BESÖK OCH STÖK.

Jag hade sån jäkla mensvärk imorse så jag nästan började bli orolig över att jag skulle föda på riktigt. Jag har aldrig varit med om dess like. Riktigt obehagligt. Men efter två ipren och ca 2 timmar så är det under kontroll igen. Men det var hemskt. Och om jag skulle haft värkar så hade det varit jungfrufödelse. Ett nytt Jesusbarn alltså. Då hade jag nog blivit ganska förvånad.

Läste precis i Jennys blogg att Robert är påväg uppåt och hemåt med sin nya MC nu. Han ska komma förbi och käka middag och hälsa på en liten stund när han når Umeå. Det ska bli riktigt roligt. Vi har ju, av förklarliga själ, inte sett på över 4 månader. Så jag ser självklart jättemycket fram mot att äntligen få träffa världens bästa kille igen*.
Så jag borde ta och städa upp lite här hemma, gå och handla ingredienserna till maten samt duscha och sånt. Men jag är lite trögstartad idag. Mensvärken tog verkligen musten ur mig.

Däremot så kommer jag nog tyvärr inte hinna med att se NARS i döbelns ikväll. Jag kommer säkert närvara vid nästa spelning istället. Jag hoppas att ni får en grym kväll, och ni kommer att dra upp peppen rejält som ni alltid gjort hittills!

*Nu behöver inte mina närmaste bli orolig över att jag ska träffa mitt ex, som jag har haft extremt svårt att komma över. Det känns bra för min del. Jag ska få träffa en av mina bästa kompisar. Det är det jag känner. Så sitt inte och oroa er nu över att jag kommer vara en smärtande katastofplats sen när han åkt hem. Jag garanterar att jag inte kommer vara det. Kanske lite ledsen, men inte mer än det.

BRÖLLOPPSSUPRISE OCH PIPES.

De lyckliga tu.

Hade en förträfflig kväll igår. Den började så fint med att jag blev bjuden på bröllop i höst. Mina vänner Hannah och Erik (utan barn) ska gå till altaret. Hannah ringde mig angående en intervju till hennes c-uppsats (jag ska intervjuas om min fingerskada) och mer eller mindre mitt i allt sa hon:
- Duu förresten, visst har jag berättat att Erik friade när vi var i London?
Jag: - ???!!??!!??!!!!!!!!
Hannah: - Nähe, hade jag inte det? Vi ska gifta oss i höst.
Jag: - !!!!!!!!!!!!!! *hopphoppa i stolen* FÅR JAG KOMMA?!!!!

Ja, and so on gick det telefonsamtalet. Så grymt kul! Och det ska bli ett så oformellt bröllop som möjligt. Och allt kommer att ske i Vindeln. Jag längtar hur mycket som helst redan nu.

Sedan duschade jag, promenerade upp till Majsan på Mariehem i fejk-skinnjacka. Har för första gången svettats så mycket om ryggen att det t o m. blev en fläck på koftan. Det kändes väldigt nödvändigt med den där duschen innan kändes det då. Not.
Lisa och Johannes var hos Majsan. Vi käkade lite smörgåstårta och lite kärleks-mocka-snoddas (delade meningar angående om det heter Kärleksmums, Mockarutor eller Snoddas. Som Lisa påstod att de heter. Jag har då aldrig hört det förut).
Ja, vi drack lite öl och vin och sådär, såklart. Sen åkte vi ner på stan och var på Pipes från 20.00 till 02.00. Jag i alla fall. Jag har nog aldrig varit på Pipan eller något annat uteställe så länge någonsin tror jag.
Det andra födelsedagsbarnet Gerda dök upp och fick bakis-brus i present av mig. Sen var det party all night long. Fick ett sms av G idag att hennes dag räddades av bakis-bruset. Najs!
En riktigt trevlig kväll helt enkelt.

PLÖTSLIGT HÄNDER DET.

Nu måste jag faktiskt få ge mig själv en stor high-five!
Från att vara sjukt sliten, trött, less - you name it. Så tog jag mig i kragen och tänkte att "Fasen också, jag ska ut och gå! Skitsamma hur trött och sliten jag är, jag ska ut!".
Så jag fick gott lov att lyda mig själv så jag laddade mobilen full med musik (iddes inte leta reda på min mp3spelare) rafsade ihop all återvinning under diskhon, sen så promenerade jag och sorterade ut det. Sen så gick jag på långpromenad i ca 45 min och när jag kom hem så gjorde jag 20 situps (!!!).
20 st kanske är skrattretande lite, jag vet inte, men om man tar med i åtanke vilken fruktansvärd hemsk form jag är i nu så är det på snudd elitnivå.
Det ska bli min nya grej, situps, imorgon ska jag göra minst 21 st.

Men på allvar, jag är faktiskt hemskt nöjd över mig själv som lyckades ta mig ut trots allt.

TIDIG TISDAG.

Tjo! I går hade jag ett missat samtal från en man som jag inte hör av (eller själv hör av mig till heller) speciellt ofta. Herr Kristoffer Appelvik! Han kommer till Umeå idag och ville ses. På Torsdag är jag ledig så då har vi inbokat en dejt. Åh gu se kul. Är det någon som jag trivs med jämt så är det Krille. Världens bästa Krille. Jag längtar tills Torsdag.

Men idag är det Tisdag. För ovanlighetes skull så är jag inte ledig. Jag börjar kl 10 och jobbar till 20. Den roligaste arbetstiden .. inte direkt. Men va gör man. Bara att gilla läget.

Jag vet inte vad det är med mig. Jag är på så oförskämt bra humör. Kan bero på att jag fortfarande går och tänker på hur roligt jag hade det i helgen (för ni som vet så har jag haft noll pepp eller intresse av att gå ut på snart ett år, mest för att det blev slentrian men även för all dekadens som man utsätter sig själv för: slitenhet, fattigdom etc. Ja de som vet, de vet).
Sen så är det soligt och ljust ute, snart är det April, vår, blablabla.
Nä, nu ska jag gå och diska.

HEJJA HELGEN.

Och så blev det Måndag igen ..
Helgen som var fick gå i utelivets tecken. Jag har haft hur roligt som helst. Först i Fredags så kom Hanna och Emma hit på lite förfest. Vi lyssnade på Lady Gaga samt snackade festivalminnen bland annat. Sen så tog vi bussen upp till Ålidhem och Krogen Krogen. Lisa, Charlott, Tove och Petra hakade på samma buss upp. Sen så på KK (hö hö) så träffade jag på David bland annat. En kompis från gymnasietiden. Riktigt kul att träffa han, det händer ju inte varje dag direkt. Kan bero på att han bor i Sthlm då. Träffade även på Pats, Gerda, Matte, Grannen, Duvan och en massa fler.
Det var en riktigt najs kväll. Blev jättetrött efter kl 1 någongång så då blev det taxifärd hemåt.

I Lördags så vaknade jag halv 7 på morgonen men tyckte att jag gott kunde unna mig en sovmorgon eftersom jag var ledig. Somnade om och vaknade 15:50 (!!). Hade först tänkt åka upp till Mariehem och hälsa på Maya. Men var lite i valet och kvalet för jag hade halv-lovat Hannah att följa med henne och hennes syster till Cover Club. Till slut kände jag att jag inte iddes göra något alls så jag gick till Preem och hyrde Bröllopsfotografen och ha filmkväll med mig själv hemma. Men insåg att jag kanske ville gå ut ändå.
Så det blev att svida om och traska ner på stan till Hannahs mamma för att möta upp Hannah och Elin där. Satt där och tjattrade en stund med någon öl och sen någon drink. Sen var det att tralla till Cover Club. Första gången jag besökt den klubben, hade inga som helst förväntningar egentligen och bara för det så hade vi en väldigt rolig kväll. Lite för rolig. Den var så rolig att jag till och med började beställa in redbullvodka-drinkar. Oj oj.
Träffade en massa folk, både kända och okända.
Ja, det blev två väldigt lyckade kvällar helt enkelt. Och jag har sluppit vara bakis i ordets rätta bemärkelse (alltså ont i huvudet, illamående, skakningar etc). Men har däremot varit väääääldigt seg både igår och idag. Men det får det vara värt. Kollade på Bröllopsfotografen. Den var ok. Den hade jag därmot lite för mycket förväntningar på.

SÖT MAMMA & GULLEBARN.

Min kusin Markus skickade två bilder till mig som gjorde mig så himla glad. Den som är överst är ett foto på min kära mor Mari, som är kanske den sötaste flicka som jag sett. Mannen bredvid henne är mina tre äldsta syskons far, Sture heter han. Jag gissar att den här bilden togs i början av 60talet någongång. Det är i alla fall taget innan min äldsta storebror, Christer, är född. Vilket var -64. Min mor är nog 16-17 år på den här bilden.

Den andra bilden är då den här. Den föreställer två småongar som heter Karolina & Markus. Jag och kusinen då. Jag tror att min mamma eller jag gav den här bilden till Mackan vid något tillfälle förut. Jag har också en bild på oss två som togs vid samma tillfälle nämligen.
Jag är 1,5 år på den här bilden tror jag så då borde Markus vara närmare 3 år. Bästisar var vi, uttrycket som ler och långhalm passar väldigt in på våran relation när vi var små. Ja, det stämmer in ganska bra nu när vi är vuxna också. Men nu ses vi extremt sällan. Det är synd. Jag tycker om Markus. Bästis-kusinen.

JOBB, LENNART OCH TILLSKOTT.

I dag har jag haft en kort-dag på jobbet. Egentligen, enligt mitt schema, så skulle jag vara ledig idag. Men the big boss frågade om jag kunde hoppa in och jobba lite, så jag har jobbat 8-14. Helt ok. Jag klagar då inte. Jag tycker att jag fortfarande har hela dagen kvar. Jag ska inte göra något alls tänkte jag. Jag skulle behöva dammsuga, för Gilby har spritt ut sig över hela lägenheten, men jag tror jag slappar ett tag till samtidigt som jag tvättar. Jag IDS int. Hehe.

I går var jag en sväng till Onsdags-Skarren där Klubb Lennart huserade. Drack ett par-tre-fyra öl, surrade med Jenny, Jonas, Frida, Sjungis etc. Träffade även en Frida som jag var dagbarn med när jag var liten. Hon bor i Oslo nu, sjukt kul att få träffa henne!
Ja, det var en trevlig kväll.

Sen så ska jag tydligen få ett syskon-barnbarn i September också! Det ska bli spännande. Min mor berättade att det kommer stickas hejvilt inom familjen nu, jo nog kan jag förstå det. Frida och Fredrik + lillbebben kommer nog drunkna i stickade kläder tillslut kanske :).
Jag tycker såklart att det är jättejättekul att F och F ska bli föräldrar, men jag måste erkänna att det känns lite märkligt att min storebror ska bli morfar (!!!), min mamma gammel-farmor och jag själv gamm-faster. Hehe, det blir grejer det.

TILLSKOTT I NATTUGGLE-FAMILJEN.

Är fortfarande hemma hos mor i Karlslund. Stämningen börjar sakta med säkert gå till det bättre. Det mänsliga psyket är helt fantastiskt ändå, fastän det är det värsta som händer så kan man ändå efter ett par dagar skönja acceptansen. Även om det är hemskt motsträvigt, och sjukt jobbigt att acceptera såna här grejer, så blir det ändå så.
Nu skriver jag mer för min bror än om mig själv, även om jag också sörjer Maja såklart så är det han som bär det stora lasset, det var ju hans hund, hans hjärtevän. Och han sa idag att han har börjat acceptera läget mer och mer nu. Och det är ju bra, för det är vad Maja vill. Och vad han behöver för att kunna få tillbaka modet.
Men hon är hemskt saknad, man tittar till de olika punkter här hemma hos mamma, eller hos pappa, som hon oftast befinner sig på, och så är det tomt..
Inget kastande av matkoppen genom halva köket när hon är hungrig, inget skrikande och dansande när man kommer innanför ytterdörren, inget ljudligt snarkande och prat i sömnen nedanför soffbordet. Med mera.
Älsklingen.

Men från att gå från en stor sorg till stor lycka så har Micke och Åse blivit föräldrar till en välskapt liten gosse tidigt imorse. GRATTIS till dem!
Eftersom jag inte är hemma så har jag ingen bild på dem att lägga upp. Men det kommer, var så säker. Jag vet precis vilken det kommer bli.

ÄR NU EN LEFTY.

Så då var hemskheterna över, för ca 6,5 timmar sedan. Och nu sitter jag här och inser att det inte kommer bli några längre inlägg för ett tag. Det är besvärligt att skriva överhuvudtaget så det blir nog färre inlägg också, kanske. Ja ja, skit samma.

Jag är en-handad igen och det känns ok. Det svider och sticker lite i såret, men jag tar hellre det än när det börjar läka och genom det detta olidliga kliande.
Operationen gick bra. Jag var nervös innan, som fortsatte till att bli nervös och skakis till att få tok-ångest till att näst intill börja gråta. Och detta enbart över manschetten. Vetskapen om att det kommer användas sprutor, skalpeller och pillande med nervtrådar kändes inte så farligt. När bedövningen satts in och de lagt manschetten runt min arm, men inte dragit åt än, så gick min puls på 160 genom 80. Långt ifrån lugn alltså. Men det var ett bra team som tog hand om mig, de gav mig inget lugnande, men var i sig själva väldigt lugnande istället. Skönt. Och med manschetten gick det galant. Sist använde de två samtidigt, men nu bara en, så det visade sig vara betydligt mer hanterbart denna gång, och inte alls så obehagligt. Jag var i operationssalen i ca en halvtimme, med förberedelser och operation, stygn och gipsning inräknat. Snabba puckar.

Det är däremot jävligt besvärligt nu. Försökte bre några digestivekex tidigare, och det var totalt omöjligt. Jag kommer inte ens försöka hyvla ost. Att bara kunna äta med gaffel, och då med vänster hand var inte det lättaste heller. Det tog ca 20 min för mig att äta en portion. Det är invecklat att ta av sig ett par strumpbyxer, undra då hur det är att ta på sig då..?
Ja lite besvärligt, men det går. Man får vara lite idog så går det nog.
Slipper gipset om två veckor. Då går det nog lättare.

Nu orkar jag inte skriva något mer. Hej och god natt från fröken klumpehand!

MINDRE HÖGA ODDS.

I fredags när jag kom hem från jobbet så upptäckte jag att min dörr var olåst.
Jag har aldrig någonsin missat att låsa dörren. Så man kan ju då säga att jag blev måttligt förvirrad. Och inte lite irriterad på mig själv för att jag uppenbarligen drabbats av alzheimer vid 26 års ålder. Så jag går in i lägenheten och sparkar av mig skorna och ser i ögonvrån att någon sitter i min soffa. Då drabbas jag av en hjärtattack som varar i ca en kvarts sekund. Ungefär tills jag upptäcker att det är herr Robert himself som sitter där. Och det tar väl en ca 5 minuter innan jag fattar att det faktiskt är han och att han faktiskt sitter i min soffa.
Han hade tänkt överraska mig. Och det lyckades han med.

En annan lätt ögonbryns höjande sak tog plats i helgen också.
Robert har en kompis som heter Maria som ganska nyss blivit tillsammans med en pojke som heter Charlie. Och de två är i ungefär samma sits som jag och Robert sitter i. Ett avstånd på minst 20 mil.
- I Fredags bestämde sig Charlie för att överraska Maria så han körde till henne oanmäld.
- Samma dag bestämmer sig Robert att överraska mig så han kommer ner. Som jag berättade.
- Charlie och Maria hyrde och såg en film som heter Seven Pounds.
- Jag och Robert hyrde och såg en film som heter Seven Pounds.
- Charlie hade tänkt åka hem på Söndag kväll med bestämde sig för att stiga upp kl 4 på Måndag morgon och åka hem då istället.
- Robert gör samma sak.

Helt oberoende av varandra. Om de inte har någon hemlig SMS-konversation där de uppmanar varandra att göra samma saker bakom min och Marias ryggar.

Sen så har jag och Robert gjort en massa annat den här helgen som Charlie och Maria troligtvis inte gjort. T.ex varit på födelsedagskalas, 30årsfest och på Motormuseets dag. Har tagit en massa bilder och sånt. Så jag berättar mer om det senare. Typ om 5 år när jag laddat upp dem. Då kommer väl det jag ska berätta och visa från Piteå-resan från förra helgen också. Och nästa helg så ska jag till Sthlm. De bilderna får ni väl se någon gång nästa år ...

Nä nu ska jag gå och fortsätta vara Guitar Heronörd. Hej svejs.

ÄNNU EN DAG.

Jag är inte lika förbannad över räkningen jag fick igår längre, fast jag är däremot fortfarande starkt irreterad. Det är stört att man ska måste tvingas ur facket frivilligt pga avgifterna.
Men nu ska jag inte tjafsa om det igen.

Idag har jag varit ledig.
Först så åkte jag och Hanna ut till Mattex Antikt och kollade lite. Fina saker fast ohyggligt dyra priset på det mesta. Och sjukt mycket möbler som var staplade på varandra eller uppslängda i gigantiska högar på lagårsloftet. Hur karl som har loppis fått till det så och hur han ska få ner grejerna är en gåta.
Sen så åkte vi till Vännäsby och gick på returmarkanden. Jag hittade två små glasfåglar och Hanna en väggbonad samt en liten sybok.
Efter det kollade vi in Emmaus men de hade en väldigt torftig loppis måste jag säga. Väldigt lite saker. Sist när jag var på Emmaus för en massa år sedan minns jag det som att det var packat med saker. Men det där går väl lite i perioder kan jag tänka mig.
Sen så har mor och bror varit förbi med lite saker till mig också.
Jag bakade paj. Det var gött. Annars har jag mest haft lynnigt typ depp-ångest-irritationshumör, problem med magen och huvudvärk. Men såna dagar ska man väl ha också.

Förresten, när modern och brodern var här så upptäckte de en svävande katt som kollade in Gilby genom ett fönster. Det visade sig senare att det var en granne som höll upp den. Jävlkigt överraskande om inte annat.

SUPRISE SUPRISE.

Detta är en bild föreställande en bihåleinflammation. Men det har inte jag. Tror jag. I såna fall en mild form av det. Jag är förkyld och det sitter i bihålorna. Mindre kul. Men jag hade tänkt att bli frisk fort. Så jag kan nog stå ut med det.
Jag har varken tid eller råd att ligga däckad i en vecka så det hoppas jag verkligen att jag slipper.

Jag fick den bästa överraskningen på länge igår!
Jag var på förferka hos Micke med en massa folk. Jag hade egentligen bara tänkt sitta hos honom ett tag och sen gå hem och lägga mig, eftersom jag jobbade idag. Men som vanligt så blev man peppad på utgång och att träffa folk. Jag var jättesugen på Verket, så jag övertalade Micke att vi skulle dra dit.
Under tiden jag gick från Micke till mig för att hämta cykeln och rulla ner mot stan så ringde det, det var Robert som undrade vad jag gjorde. Och jag sa att jag och Micke var påväg till Verket på spelning.
"Jaha.. Okej" svarade han och jag frågade honom vad han gjorde.
"Jag är i Botsmark".
"Botsmark?.. Botsmark .. BOTSMARK?!" svarade jag.
Ja Robert var i Botsmark och tänkte spontan hälsa på mig bara så där. Så inte blev det något Verket för mig inte. Jag rullade ner till Bågenhusen och köpte pizza till mig själv och folköl till mannen. Och sen var det kram och myskalas för hela slanten.
Sen motorcyklade han tillbaka till Pite på förmiddagen idag. Jäkligt sweet. Som sagt, världens bästa överraskning :D. Bara ca 6 dagar kvar tills han hälsar på igen!