BRÖLLOP.

Det här bröllopsstohejet. Jag kommer bli tokig snart. Imorgon ska våran kronprinsessa gifta sig med "mannen från folket", om det nu finns någon i Sverige som har missat det. Skönt att det är imorgon, för då har kanske alla spaltmetrar och allt småprat dunstat av om 2 månader, eller jag kanske är optimistisk?
Som alla säkert kan förstå så får jag ju lufta den här aktuella händelsen dagligen på mitt jobb. Och de flesta är faktiskt jäkligt less nu. Men däremot, vad jag tycker, av fel anledning.
Jag är less för att det är vi som betalar för spektaklet. De flesta 60+ är less för att "kungafamiljen inte får vara ifred", men köper gladeligen både Aftonbladet, Expressen och övriga skvallertidningar för att läsa alla 20 sidor (minst) som skrivs dagligen.

Den underligaste bröllops-konversationen hade jag häromdagen när en kund tyckte att det börjar bli för mycket nu. Hon var liksom jag och de flesta andra less på att bara kunna läsa om Viktoria och hennes bröllop i varenda tidning som går att få tag på. Och hon tyckte att det är väl inte en sån stor grej egentligen, att de kunde få ha sitt bröllop i fred för det borde få vara en familjeangelägenhet likaväl för kungafamiljen som för oss övriga vanliga dödliga. Jag kontrade med att jag tycker att då kan de också, som vi övriga vanliga dödliga, betala bröllopet själv och inte till största delen använda sig av våra skattepengar, i såna fall skulle jag hellre sett att de donerade alla skattepengarna till tredje världen, mat till hemlösa, hjälpa fångar som sitter fängslade pga förbud mot yttrandefrihet (ex Darwit Isaac) m,m.. Då tittade hon lite konstigt på mig och jag förberedde mig på mitt försvarstal; även om det är bara 20 spänn från min skatt så tycker jag ändå att det är fel. Men hon sa inget, och jag blev lite besviken faktiskt. Det hon gjorde var att titta på tidningen (Aftonbladet) som hon precis köpt, suckade långt och länge och viskade "åååhh, jag hoppas verkligen att de får fint väder". Sen gick hon ut.
Jag satt kvar som ett frågetecken i kassan och funderade över vad i hela friden hon menade egentligen. Klart att alla vill ha fint väder under bröllop, födelsedagar, festivalbesök, långpromenader etc. Vad har det med saken att göra? Jag ville nästan springa efter henne och fråga vad hon menar egentligen. Vad hon tycker egentligen. Jag blev faktiskt lite provocerad av hennes uttalande om jag ska vara helt ärlig.
Jag slår vad om att när hon kom hem så kokade hon kaffe, satte sig vid köksbordet och lapade girigt i sig allt som skrevs om V&Ds bröllop den dagen. Och det är inget fel med det, folk har all rätt och vara intresserade. Och jag förstår att den äldre generationen är det. För de har genom uppväxten säkert fått lära sig att se upp till "överheten" oavsett om de ville det eller inte. Och våran generation har lärt oss att man måste inte göra det. Att man vågar ha åsikter om såna här saker, att tycka att monarkin borde avskaffas och våga stå för att man har den åsikten, och kanske vilja inte ha kvar det för att det är ju så "fint, och mysigt och de representerar ju Sverige jada jada jada..."
Jag tycker att svenska folket är kapabel till att representera oss själva, och lägga pengarna på något som gör betydligt mer för världen.

Så tillbaka till den här kvinnan då. Ett lysande exempel på att säga mot sig själv. Ganska uppenbart att hon klagade för att man ska klaga, inte för att hon tycker det egentligen. För varför då skulle hon ens reflektera över vilket väder det ska vara på bröllopsdagen?

Ja, jag fattar då inte alls vad hon menade egentligen. Jag kanske är ute och cyklar. Jag kanske bara behövde få spy ur mig vad jag tycker om det här bröllopet egentligen och fick något sorts aggressionsutfall pga henne.
Och sen så kommer jag imorgon också vara ett lysande exempel på att säga mot sig själv. För jag kommer garanterat följa det lite på TVn i alla fall. För bröllop är fint tycker jag. Och jag hoppas att de får ett bra liv som gifta. Sen så är Daniel "mannen av folket". Och det gör det lite intressant faktiskt. Men bara lite.
Det betyder inte att jag klagar, bara för att man ska klaga. Jag tycker att det är jäkligt fel att de som redan är rika ska få ännu mer bidrag pga ett bröllop. Men nu har man ju redan betalat sin bit så då ska man väl ta och kolla in spektaklet också. Och så slutar det med att man stänger av tvn för man har redan sett alla dessa ansikten ca 309484 ggr den här veckan.
Eller så fortsätter man titta för det är en hylling till det största som finns. Störst av allt är kärleken. Oavsett om det handlar om kungligheter, fattiga, barn, djur eller du och jag.

ATT LÄRA SIG HUR MAN BALANSERAR.

Ja då har man plöjt igenom hela säsong 2 också. Så nu är 3:an på väg hem till mig. Förhoppningsvis så får jag den imorgon. Jag längtar efter den så mycket så det nästan gör ont. Jag har blivit besatt. Så om det är någon som inte har sett Lost, se det! Det är grymt spännande.

Igår var jag till läkaren angående mitt kvaddade ben också. Tydligen så är det sjukgymnastik jag behöver, och inte amputation. Sjukgymnastiken ska tydligen gå ut på att jag ska balansera på den foten som jag har svullen fotled. Det låter inte så invecklat, men tydligen så pass invecklat att det måste bokas in en tid hos sjukgymnasten så han kan visa mig hur man gör när jag ska balansera på ett ben.
Jag känner mig lite idiotförklarad.

Nu fick jag sms av posten att de har ett brev från CDON.com som är påväg till mig. Tjoho! Lost!

MANNEN PÅ BALKONGEN.

Var ute en stund i supervädret. Eller snarare, jag trodde att det var superväder när jag tittade ut genom fönstret. Solen lyser men det blåser kallt. Gilby var med ut, i koppel.
En granne i huset bredvid hojtade från sin balkong att Gilby var det finaste han sett bara för att han hade koppel på sig. Han skrek även att han blev rörd, och det är inte djurens fel hur de beter sig, det är ägarnas fel bla bla bla. Intrycket jag fick av den här mannen är att han antagligen avskyr katter som springer fritt ute och vill helst skjuta dem. Jag blev inte direkt stolt över "berömmet" han öste över mig för att jag höll Gilby kopplad pga det.
Nu tänker säkert många "närmen så behöver det inte vara, bara för att han vill att katter ska vara kopplade så betyder det inte att han vill skjuta lösa katter". Fast nu är det tyvärr så att den här mannen indirekt berättat det för mig tidigare. Det var någon gång när han var in och handlade och var förbannad över att grannarna hade anmält djurplågeri och ville få djurskyddet att tvångsomhänderta hans hund. Tydligen är det inte en snäll hund, och som mannen berättade för mig idag så är det inte djurets fel - utan ägarens. Det är synd om hunden och den här mannen passar inte som husse. Tydligen har hunden morrat och huggt mot hemtjänsten, när de kommit dit. Och om jag inte minns mig fel så hade den betett sig hotfullt gentemot några barn också, men det är jag inte säker på.
På mitt jobb har vi alltid fått obehagliga vibbar av den här mannen och fick som vatten på kvarnen när vi hörde detta om hans hund. Så den gånggen han var in och handlade och var förbannad över det så minns jag han säga något i stil med att "de borde koncentrera sig på att ta hand om alla katter som springer fritt där jag bor, det är bara en tidsfråga innan jag tar fram bössan". Och jag tror knappast det var ägarna han hade tänkt sikta på ..
Ja vissa människor är verkligen obehagliga.

HEART AND SOUL.

Jag har sagt det förut, och jag kommer säga det igen: Jag har verkligen en av världens bästa chefer! Som jag skrivit förut så var jag ganska hängig i slutet av förra veckan. Ont i huvudet, håglös, ledsen, uppriven etc. I Torsdags när jag skulle jobba så hade jag så himla mycket tryck i mitt huvud så det kändes att hjärnan höll på att pressas ner i halsen på mig. Detta pga lågtrycket utomhus. Sen så hade jag någon sorts spänningshuvudvärk på det samt att jag hade noll motivation till att göra något. Jag ville helst bara sätta mig ner och grina om jag ska vara helt ärlig. Så chefen skickade mig hem och sa att jag skulle vila upp mig i ett par dagar. Ta det lugnt och bry mig om mig själv. Han vet inte om att jag var ledsen och det var nog boven till mina fysiska åkommor. Men jag tror han misstänkte att det var något sådant som var fallet.
Så jag var hemma resten av Torsdagen och även Fredagen. Sen på Lördagen var jag tillbaka på jobbet med nya krafter.
I går morse när jag kom till jobbet så frågade han mig hur jag mår nu. Och att jag måste bry mig om mig själv och inte mörka hur jag mår och att se till att jag får i mig järn etc.. Och sen avslutade han det med att han tycker att det är jätteroligt och att han är jätteglad att jag är tillbaka på jobbet. Jag var bara borta i 1,5 dag. Men ändå, han är så himla snäll Janne. Verkligen.

Igår så dök Jenny upp i stan igen. Så det blev långpromenad när vi hade arbetat klart och käkat middag och sånt. I dag så är jag nalta stel i benen. Gjorde några ben-övningar innan promenaden, och fick befaras över hur OTROLIGT otränad jag är. Det kändes som att benen skulle vikas under mig när jag gick ut senare. Skamligt, det är fasen pinsamt. Varför har jag låtit mig själv säcka ihop såhär?

VADAN GÖRA.

Jag är tvehågsen. Jag vet inte vad jag ska göra av kvällen. Jag känner mig bra nu. Inget huvudont längre. Men däremot äckel-svettig och i akut behov av en dusch. Det beror på att jag dammsugit/torkat golv/diskat typ samtidigt.
Jag är lite sugen på Skarren. Men plånboken är tveksam och jag ska även jobba imorgon. Börjar 11 iof. Men ändå.
Fick öl-sms av Matte att man var välkommen till han och Gerda. Jag har aldrig varit och hälsat på i deras lägga än, så det gjorde mig ännu mer sugen.
Hm, ja det tål att funderas på. Nu ska jag fixa mig lite käk och sen ta en dusch. Efter det borde jag ha kommit fram till något tycker jag.

WEIRDO.

Ibland undrar man hur det är ställt där upp egentligen.

Jag tog en lur för ett tag sen och somnade som en stock. (huvudvärken är lite reducerad, yey!)
Ja, det jag tänkte berätta är att jag drömde att jag och Brittany Murphy var på någon offentligen toalett i USA. Inne i själva rummet fanns det förutom toaletter och handfat och sånt även en massa hyllor och bord fulla med smink, även stora garderober fulla med kläder. Så direkt vi kommer in där så blir jag som galen och rotar igenom allt och tänker sno en massa saker. Men allt där inne är kvarglömda saker, och tydligen så hade de som ägde toaletterna även någon sorts lost and found på samma ställe.
Ja, jag står där inne och rotar bland sminkgrejerna, Brittany står och sminkar sig så hon kunde inte heller hålla fingrarna i styr. Samtidigt så kommer det in någon tjej. Jag tittar på henne och håller upp ett läppglans och säger - Look at this, you should try it. I think it would look great on you!
Bruden blir fötjust, tar läppglanset och börjat smeta frast det på läpparna. När hon är klar så säger jag, och flinar elakt. - Oh, sorry. But I think that the one who used it before you might have Herpes.
Varav bruden slutar vara förtjust, försöker torka bort det, och stampar ut.

Snäll jag är då.

BESLUTSFATTANDE.

Usch. Det blev en mindre rolig eftermiddag ..
Idag har jag rannsakat mig själv och tagit ett väldigt jobbigt beslut. Jobbigt för att jag vill egentligen inte, men jag måste för min egen och en annan persons skull.
Jag kommer inte gå in närmare på vad saken handlar om. Jag vill hålla det hos mig själv och personen i fråga.
Anledningen till varför jag ens nämner det här är för att förvissa att det finns en anledning till om jag inte kommer vara så pratglad en stund. Det kommer gå över om ett tag.

ATT PARTAJA SOM EN 20ÅRING NÄR MAN ÄR 27.

Jag har verkligen haft en helt fantastisk helg! Först jobbmiddag på Droskan. Det var vår butik samt några fler Coop-butiker i stan. Himla trevligt. Chefen bjöd oss på varsin Irish Coffee och jag tror fasen i mig att det är den godaste kaffedrinken jag varit med om. Bara för att nämna det alltså, nu två dagar senare så har jag inte släppt tanken på hur bra den var. Ha ha.
När Droskan bestämde sig för att stänga så drog jag med mig Robin och Stefan till TC där Jenny + Pite-kompisar befann sig.
Jag och S tefan kom på vid kvart i två att vi behövde varsin Mojito .. så ja, det var kul på TC också.

I går hade jag min födelsedagsfest. Jag har försökt räkna ihop ungefär hur många som kom hit, och har kommit upp i ca 30 pers åtminstone. Det var jäkligt kul. Så kul att jag pga av Minttu-överdos inte blev långvarig på Morrisseys födelsedag-efterfesten särskilt länge. Jag hade årtiondets värsta huvudvärk. Men man får vad man tar. Jag valde att ta rosévinspritsers, öl, mousserat rosévin, öl, rosévinsspritsers igen, lite mera öl och en härlig avslutning med några huttar Minttu. Huga liga. Inte konstigt att man blev risig.
Men om man bortser från mitt inmundigande så var det en fantastiskt rolig och fin födelsedagsfest. Och för snart 100ade gången i raden måste jag få påpeka att jag verkligen har de bästaste och finaste vännerna som finns. Jag måste vara världens rikaste människa.

Jag tänker inte lova några bilder från festligheterna med tanke på att jag inte lyckats hålla det hittills. Så, nej inga bilder. Troligtvis. Jag vill men jag kommer inte lyckas ta mig för. Lika bra att erkänna.
Nu ska jag tillbaka till soffan och fortsätta mitt Lost-maraton.

SOL, SOL, STRÅLANDE SOL.

Jaa hmm, jag vill nog tjata lite till om solen och hur mycket jag älskar den. Men jag tror att det är dags att lägga ner snart, jag lär ju jinxa den så förbannat mycket redan som det är. Så det här får bli min sista hyllning till solen (rubriken alltså) för ett tag.

I dag har jag haft min sedvanliga lediga Tisdag, men just idag fanns det med en liten bonus. Och bonusen är ju den där lilla tjejen som ska bo och hänga med mig veckan ut. Det var riktigt najs att ha någon att dricka morgonkaffet med, det var ett tag sen sist.
Jenny jobbade lite för förmiddagen, och jag segade lite, diskade lite, ringde vårdcentralen lite, ringade mamma lite, ringde Hannah lite, segade lite till, pratade med Maya lite, och efter många om och men så lyckades jag duscha lite också. Samt göra mig lite i ordning.
Efter alla mina lite-göranden så trallade vi ner på stan och käkade sushi (som jag skrev tidigare, så hade jag rätt i mitt påstående att Jenny nog inte skulle vara så svårövertalad gällande det). Sen så gick vi till Tonsalen i folkets hus och hälsade på Gerda och kollade in glasutställningen som hennes klass hade riggat upp. Majsan var också där så vi snicksnackade lite med dem. Sen så promenerade vi upp till Matematiksgränd på födelsedagsfika hos Hannah och Erik. Sen åkte vi hem hit, Jenny drog ner på stan för en jobbmiddag. Jag har legat på soffan och sträckkollat på några Lost-avsnitt, med ett Desperate inklämt emellan.

Så det var min dag. Nu är det snart dags för sängen och sen tillbaka till arbetet imorgon.

SIMPSONS LOST.

Då var man hemma från Vännässkogarna igen. Ganska skönt. Gilby är som vanligt trött som en apa och sover nonstop. Jag förstår inte varför han alltid blir helt knockad efter att han varit ute hos min mamma? Kanske för allt obegränsat kutande utomhus kanske?

Nä brollan skjutsade hem mig så smet vi in på Media Markt en sväng. På grund av det råkade naturligtvis tredje säsongen med Simpsons och första säsongen med Lost följa med mig hem. Oj oj då! Imorgon börjar jag kl 06.00. Så jag borde gå och lägga mig typ nu. Men ett till Lost-avsnitt ska jag unna mig minsann.

SUPERSOL OCH SUPERTRÅK.

Usch, jag kom hem från jobbet och blev akut göralös och grymt uttråkad direkt. Det är jättejättefint väder ute. Så jag vill UT. Men alla jag känner tycks vara upptagna på sina håll, eller så sparar de sig till imorgon. Jag ringde Robert, och lägligt nog så hade han också tråkigt. Då tyckte jag att han ska ta och komma ner hit och hälsa på mig. Men han har obalans i bakhjulen tydligen. Uäääääh så tråkigt!

Jag borde ta tillfället i akt att typ dammsuga och sånt mindre stimulerande men ack så nödvändigt görande. Men det är ju så himla fint ute ju.

LEDIG TORSDAG.

Jag förstår inte den här dealen med att vakna tidigt själv bara för att man är ledig. Jag klagar inte, jag tycker att det är jättebra och att jag får ut mycket mer av dagen om jag är uppe i en rimlig tid, efter mina egna mått mätt då alltså.
Jag är en morgonmänniska, sover jag längre än till 10 så tycker jag att jag nästan har sovit bort dagen. Och jag vill helst vara uppe vid halv sju - sjutiden. Senast halv 8. Oftast brukar jag stiga upp då, men ibland så drabbas jag av den stora sömnen och går och lägger mig igen och vaknar någon gång på eftermiddagen. Då brukar jag tycka att det är mer eller mindre katastrof eftersom jag då verkligen har sovit bort hela dagen.
Men hur som helst, det jag vill komma till är att det måste ligga psykiskt det där med att vakna av sig själv, eller tvångsvakna av en väckarklocka. Bara för att man vet att man måste upp en viss tid så blir det automatiskt asjobbigt att stiga upp på morgonen. Men när man är ledig så vaknar man av sig själv och det är nemas problemas. Intressant.

I dag är jag ledig. Jag ska städa (ja jag vet att jag alltid städar, men jag är verkligen sämst på att komma till skott. Jämt. Jag börjar lite och sen blir det fasen aldrig slutfört) Sen så ska jag ner på stan en liten sväng och kolla runt lite, samt gå på Bolli. Jag återkommer om det händer något intressant av den här dagen. Hej hej.

SOL OCH LJUDKORT.

Shit, det är världens finaste väder idag. Och jag jobbar 10-20. Det känns lagomt opepp. Men det gör inte så mycket. Jag får hålla tummarna för att det är fint på Torsdag. Då är jag ledig.

I dag är jag gladare, igår var verkligen en störande dag. Jag avskyr när dagen börjar dåligt och att det färgar resten av dagen. Hur mycket man än försöker så sitter det ändå kvar i en. Det är drygt.

Det enda som irriterar lite idag är att mitt ljudkort har slutat fungera. Det påstår att det inte har någon kontakt med datorn, och vill att jag ska stoppa in någon skiva och ladda in kontakten igen.
Hur ska jag fixa det? Jag har ingen ljudkorts-skiva.

Jag behöver en ny dator.

JOBBTJAFS.

Usch vilken dag det här har varit.
Nästan hela förmiddagen så har jag gått omkring och varit förbannad och frustrerad för att det blev så sanslöst stressigt på jobbet. En frys hade pajjat så chefen ville att alla skulle hjälpa till och tömma, inklusive jag. Men inte de fast anställda som är äldre än jag. Så det var jag, praktikanter och extraarbetare som sattes på det. Och det hade varit helt OK om det inte varit för att jag hade så jävla mycket eget som behövdes fixas snabbt.
Jag blev på riktigt förbannad över att ingen av de andra som har ansvarsområden blev beordrade att hjälpa till med att tömma.
Nu var jag absolut inte arg på min chef för det, jag vet att det är lätt att haffa tag i den yngsta på arbetsplatsen och inte tänka på hur mycket han/hon har att göra med sitt eget. Det är inte schysst, absolut inte okej, men jag förstår. Jag förstår också hans stress såklart och jag vet att det absolut inte var ett medvetet val att ta mig bara för att jag fortfarande är lite av en gröngöling.

När en frys på en livsmedelsbutik går sönder så snackar vi om hundratals artiklar, samt hur mycket varor som helst som måste packas och tryckas in i lagerfrysen, och det som inte ryms där måste skickas i frysskåp till lagercentralen. Och på det så har vi en stor del av sortimentet som bara försvinner för kunderna, och det är inte speciellt populärt, som säkert de flesta kan förstå.

Jag trodde fasen jag skulle dö av stress när jag hade massvis med skyltar att göra, massvis med fruktrensning som blev lidande, jag hann inte alls svabba av i fruktdisken som jag alltid gör på Måndagar och som MÅSTE göras.
Uppenbarligen var det viktigare att fylla på chips än att ta hand om färskvarorna i helgen, så jag kom tillbaka till ett proppfyllt kylrum och tom fruktdisk imorse. Samt kassapass lägligt nog när varorna kommer. Och då frysen på det.
Och när jag blir riktigt stressad så blir jag inte en trevlig person. Som min stackars chef fick erfara idag. Jag skäms över mitt beteende, men samtidigt så känns det skönt att få sätta ner foten och bevisa att jag har inte tid. Jag har huvudansvaret för den största avdelningen på butiken. Och tydligen glöms det lätt bort att jag allt som oftast, och speciellt på förmiddagarna knappt har tid att gå på toa ens.
Jag förstår varför hon som hade hand om frukten innan mig är helt slutkörd, och inte längre arbetsför. Hon har inte ens fyllt 50. Såna här dagar så inser man att chansen att man ska gå samma väg är jävligt stor. Det är skrämmande.
Jag hatar stress. Men trots mitt klagande just nu så älskar jag mitt jobb ändå.
Och jag har världens bästa chef, trots att jag var sur och vresig idag så ställde han upp och löste saker för mig. Och var peppande och uppmuntrande. Efter det så var allting som det skulle igen.

IGOR OCH DISCO.

I går var jag på Scharinska. Gu se ovanligt.
Där kollade jag bl a in Igor från Sepultura som trummade till dunka-dunka. Det var intressant. Så coolt men samtidigt så fruktansvärt fel. Min storebror lyssnar på Sepultura och har gjort det hemskt länge. Jag minns när jag var en 10årig skitjobbig lillasyster som smet in i brorsans rum bara för att hänga med honom och hans polare (som jag förövrigt var kär i, hela bunten) och skulle visa mig häftig genom att digga med stereon som gick på högsta volym, när jag egentligen grinade inombords för att jag tyckte det lät hemskt och läskigt och samt för att jag trodde att jag skulle börja blöda ur öronen.
Lite skillnad då att få se den legendariske trummisen sitta och trumma på till samma sorts musik som spelades när jag gick på Vegaskolans discon när jag gick i 6an. Och då spelades INTE Sepultura.

Annars så var det en ganska rolig kväll. Jag stod iof mest i något hörn och glodde. Jag pratade inte så mycket med någon utan gick mest omkring och funderade över saker. Men det var trevligt ändå, det var skönt att ha sällskap men samtidigt hålla sig för sig själv.
Hade jag varit hemma så hade det nog snarare gått mer i deppandets tecken. Jag känner att jag har hamnat i en formsvacka. Hoppas det går över snart. Jag behöver något (eller någon?) som får upp min pepp.
Ja, ja. Det löser sig.

TRIST.

Åhh tyyyypiskt. Idag är det Valborg och så är det världens sämsta väder ute. Det har snöat (och ligger fortfarande kvar på marken!), bara 1 grad varmt och grått som fan.
Ifjol sprang jag omkring i en liten partyklänning på Valborg och på 1a Maj så hade jag tunna kläder och ingen jacka. Det är orättvist. Halva världen peppar ju på Valborgsmässoafton och sjunga in våren och brasor och allt det där. (Fast jag brukar iof skippa både sången och brasorna).
Hoppas vädret blir bättre under dagen. Jag måste surfa in på yr.no och hänga känner jag.

THE TATTOOOOH!

Här är den. Pyntningen jag tjatat om sen Januari. Nu är det äntligen gjort, och jag är GRYYYYMT nöjd! Filip på Red Dragon visar än en gång hur klockrent säker han är på att tatuera. Jag älskar den.
Men tyvärr har den blivit inflammerad. Jag trodde att det skulle gå bra att jobba nytatuerad. Men armen gillade inte att jag lyfte grejer och flängde med armarna hit och dit så att plasten åkte fram och tillbaka. Samt halkade ner och retade den lila blomman. Så det blev rött och svullet och ser/såg inte alls speciellt roligt ut.
I dag är det bättre. Inflammationen håller på att krypa ner efter armen nu (vilket betyder att den håller på att försvinna.)
Min chef bestämde att jag ska vara hemma idag och imorgon så att tatueringen hinner läka ordentligt till på Måndag. Jag tror att han blev lite stressad över att det blev så rött och svullet.
Men idag är det bättre, som sagt. Det är betydligt mindre rött nu, och jag skippar plasten idag. Sen så ska jag gå ner på stan senare och köpa Bephanten och smörja med. Istället för Helosan.
Det kommer bli nemas problemas. Jag är då inte orolig. Jag är bara så lyrisk över min fantastiskt snygga tatuering.

ATT BLI LURAD AV ROSA.

Jag vet, nu har jag varit sämst på att uppdatera igen.

Så en liten kort sammanfattning av helgen.
- Jag har jobbat.
- Samt kollat in NARS som spelade på Skarren i fredags. De var ännu en gång riktigt grymma på scen. Jag blir så stolt över mina brudar.
Jag har tagit lite bilder också, men batteriet till kameran är dött och jag har inte tagit mig tid att ladda det än. Men det kommer.
Ja, sen så blev det inte så mkt mer än Nars på Skarren, och absolut inte fy skam för det, det var ju därför jag gick dit. Jag skulle upp kl 6 på Lördag morgon (jobb kl 7) så jag cyklade hem så tidigt som jag kunde.
(Sen när jag väl var hemma så kunde jag inte sova för än vid 02:30. Vilket var kort sagt sjukt irriterande, jag kunde ha stannat kvar på Skarren för all del).
Och i Lördags var jag bakis. Bara för att jag blandade in ett glas vin mellan ett par öl. Det kändes värt.

Men nu är det ny vecka och nya intryck. Jag köpte en svindyr burk med Cillit Bang (Den där fläckborttagningen som har världens med irriterande reklam. Med hon den där Rosa. "Bääng å smutsen ä väck!". Ja ni förstår nog vilken jag menar, ingen kan ha missat världens jobbigaste reklam.) Jag har hört talas mycket väl om den här produkten, att det är skitbra och att fläckarna försvinner verkligen i ett nafs.
Så då fick jag skyhöga förväntningar förstås och började fantisera om lyckan med att äntligen lyckas få bort fettfläckar från en av mina favoritklänningar och även från en topp. Så jag tvättade gladeligen igår kväll.
Men nej, de är kvar. Jävla rosa. Man tycker att när något kostar 70 spänn så borde man få lite levererat. Jag ska ge det en chans till, och gnugga in pulvergojset ordentligt i fläckarna, försvinner det inte då så kommer Rosa få stryk. Eller mest troligt så kommer burken åka ut genom fönstret. Eller så kommer den som rekommenderade det till mig få en sur min med hängläpp. Synd bara att jag har glömt vem det var.

Nu ska jag lägga mig i sängen och förundras lite mer över att jag vaknade och steg upp kl 6 imorse. Alltid lika sensationsartat det där, de få gånger som det händer. Och så ska jag läsa lite mer i "Damernas detektivbyrå" av Alexander McCall Smith. Jättebra bok. Och dricka lite mer kaffe.
Kl 15 så ska armen dekoreras av Filip på Red Dragon. Bild kommer GARANTERAT läggas upp senare. Hej hej!

NU SKA OCKSÅ JAG SKRIVA OM VULKANEN.

Vad är det med världen när det har varit vulkanutbrott på Island, brand i Oskarshamn och säkerligen en massa mord och våldtäkter världen över så väljer båda kvällstidningarna att ha prinsessan Madeleine och hennes killes relationsproblem som etta i tidningarna, alltså utsidan.
Vem fasen bryr sig om deras privata problem, och om varför de inte har setts på den och den tillställningen. Vem bryr sig? Någon måste ju uppenbarligen bry sig eftersom de skriver om skiten och även sätter det på löpet. De som bryr sig om Kungen och hans familj kan inte ha så mycket till liv i övrigt. Så jäkla ointressant, så jäkla onödiga spaltmetrar som skrivs om total nonsens.
Jag är jäkligt less på kungen och Viktoria och bröllopet och Madeleine och hela hovet.
Vi har fått beställningslistor till jobbet angående bröllops-chokladen och bröllops-kaffet etc.
Jag tänker då inte köpa något jävla bröllopskaffe. Vi bidrar alla med tillräckligt mycket pengar till det där bröllopet ändå, eftersom det är vi skattebetalare som betalar det såklart.
Lars Ohly ska ha en stor eloge för att han tackat nej till inbjudan. Ha ha in your face kungen!

Ja sen den här vulkanen som lamslagit Sverige då. Visst, det är smart att ställa in alla plan eftersom det kan vara farligt för motorerna med alla partiklar i askan. Men tydligen så tar folk tillfället i akt att skylla allt på askan nu.
Centralbanken ligger nere, och en obekräftad teori är att det är satellit-signalstörningar som orsakat det. Pga askmolnet då.
Jag vet då inte jag. Men jag har sagt till kunderna att det kan bero på det och fick den bästa responsen från en av dem:

- Jaså? Ja det kanske det är. Man kanske ska passa på att skylla allt på askan nu? Flygen är inställda pga askan, kortköpen funkar inte pga askan, jag har ont i ryggen på grund av askan. Hö hö hö.

Ja men typ, så om det är något som är fel nu, skyll på askan!

LITE MJÄKIG.

Jag har inte skrivit något på ett par dagar för jag har inget att förtälja. Jag är mest bara trött och känner mig sanslöst sliten. I går så slog jag näven i bordet och konstaterade att jag fasen har kommit undan alla sjuksaker sen i höstas. Alltså svininfluensan, vinterkräksjukan, andra olika magsjukor och andra olika influensor.
Så för att ödet ska få ett gott tillfälle att skratta mig rakt upp i ansiktet så har jag nu ont i halsen, till och från ont i huvudet, svettas och har noll procent i energinivå.
Nu kommer jag säkert få alla de där sjukåkommorna samtidigt.
Man ska fasen aldrig slå näven i bordet och konstatera såna här saker, det är bara så.

Nä, nu ska jag äta middag (=gröt) och kanske, möjligtvis, tvinga ut mig själv på en promenad och hoppas på att livslusten kommer mig åter.