hola Bandola.
I morse så steg vi upp kl 0700 (!!). Käkade frukost. Robert bäddade sängen. Jag diskade, dammsög och rensade Gilbys toa. Sen så promenerade vi till Ersboda och hämtade Roberts bil som blev kvar vid MCbutiken där han köpte BMWn. Åkte till Two Wheels för att fråga något om något ljud som kommer när man släpper gasen. Ja jag vet inte riktigt. Sen så åkte vi hem. Vilade. Efter det åka bil till polisstationen och hämta körkorts-lämplighetsansökningar (ja vad det nu heter). Käka på något matställe på Umedalen. Gå in på Media Markt och köpa ett TVspel och en mobilskyddsgrej. Köra bil till Vännäs för att gå in på Liljaskolan och fråga något om trafikledarutbildningen. Men det fanns inget folk där. Sen åka till mor och dricka kaffe. Handla mat på Konsum i Vännäs. Åka hem. Pröva TVspel. Hamna här.
Robert är ute och kör hoj nu, jag vet inte riktigt vad jag ska göra.

Vi har då hunnit med en hel del idag i alla fall.