NU TRÖTTJIDDRAR JAG.

I eftermiddags, när jag hade fikarast, så satt jag vid bordet och skulle precis trycka i mig lite kaffe och frukt när jag av någon outgrundlig anledning ska ner i sidofickan på mina arbetsbyxor och lyckas skära ett ganska djupt jack i handflatan. Precis ovanför operationsärret.
Alltså hur lyckas jag egentligen?! Är mina händer cursed eller vad är problemet? Kan jag aldrig sluta klanta mig? Jag börjat bli lite smått irriterad på mig själv nu måste jag erkänna. Håller jag inte på att snitta mig i händerna så är jag och drämmer in huvudet i betongtrappor. Nu tycker jag att jag får ta och ge mig snart. Dumheter.

I går var jag duktig och bytte gardiner i vardagsrummet, och sen dammtorkade alla ytor här inne. Egentligen så skulle hela Söndagen ägnas åt att jag skulle vara duktig och vårstäda hela lilla lägenheten. Men det blev lite driftsstörningar i och med att Majsan sov över (varje chans till att slippa börja städa räknas) samt att min bror ringde och föreslog den eminenta idén att jag och han skulle åka runt på diverse gubbgumm-affärer och köpa lite mat och saker till den nya familjemedlemmen vi får på Lördag. (Får och får, hon kostar 6000, men är nog garanterat värd varje öre). Ronja heter hon. Bilder LÄR dyka upp här mot slutet av veckan. På Lördag ska jag och bro åka upp till Öjebyn och hämta henne, samt hälsa på Robert och kolla in hans nya lägenhet. Lika bra att slå två flugor i samma smäll när man ändå är där uppe. Jag har ju som ingen anledning att åka dit med jämna mellanrum längre. Tyvärr.

Nu ska jag gå och lägga mig. Vårstädningen sköts upp till imorgon pga distraktionerna (jag klagar inte, det var bra distraktioner). Sen så ska Jenny komma och hälsa på mig imorgon kväll, så då vill jag ha fint här. Samt att middagen ska stå på bordet, så att hon vet vilken duktig hemmafru jag kommer bli åt någon eventuell karl i framtiden.
:P.
Jag är i o f inte så lockad för närvarande, men det är nog lika bra att träna för det.

:P. En till sån bara för att alla ska förstå ironin.

HEMMA IGEN.

Sådär härligt glansig. ja.

Snabb summering av helgen.

TORSDAG: Landar på Arlanda vid 19.30. Möter upp Jenny. Åker hem till henne. Fikar, pratar, virkar och sover.

FREDAG: Möter upp Jenny på hennes jobb vid 12tiden. Åker till Odenplan och hälsar på Räkis när han jobbar. Blir så blöt om fötterna så jag köper ett par nya skor och sockar. Möter upp Jennys kompis Daniel. Går runt i affärer. Åker till Gamla stan och dricker drink, öl och käkar middag på en italiensk restaurang som heter Vapiano. Fia kommer dit också. Pratar och har det gött.
Sen åker jag och Jenny hem till henne och gör oss i ordning. Åker in till stan igen och går med Daniel på Harry B James. Ett hårdrockshak. Hade skittrevligt förutom när vi fick bevittna en snubbe som kräktes rakt fram på ett bord och soffa.
Åkte hem och sov.

LÖRDAG: Åker in till Centralen och tar tåget till Göteborg. Garvar ihjäl oss åt konduktören som droppar citat efter citat i högtalaren. Klassikern blev "Och om ni blir röksugna .. så får ni ge fan i det för SJs tåg är rökfria".
Kommer fram till Göteborg. Käkar och inväntar tåget till Trollhättan. Åker dit. Går till hotellet och gör oss i ordning samtidigt som vi dricker varsitt glas vin a la 80 spänn styck. Sen går vi till Folkhuset på Tattoo Meltdown. Möter upp Ubbe, Anne-li och Ingrid där. Dricker öl, lyssnar på nålsurret, ser bra band och har det najs. Går senare hem till Ingrid och dricker vin, hänger med hennes skitfina tjocka gullkatt som heter Axel. Pratar och blir trötta. Ingrid, Ubbe och Anne-li kastar in handduken tillslut. Jag och Jenny går tilbaka in till stan och går på en krog där det är någon sorts efterfest. Möter upp Jennys kompisar Sanna och Johan. Sitter på krogen ett tag och går sen till Sanna och Johans hotell för att fortsätta festa, men hotellbaren stängde precis. Lika bra det. Jag och Jenny köpte varsin burgare och gick till vårat hotell och sov.

SÖNDAG: Vaknar. Jenny öppnar fönstret och tycker det är mysigt och deklarerar att hon älskar traktorer(bakgrundsljudet när fönstret öppnas). Hotellfrukost med bullrig gubbe i bakgrunden. Packar ihop grejorna, checkar ut och går till tågstationen. Åker tillbaka till Göteborg. Äter pizza. Följer med Jenny till hennes hotell coh sitter där tills det är dags för mig att bege mig till tåget. Åker hem.

Jag orkar inte vara detaljerad för då kommer det här bli världens längsta inlägg.
Men jag har haft en skitrolig och jättebra helg. Lite intensiv och lite flängig. Men optimal för det!

I STHLM.

Tjoho tjoho. Ny dag, nya tag.
Jenny lämnade mig nyss för att åka och arbeta. Jag sitter här med kaffeglaset i handen och funderar på om jag ska börja dagen med att klä på mig eller äta frukost? Eller båda. Ja ja man får se.

Sen så ska norrlänningen ut på fri fot in i Sthlms innerstad. Får se hur det går. Jag ska åka tre stationer med pendeln innan jag ska hoppa av. Det borde inte vara så svårt att klara av tycker jag. Sen så ska jag gå efter Drottninggatan till Kungsgatan och möta upp Jenny vid hennes jobb. Det borde väl inte heller vara så svårt att klara av. Ja, jag lär ju märka om jag hamnar i Fruängen eller något. Då har jag defenitivt gått fel.

Ha en bra dag allihop!

FLYGBERÄTTELSEN.

Ursäkta mitt konstiga avbrott i förra inlägget. Det blev inget avslut på skriverierna, etiketter eller titel för att min far dök upp hos mig mitt i alltihop.
Ja, ja, så kan det gå.

Jag är i Stockholm nu i alla fall, och flyget gick hur bra som helst.
Det kan bero på de två glasen rödvin som jag klunkade i mig på restaurangen innan jag skulle ombord på planet. Men jag slappnade av ordentligt i alla fall. Jag till och med ringde och tipsade Lisa att dricka vin innan hon ska ner till Sthlm i April. Hon är också flygrädd, men det gjorde verkligen susen det där vinet kan jag säga.

Sen så hamnade jag bredvid min gamla mattelärare från högstadiet; Martin. Det var lite överraskande kan man säga. Han såg ut precis som när vi var i skolan. Sen så kom han även ihåg att jag hade en Tamaguchi som störde honom något så oerhört på mattelektionerna.
Han + familj åker till Västindien imorgon. Orättvist!

FLYGMAGE.

Nu börjar det närma sig. Om några timmar är jag på Umeå City Airport och är skakis och jävlig.
Gud vad jag läntar tills planet har landat på Arlanda och jag får krama om världens bästa Jenny.

Jag börjar vara riktigt nu, jag försöker peta i mig lunch men det går sådär.
Snart ska jag börja packa väskan. Ska bara ringa min far först och fråga om han kan skjutsa mig till flyget och hålla mig i handen en stund.
Jag vet att jag kommer fixa det här, men det är just när jag sitter i planet och de stänger igen dörren som jag kommer inse att jag inte kommer ta mig ur därifrån och det är då jag kommer börja flåsa som en ko med astma.
Tur att det bara tar en timme, och tur att jag vet att när vi börjar gå ner för landning och man ser Stockholmsljusen nedanför sig så kommer jag bli glad och peppad. Och ännu mer när hjulen slår ner mot marken och vi har landat.

Jag försöker tänka på hur ofta folk flyger och hur lugnt det är för dem. T ex Jenny. Det får mig också att inse att ju desta förr jag flyger desto bättre. Det blir bara värre ju längre jag väntar med det.
Jag vet att det kommer gå bra. I värsta fall får jag väl gå och sätta mig i knät på någon flygvärdinna. Sen så är jag inte ensam om att vara flygrädd också. Och även fast det kanske låter lite skumt så är också det tröstande på ett sätt.

RESEFUNDERINGAR

Ja du börjar det verkligen närma sig på riktigt. Stockholm/trollhättan-resan talar jag om då.
Det börjar gruvas nu, det måste jag erkänna. Men samtidigt så ska det bli så himla skönt att resa iväg någonstans. Det var kort sagt ett tag sedan sist. Om jag borträknar bussresorna till Norrbotten under tiden jag var tillsammans med Robert (ja, de var ju inte direkt "resor" i ordets rätta bemärkelse heller) så var det hösten 2008 jag var iväg någonstans sist. Ca 1,5 år sedan alltså. Det är sannerligen på tiden.

Jag gruvar mig inte såå hemskt mycket för flygningen ändå, det känns som lugnt än så länge. Däremot inställda tåg i sydsverige känns inte så lockande. Men av vad jag har förstått så har inte norrlandstågen blivit direkt lidande, utan intercitytågen som bara tuffar runt där nere. De rejäla norrlandsloken fixar det här snöandet galant!
Eller så får jag förbereda mig på att jag kanske blir strandad i Göteborg, eller att jag fastnar någonstans mitt i Sverige. Jag kan stirra på något träd som Elot gjorde en gång när ett tåg från Sthlm till Vännäs fick fel och stod stilla i 7 timmar i någon skog.
Hon lär känna igen det där trädet än idag om hon skulle se det, det kan jag garantera.

JAG <3 LÄGENHETEN.

En del av fonden i vardagsrummet, möbeln kommer bytas ut senare dock, samt att prydnadssakerna ska vara på en annan hylla sen.

Jag försvann från dataland ett tag, men jag gick inte under jorden. Jag var först till Piteå och hälsade på min kära. Har badat bubbelbad i Piteå och även varit till Älvsbyn och bli bjuden på världens godaste middag av Maria och Charlie. Med lite spelande av Super Mario Bros 3 till efterrätt. Älskade spel så jag längtat efter dig! Det var så många år sedan som jag spelade det sist, så jag sög ju ganska hårt på det då såklart. Maria skrattade nästan hysteriskt åt mina utfall där ibland. Men det är bra att hon får lära sig hur jag är ;).

Sen så har jag fått träffa "svärmor" Märta också. Det var hos henne och Hasse som det blev bubbelbadande i fredags, och sen så blev vi bjudna på lunch innan jag skulle ta bussen hem till Umeåt på Söndags eftermiddag.
Det var inte så nervöst att träffa Roberts mor för första gången faktiskt. Jag kände mig helt avslappnad i hennes sällskap. Märta verkar vara en söt och snäll person.

Sen så har min lägenhet blivit tapetserad och målad i veckan. Jag har fått dra ihop alla möbler till mitten av rummet, så datorn har varit hopklämd där mitt i röran, så jag har inte ens idas försöka nå den. Så därav Kajjes plötsliga försvinnande.

Jag kan också tillägga att jag har världens finaste lägenhet nu, jag älskar den. Jag kan gå runt och bara titta och fascineras över att det helt plötsligt blev fint här, hur fint som helst.
Jag kommer inte sakna de orangea ankorna i badrummet kan jag då tillägga.
Nä, nu ska jag ta och styra upp lite städning av köket. Mamma och brorsan ska komma hit och hälsa på en sväng idag, och Robert kommer hit senare. Sen ikväll är det NARS releasefest på Verket! PEPP!!!!!

HEMMA OCH TJURIGT.

Lite bilder från en prommis i Stridholm.
Jag ville verkligen inte åka hem igår. Det suger att helgerna går så jädra fort.

Så i dag var det back to work som vanligt. Lite roligt var min arbetskamrats lapp angående fredagens gurka som var fryst när vi fick den.
"Tyvärr har vi ingen Gurka. Våran Fredagsleverans blev frusen".
Gurkorna darrar av köld, andas ut froströk, säger "burr burr" och önskar halsdukar framför att hamna i kylskåp.

Annars så har det varit en halvdryg arbetsdag faktiskt. Det har varit tjaffsigt. Folk har bytt av varandra för sent, inte haft på sig telefoner samt tjaffsat lite i allmänhet.
Nä, idag var inte en direkt rolig och peppande arbetsdag. Jag avskyr att gå omkring och vara irreterad på folk, och ingen tycker att det är kul att bli irreterad på. Men om man är lite i obalans så är det lätt att humöret tryter och lättretlighet går nog inte att undvika. Men jag vet ju att vi är ett jättebra gäng som tycker om och uppskattar varandra väldigt mycket i grund och botten. Någon tjafsdag får man väl acceptera då. Så länge det sker väldigt sällan.

HEJ MITT VINTERLAND, NU ÄR JAG HÄR.

Tjoho. Så åkte man till Piteå och hamnade i ett vinterland. Det är skitmysigt och jättefint, men jag har troligtvis de sämsta skorna i mannaminne. Jag får undvika att gå ut helt enkelt, om jag inte vill förfrysa tossingarna. Det vill jag inte så jag får väl stå och stirra längtande ut genom förnstret ..

Ja så började man dagen med ett oplanerat jidder.
Eller börja och börja, jag har varit vaken ett tag. Karpaltunnel-helvetet blir bara värre och värre, jag kan knappt sitta vid datorn längre. Jag är jobbigt att styra musen för jag har inte någon känsel i handen. Och i detta skrivande så sticker det något så jävulskt i fingrarna. Blä, jag börjar längta efter operationen, vilket lär bli när jag är 35, det är ju landstinget som styr det ..

Som sagt, har varit vaken ett tag, jag har varit världshistoriens jobbigaste flickvän där jag har hoppat, killat, petat och jävlats för att få upp karln. Han undrar varför jag har börjat ta Speed och ska upp kl 7 på morgonen när vi somnade 3. Klockan var 11 men det vägrade han inse. Hur som, jag har verkligen varit asjobbig så jag skulle inte bli förvånad om han senare idag sätter mig på någon buss som går till Tjottahejti, så han kan få åka hem och sova ut ordentligt, stackaren.

I går fick jag sluta tidigare från jobbet för att jag skulle hinna med 16,15 bussen till Piteå. Men när jag slutat så förkortades bussfärden till Ånäset. För R och far skulle dit och köpa en bil. Men när de åkt de 18 milen dit säger försäljaren att han är upptagen i två timmar så de måste vänta, så när jag är halvvägs till busstationen så ringer R och säger att de kommer och hämtar mig ist. Så jag vänder och traskar tillbaka till Hagmarken. Efter ett tag så plingar R plus fader på dörren och den oändliga resan till Piteå börjar..
Med oändlig menar jag att vi tre, på allvar, trodde att vi aldrig skulle få lämna OK i Ånäset. Karlf*n (ursäkta språket) som skulle sälja bilen dök aldrig upp. Så vi satt och väntade som tre fån i evigheter på macken. Människan hade inte mobilen på så det gick inte att få tag på honom.
Efter ett tag blev vi less och började leta reda på bydelen han påstod att han bor i, men varken Ånäsetbor eller Robertsforsbor visste var det låg.
Det började osa lurendrejeri alt oseriöshet på långa vägar.
Tillslut fick vi ge upp. Och det var en mindre nöjd pojkvän som körde oss till Piteå sen. Över 50 mil, en tank, för en jäkla karlj*vel som inte ens kunde kontakta och säga att han inte kunde dyka upp pga av tidsbrist eller vad det nu berodde på. Jag kan helt ärligt säga att om den människan inte har något rimligt själ till varför han inte bemödade sig att dyka upp, eller ha mobilen på, så är det en jävla idiot.
Så! Då var det sagt.

Men en liten rolig grej var att när jag gick in på OK Ånäset för toa och lite karra, så är han som jobbar där en gammal stamkund på mitt jobb. Döm om min förvåning när jag såg honom på en mack i ingenstans, med tanke på att sist jag såg honom var en gång när han handlade och sa att han flyttar till Barcelona. Men han och tjejen blev gravida och flyttade tillbaka till Sverige. Och han är uppvuxen i Ånäset tydligen.
Ibland blir man förvånad, minst sagt.

LONG TIME NO SEE.

Jo men hejsan. Det var ett tag sedan jag skrev något, jag vet. Men jag har inte orkat skriva eller tänka ihop något att skriva överhuvudtaget. Jag har varit lat och oinspirerad helt enkelt.

Har väl inte gjort så mycket heller. Tog ledigt en Måndag, så att jag blev ledig 5 dagar i rad. Då passade jag på att åka upp till Pite med Robert. Vi sysselsatte oss bla med guitar hero, folkrace (det var faktiskt skitspännande!), få hjärtattack när vi såg brandbilar som inte hittade till ett hus som brann, men det visade sig senare att det inte var huset utan en rishög som höll på att eldas upp. Men det såg verkligen ut som att huset stod i ljusan låga. Sen så har vi åkt en sväng till Luleå och hälsat på en Linda, hängt med Snoris (Patrik) och gulle-Maria, hejjat på M-dog när han jobbade på Max. Och en massa annat. Det var sköna fem dagar. Jag har inte varit ledig så länge sen i Juni typ.

Sen så har jag jobbat mest. Och läst.

På Lördag kommer Jenny upp hit! Vi ska äta sushi, dricka rosévin och finöl. Gå på födelsedagskalas och sen kanske good old Skarren. Det har jag inte gjort på skitlänge. Jag är jättepeppad, men inte lika peppad som jag är på att hänga med Jenny två dagar i streck. Yey!

Kärlek i min mössa.

HEJ HÖSTEN.

Hupp. Nu blev det helt plötsligt September och helt plötsligt höst.
Vi hade inventering på jobbet igår och i mitt liv är det den första och säkraste tecknet på att hösten är på G.
I tolv och en halv timme var jag och räknade vindruvor, isbergssallad och allt annat som jag beställt hur mycket som helst av, bara för att jävlas med mig själv när jag ska inventera. Och senare knappa allt från tvättmedel till frysta ärtor. 0800 kom jag till jobbet, 2030 fick jag cykla hem och vara medvetslös i soffan. Och en timmes rast emellan.
Tack gode guden att det bara är inventering en gång per år.

Flängadet i Lördags-Söndags gick bra. Fastän man var nalta less
på att åka bil när man kom hem igen ..
Vi åkte först till Stridholm (Piteå), sen så tog Robert Kawan till Skellefteå med jag och Lennart i bil-släptåg. Sen så efter många om och men, samtidigt som vi andra höll på att frysa ihjäl och bli myggbitna in på benen bestämde sig kvinnan i Ske-å att hon skulle köpa Kawan av Robert. Så då åkte vi tillbaka till Stridholm efter det. Sov över och åkte tillbaka till Umeåt på Söndagen.
Det blev inget MCtvättande eller kompisbesök. Men det tog en massa tid för det, men inte helt otrevligt. Det blev en ganska trevlig helg trots lite träsmak. Ja i och för sig, lite separationångest för Roberts del. Men nu är han nybliven ägare av en BMW-motorcykel så jag tror att ångesten har dämpats lite.

Sen så har jag druckit den här Limu-drickan i ca 5 dagar nu. Jag somnar betydligt bättre på kvällarna och har lätt att stiga upp på morgnarna sen dess. Jag är inte alls lika död när jag ska upp längre. Ganska härligt. Och troligtvis Limu-drickans förtjänst. Fast det kan säkert ha lite att göra med att jag är nikotinfri sen 5 dagar tillbaka också. Men abstinensen kan göra att man sover sämre också. Men nemas problemas för min del.

Det ska bli spännande och se om man märker av några andra förändringar med Limu Plus här framöver.

HIT OCH DIT.

Tjohopp. Idag ska jag och R åka iväg och äta någonstans, gå in på Rusta för att se om de finns några hyllor där som de annonserat om i veckan och som jag är sugen på.
Sen så ska vi åka bil upp till Piteå. R ska tvätta sin MC. Efter det åka till Skellefteå, R på MC & jag, i nuläget, okänd bil. Förhoppningsvis sälja MCn i Skellefteå. Åka tillbaka till Piteå. Hälsa på någon/några kompisar till R. Antingen åka hem till Umeå, eller stanna i Piteå över natten och åka tillbaka till Umeå imorgon.

Jisses vilket rännande.

PICS.

I dag har jag jobbat som vanligt.
Min chef är minst lika glad som jag över min anställning. Han går runt och presenterar mig "som sin nya arbetskompis" (!) för alla som vill höra.

Sthlms-resan blev inställd. Jag får åka ner någon annan gång.

Nu tänkte jag däremot lägga upp lite bilder från Piteå-vistelsen som tog plats för några helger sedan. Bättre sent än aldrig. Det tog ju iaf inte 5 år ..

Dag 1. Fredag.

Ut ur dimman, in i Piteå.


Nästan framme.


En fin en.


Utsikt från något berg strax utanför Piteå.


Olle hade varit där tidigare, eller möjligtvis Olles käresta?


Solnedgång.

Dag 2. Lördag.

Söt-fin Fanny.


"Katt". Hon heter katt.


Stridholm.


Åkte motorcykel till Storforsen. Badning på G.


Bad -kruke- pojkar. Hähä.


Hopp i Döda Fallet. 10 meter från den här avsatsen.


Storforsen


Blommaaa.


Sen for vi till Älvsbyn och badade.

Dag 3.

Promenad.


Bad i Pite-älven.


Fanny.


Jag.

SNART FASTPRÄNTAD.

Nu. Äntligen, äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN så har jag fått det jag har gått och väntat på länge och börjat tro att jag aldrig kommer få; en fast anställning! som sagt,
Ä*N*T*L*I*G*E*N.
Så denna kväll har jag gått omkring och funderat över vilka fördelar jag får nu med att jag bli fast anställd. Detta är vad jag kommit fram till hittills:

- Större trygghet med att få behålla mitt arbete och mina tider. Stort plus. Inte för att jag egentligen har oroat mig så mycket över det på denna arbetsplats. Men det finns ändå en chans. Med tanke på att extraarbetarna är de som åker först om det skulle behövas bli nedskärningar. Eller om det är någon extra (från någon annanstans) som behöver anställning och har mer erfarenhet och kunnande än jag, då får ju den personen gå före mig.

- Betald semester! Behöver jag säga något mer? Detta har jag drömt om sen jag gick ut gymnasiet. Sen att jag kan ta ut semesterdagar om jag ska göra något speciellt, istället för att "ta ledigt" från arbetstider som jag blivit tilldelad och förlora den dagens eller dagarnas inkomst helt och hållet.

- Friskvårdsbidrag. Är bra när man ska träna. Och det ska jag börja med igen hade jag tänkt.

- Större arbets-odds efter en utbildning. Om jag skulle plugga ett par år och vilja gå tillbaka till mitt "gamla" jobb alltså. Om jag skulle komma på att jag vill plugga på universitet så har jag rätt till att få tjänstledigt för något sådant. Om man är extra så hinner en massa annat folk komma in och bli tilldelad jobb så att jag hamnar längre ner på stegen under tiden jag är borta. Men än så länge längtar jag inte efter något läsande, och kommer nog troligtvis inte göra det heller.

- Jag kan bli med barn och få barnledigt utan att behöva förlora jobbet. Men det kommer inte hända än på ett bra tag.

Sen så har jag inte kommit på så mycket mer, men kommer förhöra min chef om "mina rättigheter och fördelar" med att vara fast anställd när jag skriver på papperen nästa vecka.
Nu måste jag sova. Jobb imorgon, tåg på kvällen, Sthlm på Fredag, träffa Fia och sen hänga med Jenny på hotell (på Östermalm, Wooooo) och se Coldplay på Stadium. Ses nästa vecka!

(Jag kom inte på några nackdelar, för det finns inte).

MINDRE HÖGA ODDS.

I fredags när jag kom hem från jobbet så upptäckte jag att min dörr var olåst.
Jag har aldrig någonsin missat att låsa dörren. Så man kan ju då säga att jag blev måttligt förvirrad. Och inte lite irriterad på mig själv för att jag uppenbarligen drabbats av alzheimer vid 26 års ålder. Så jag går in i lägenheten och sparkar av mig skorna och ser i ögonvrån att någon sitter i min soffa. Då drabbas jag av en hjärtattack som varar i ca en kvarts sekund. Ungefär tills jag upptäcker att det är herr Robert himself som sitter där. Och det tar väl en ca 5 minuter innan jag fattar att det faktiskt är han och att han faktiskt sitter i min soffa.
Han hade tänkt överraska mig. Och det lyckades han med.

En annan lätt ögonbryns höjande sak tog plats i helgen också.
Robert har en kompis som heter Maria som ganska nyss blivit tillsammans med en pojke som heter Charlie. Och de två är i ungefär samma sits som jag och Robert sitter i. Ett avstånd på minst 20 mil.
- I Fredags bestämde sig Charlie för att överraska Maria så han körde till henne oanmäld.
- Samma dag bestämmer sig Robert att överraska mig så han kommer ner. Som jag berättade.
- Charlie och Maria hyrde och såg en film som heter Seven Pounds.
- Jag och Robert hyrde och såg en film som heter Seven Pounds.
- Charlie hade tänkt åka hem på Söndag kväll med bestämde sig för att stiga upp kl 4 på Måndag morgon och åka hem då istället.
- Robert gör samma sak.

Helt oberoende av varandra. Om de inte har någon hemlig SMS-konversation där de uppmanar varandra att göra samma saker bakom min och Marias ryggar.

Sen så har jag och Robert gjort en massa annat den här helgen som Charlie och Maria troligtvis inte gjort. T.ex varit på födelsedagskalas, 30årsfest och på Motormuseets dag. Har tagit en massa bilder och sånt. Så jag berättar mer om det senare. Typ om 5 år när jag laddat upp dem. Då kommer väl det jag ska berätta och visa från Piteå-resan från förra helgen också. Och nästa helg så ska jag till Sthlm. De bilderna får ni väl se någon gång nästa år ...

Nä nu ska jag gå och fortsätta vara Guitar Heronörd. Hej svejs.

MINISEMESTER.

Helgen som var försvann jag. Eller jag rymde till Piteå snarare. Eller rymde och rymde, det finns iof inget här jag vill rymma ifrån. Jag åkte till Piteå för att hälsa på min bubbe. Punkt.
Trots bussångest och uttråkan så lyckades jag överleva ännu den här bussresan. Jag avskyr verkligen att åka buss. Enbart pina och leda. Och då menar jag bara om jag åker själv. Om man är två eller fler så kan det vara helt ok att åka långfärdsbuss, kanske till och med trevligt. Men att sitta och nöta buss-säte själv är enbart asdrygt.
Bussresan hem vill jag inte ens tala om, tråkigare har jag nog aldrig haft det och träsmaken var inte av denna världen. Jag gick som en cowboy hem från bussen och hade ont i svanskotan 1,5 dagar efteråt.

Men om man nu bortser från bussresandet, som inte har något med min helg att göra överhuvudtaget så har jag lugnt haft den bästa helgen denna sommar.
Så himla skön och lugn, och långt ifrån allt vad städer heter. Natur och bad. Hur härlig som helst.
Jag berättar mer senare när jag har laddat upp alla bilder och kommer ihåg vad jag har gjort egentligen. Här är en liten försmak:


En maskros i Stridholm. Eller Rönnberget. Har inte riktigt förstått vad platsen som Robert bor i heter än.


En till blomma. Jag gillar blommor.


Jag och lövet vid Storforsen.


Christer och Hanna.


Vattenrygg.

DET STORA LANDET LÅNGT LÅNGT BORTA.

Det finns en chans att jag kommer att färdas till det där stora landet i väst, i Mars nästa år. Allt hänger väl på att vi lyckas spara ihop pengar till det. Istället för en brakfest så vill Robert fira sin 30årsdag med en resa istället. Självklart är det födelsedagsbarnet som ska välja destinationen, och drömmen är Miami. Får se hur det blir med den saken, hoppas det ros i land. Jag är sjukt peppad. (Inte på flygresan dock).
Tidigare idag peppade jag på Maldiverna, tills det visade sig att det kostar ca 25 000 per person. Då får det vara hur mycket paradis det vill. Kollade även upp Mauritsius och Kroatien. Men Miami smäller högre hur som helst. Shitans så kul det skulle vara!
Hoppas hoppas hoppas.

Denna helgen är en jobbarhelg. Det händer inte så mycket spännande. Folk tycks komma hem från semestrar så vi har fått lite mer kunder att roa oss med. Tidigare i veckan har det varit så långsamt så att man nästan han börjar knapra på golvlisterna av uttråkan. Men jag gissar att första industri-semesterperioden slutar nu.

Just nu vill jag mest bara sätta mig på en buss och åka till Piteå. Den staden har som ett rosa skimmer för mig nuförtiden. Undrar vad det kan bero på ;).

YOU ME.

Jag hade det hur bra som helst i Piteå.
På Fredagen, när jag kom fram, så hämtade Robert upp mig och vi åkte och tjuvlyssnade på Beach Boys när de spelade. Det var coolt.

Sen på Lördagen var det bröllop som gällde. Uppklädda och fina så for vi till Öjeby kyrka för att se på när Helen och Stefan vigdes. Jag blev tom lite tårögd när jag såg att bruden torkade ögonen. Men annars så tycker jag att det är lite drygt att sitta i kyrkan. Jag får alltid den här rastlösa väntan-känslan som man hade när det var skolavslutning. Sen så känns det även lite som hyckleri eftersom jag inte är troende. Sitta och sjunga psalmer och be känns inte riktigt ok.
Men det var en hemskt fin kyrka och det var en fin vigsel.

Efter det var det bröllopsfest på Folkets hus i Öjebyn. Det var jättetrevligt. Hemskt god mat och roligt folk. Träffade några av Roberts kompisar för första gången och de verkade vara hemskt trevliga allihopa.
For ut och cruisade lite i Pite också. Så jag fick se staden lite.
Det var en bra kväll.

På Söndagen satt vi hela dagen och spelade guitarhero samtidigt som jag var Roberts privata sjuksköterska. Han hade problem med ett öga så jag droppade i ögondroppmojs lite då och då.
Sen så kom en kompis till Robert som heter Maria förbi och umgicks en sväng med. Verkade himla trevlig hon med.
Sen åkte vi in till stan och käkade. Träffade en till kompis vid namn Hanna. Också trevligt såklart. Och efter det hemfärd.

Himla bra helg som sagt. Synd bara att det blir så intensivt med två dagar bara. Man hinner som inte riktigt slappna av, hemfärden finns i bakhuvudet hela tiden.
Men bättre lite än ingenting iaf :).

HÄLSA PÅ FINFINFIN.

I detta nu håller jag på att färga barret. Det blir inte mörkbrunt denna gång, utan gyllenbrunt. Eller ja, utväxten kommer väl bli gyllenbrun, resten kommer ju fortsätta vara halvmörkbrunt. Men det börjar vara så solblekt så det känns värdelöst att försöka ha det mörkt. Det kommer ju blekas ändå. Ja, ja, nu vet alla det.
Samtidigt som håret färgas så håller jag på att packa min lilla trolley. Imorgon ska jag roa mig med en 3,15 timmars resa till Piteå för att hälsa på lilla Roberten. Han ska visa mig Pite. Har aldrig varit där tidigare. Jag är inte direkt bevandrad i Sveriges nordliga delar egentligen. Så det ska bli kul att få se. Dessutom ska vi dra ut till havsbadet och tjuvlyssna på Beach Boys som spelar där imorgon. Sen på Lördag så ska jag krascha hans barndomskompis Steffos bröllop. Jag är inte bjuden egentligen, men har blivit intjatad (av Robert då), och på Söndag så ska vi grina hela dagen för att jag ska åka hem på kvällen.

Idag har min fader och Sivan varit och hälsat på i nya lyan. Det tycker att det är varmt här. Inget nyhet för mig direkt. Siv hade bakat en sockerkaka men övervägde att inte bjuda på den för den hade sjunkit ihop i mitten. Ja det är ju nästintill oätligt. Haha. SötSiv.