Fina pappa.

I dag är det fars dag. Jag har firat min far med taco-lunch, senare egengjord glasstårta och lite presenter såklart.

Bilden här är taget någon gång under 70-talet. Långt innan jag var ens påtänkt med andra ord. Men det 'är en fin bild på min fina pappa. Även fast den är långt ifrån aktuell så är det ändå inget snack om saken, han är hemskt lik sig. Byt ut till kortare hår som är ljusgrått, modernare glasögon, rutig skjorta istället för t-shirt, jeans istället för manchesterbyxor, ingen snusdosa i fickan, samt en videokamera istället för pocketkamera i handen, samt kanske aningens lite mer putande mage. Då har ni min pappa idag.

Så grattis pappa på fars dag, du är bäst i världen och jag älskar dig över allt, och jag är så himla glad över att det är just du som är min far!

SIMPSONS LOST.

Då var man hemma från Vännässkogarna igen. Ganska skönt. Gilby är som vanligt trött som en apa och sover nonstop. Jag förstår inte varför han alltid blir helt knockad efter att han varit ute hos min mamma? Kanske för allt obegränsat kutande utomhus kanske?

Nä brollan skjutsade hem mig så smet vi in på Media Markt en sväng. På grund av det råkade naturligtvis tredje säsongen med Simpsons och första säsongen med Lost följa med mig hem. Oj oj då! Imorgon börjar jag kl 06.00. Så jag borde gå och lägga mig typ nu. Men ett till Lost-avsnitt ska jag unna mig minsann.

LIVET PÅ LANDET.

Hallåjse! Nu är jag i Vännäs/Karlslund och hälsar på familjen under helgen.
Min far hämtade upp mig efter jobbet igår och vi åkte hit till mamma direkt. Hasse hade gjort smörgåstårta inför min stundade 27årsdag. Inte illa alls.
Sen så har Gilby fått vara ute och kutat i gräset lite. Oj, oj sicken glad kissekatt han blir då. Det syns nästan som att han springer runt och skrattar när han är ute.

Jao jao, strålande sol och varmt som attans är det ute. Snart så ska jag hoppa in i duschen. Och sen lägga mig ute i värmen och läsa lite bok och fröjdas. Sommaren är nästan här, det är så jävla underbart så det finns knappt ord för det.

ORDINARY WORLD.

Här är inflammationen. Den låg på tatueringen förut men har vandrat nedåt så att den ligger strax ovanför armvecket nu. Jag hoppas jag slipper skiten snart, jag blir lite stressad när jag ser på det. Men så länge jag inte har ont, feber och kan röra armen så borde det vara lugnt.
Sen så är jag lite gul runt tatueringarna nu. Men det borde väl inte vara någon fara heller. Blåmärken blir gula när de försvinner, så jag antar att det här är ungefär samma sak. Eller? Jag behöver lite expertråd från mina tatuerade vänner så att jag kan lugna mig.

Ja, som jag skrev i morse så har jag varit ofrivilligt ledigt idag. Men jag klagar inte. Jag har glidit runt här hemma. Druckit kaffe. Tvättat örngott och lakan som blivit nedkladdade av tatueringsgojs. Tagit en promenad på stan och gjort mitt ärende på Apoteket. Pratat med mami länge i telefon samtidigt som jag köpte en kjol, nya solglasögon och några ringar på Indiska. Köpte lunch och gick hem.
Sen så har jag löst korsord, ätit choklad och tittat på TV. Och sen så blev jag uttråkad och försökte charma Lisa till att vilja ha besök. Men där gick jag bet.
Jag får vara med henne imorgon om jag har med mig en kaka. Lika bra att lyda då.
(Vad var det för idiot som sa att man inte kan köpa sina vänner? Phfff!).

YOU GO BRO!

Visst ja, jag glömde att berätta att en av de bästa personer som jag älskar mest i hela världen fyller 35 år i dag! Min finaste, bästaste storebror Mathias. Grattis bro & och kram!

MER LOPPISFYND!

Oj, oj. Nu blir det snabba tillökningar i samlingen. Var in i mammas loppis och hittade en blå glaskatt och en genomskinlig pingvin. Hittade även en genomskinlig snigel, men den hade förlorat båda sina spröt så han fick bo kvar.
Jag kommer ihåg både katten och snigeln från när jag är liten, och även funderat en hel del på vart just katten har tagit vägen, men glömt att fråga. Tur att jag hittade den. Även om den också har blivit lite kantstött så är den fortfarande väldigt fin.

Hittade en röd kofta/kavaj med svart krage och axelvaddar också. Riktigt fin faktiskt.
Uppdaterar med bild lite senare tänkte jag.
Och ja, jag kommer nog skippa axelvaddarna, kanske.

AMATÖRMÄSSIG ASTROLOGI.

Idag har det varit lite som en cirkus på jobbet. Och jag satt i mitten av allt och skrattade.
Jag kan säga såhär: det finns sjukt många roliga, originella, personer som handlar på mitt jobb. Och när två eller flera av dem sammanfaller så blir det inte annat än kaos. Alla ska ha uppmärksamhet samtidigt, och det synkar kön så folk börjar skruva på sig och pusta etc.
Person ett står och rabblar ramsor i örat på mig samtidigt som det tar minst 10 min för honom att ta ur pengar ur plånboken och person två står i mitt andra öra och förkunnar att jag hade nog gett alldeles för lite tillbaka i växel när han var in och handlade av mig för x antal timmar sedan. Jobbarkompis ett kommer och försöker reda ut det hela och jobbarkompis två tar tag i det och styr upp det, problem solved. Men kunden ifråga förstår inte det och fortsätter bräka till mig om växeln som jag vet att han fått tidigare, men jag ger det till honom igen, för ja tyvärr är det så att det inte är någon idé att diskutera för han kommer ändå aldrig förstå. Samtidigt kommer det en miljon kunder ställer sig i kön till kassan. Men karln med ramsorna är glad (luktar hemskt illa dock) och gubben med växeln är glad, och jag är glad.
Släng in en hel dos humor: då blir det cirkus. Och då finns det inte så mycket annat att antingen skratta eller bryta ihop. Jag valde att skratta. Det uppskattades. Det är onödigt att hålla på att bli förbannad eller irriterad över saker i onödan. Allt för ofta har jag tagit den vägen när det kört ihop sig.

Jag förstår att ingen förutom jag förstår något av det jag skriver om här ovanför, men ja ja, skitsamma. Olika såna här scenarion sker nästan dagligen på mitt jobb. Och ofta reagerar man med att bli less och trött, men jag hade ändå kul när det körde ihop sig idag. Jag är inte ironisk.
Men sen så är det vår och jag är muntrare än vad jag varit på över ett år.

Imorgon efter jobbet ska jag åka till Vännäs och hälsa på min mamma!
Jag fick en bok som jag beställde från Kitsch.se idag. Bara en sån där halvtrovärdig horoskop-bok om Oxen som är utgiven av Nicotext.
Jag tycker att horoskop och liknande är jätteroligt, men jag tar det med en stor nypa salt. För i grund och botten så tror jag att allt är relativt och att olika människor är på olika sätt och går ihop med olika folk pga av uppfostran, omgivningar, personlighet med mera och inte pga var planeterna låg när man föddes.
Men det stod en sak i den här boken som jag tycker stämmer in 98 procent på mig (och garanterat på massvis av andra, oxar eller inte).
Såhär står det:

Oxen är en riktig familjemänniska. Även om hon uppskattar en utekväll med vänner och drinkar, finns det inget som överträffar en hemmakväll. Har hon inte hunnit bilda egen familj träffar hon sina föräldrar, släktingar och syskon med regelbundna mellanrum, äter något gott tillsammans och bara umgås. Det är för henne ren och skär livskvalitet!

I of, just den raden där det står "att INGET överträffar en hemmakväll" stämmer ganska dåligt. Visst, det finns mycket som överträffar en festkväll i mitt liv. Men jag brukar oftast vilja gå ut och röja runt med vänner än att sitta hemma och uggla ensam här i stan. Även om det också kan vara jäkligt skönt lite nu och då.
Men däremot, en helg hemma i Vännäs med min familj. Det är guld värt.
Jag saknar min familj. Imorgon blir det dags igen för det regelbundna besöket.

KAIVO.

I går kväll så fick jag ett infall och sydde en gardin till köket av det superfina Marimekko-tyget som Elot skänkte till mig för några månader sedan. Designen heter "Kaivo" och är gjort av Maija Isola, 1965. Den här gardinen kommer alltid vara en dyrgrip för mig. Jag älskar det.

Till helgen kommer jag åka till Vännäs/Karlslund och hälsa på mamma, pappa, Hasse & Mathias. Det ska bli skönt. Jag saknar min kära familj. Det ska bli roligt att få se hur stor Ronja blivit, samt att Gilby ska få gå ut och nosa bland snöslasket också. Sweet.

(Nu är det bara ca 19 dagar kvar till tattoo! Jag är som ett barn innan julafton).

AJ I BENET.

Mitt ben är inte bra än. Jag har så jäkla ont bak i knät så jag har börjat halta lite igen. Jag kan inte huka mig ner eller dra upp knäna om jag t ex ligger i soffan.
Jag är lite orolig över det här. Jag måste ha sträckt något ledband eller liknande. Hoppas inte att jag kommer få konstanta knäproblem, jag misstänker att det inte krävs mycket till det.
Sen så är jag fortfarande blå, svullen och öm runt fotknölen. Det vet jag kommer ta tid innan det går helt tillbaka som det ska vara.
Jag har faktiskt en dålig magkänsla när det gäller mitt knä. Jag hoppas att jag har fel. Jag får nog ta och besöka vårdcentralen i veckan, och hoppas på det bästa, och inte börja inbilla mig att jag måste amputera eller något.
Hypokondriker tjaa-lalalalaaaa.

Nä, nu ska jag ta och börja röja upp här hemma. Så det är fint och luktar allrent när far och plastmor kommer på besök.

DEN LILLA BISKVIN.

Idag har jag bakat biskvier för första gången. Det var ganska lätt faktiskt. Jag vet inte vart jag har fått det ifrån, men jag var helt säker på att göra biskvier är bland det svåraste i bakväg. Ha ha, det var det INTE. Lite tidsödande, klibbigt och pillrigt. Men knappast svårt.
På bilden är resultatet då, de som har brun choklad på sig hade inte hunnit stelna riktigt när bilden togs. De som är rosa har vit choklad på sig, men några droppar röd karamellfärg inblandat.
Imorgon så ska min fader och Sivan komma hit och hälsa på. Då ska de få äta biskvier.

Sen så har lägenheten lugnat sig från chocken från popcornbranden igår kväll. Det luktar inte så mycket längre. Man kan känna att det kommer någon sorts bränd popcorn-bris lite nu och då.
När jag kom in efter jobbet så drog jag in luft i näsan allt vad jag kunde. Jag kände ingenting. Och Gilby låg inte medvetslös någonstans heller. Tur det, jag vill inte vara bruden som luktar popcornbrand och som råkade mörda katten för att hon ville pula popcorn i käften.
Men med mikron är det däremot mindre bra, det luktar apa ur den, och det är mayhem inuti, trots att jag städade den så noga jag kunde igår.
I förrgår var den vit inuti. Nu är den gul.
Freesh.

(BTW! Nu är det bara ca 22 dagar kvar till tatuering, iihh wee pepp!)

SÖT MAMMA & GULLEBARN.

Min kusin Markus skickade två bilder till mig som gjorde mig så himla glad. Den som är överst är ett foto på min kära mor Mari, som är kanske den sötaste flicka som jag sett. Mannen bredvid henne är mina tre äldsta syskons far, Sture heter han. Jag gissar att den här bilden togs i början av 60talet någongång. Det är i alla fall taget innan min äldsta storebror, Christer, är född. Vilket var -64. Min mor är nog 16-17 år på den här bilden.

Den andra bilden är då den här. Den föreställer två småongar som heter Karolina & Markus. Jag och kusinen då. Jag tror att min mamma eller jag gav den här bilden till Mackan vid något tillfälle förut. Jag har också en bild på oss två som togs vid samma tillfälle nämligen.
Jag är 1,5 år på den här bilden tror jag så då borde Markus vara närmare 3 år. Bästisar var vi, uttrycket som ler och långhalm passar väldigt in på våran relation när vi var små. Ja, det stämmer in ganska bra nu när vi är vuxna också. Men nu ses vi extremt sällan. Det är synd. Jag tycker om Markus. Bästis-kusinen.

JOBB, LENNART OCH TILLSKOTT.

I dag har jag haft en kort-dag på jobbet. Egentligen, enligt mitt schema, så skulle jag vara ledig idag. Men the big boss frågade om jag kunde hoppa in och jobba lite, så jag har jobbat 8-14. Helt ok. Jag klagar då inte. Jag tycker att jag fortfarande har hela dagen kvar. Jag ska inte göra något alls tänkte jag. Jag skulle behöva dammsuga, för Gilby har spritt ut sig över hela lägenheten, men jag tror jag slappar ett tag till samtidigt som jag tvättar. Jag IDS int. Hehe.

I går var jag en sväng till Onsdags-Skarren där Klubb Lennart huserade. Drack ett par-tre-fyra öl, surrade med Jenny, Jonas, Frida, Sjungis etc. Träffade även en Frida som jag var dagbarn med när jag var liten. Hon bor i Oslo nu, sjukt kul att få träffa henne!
Ja, det var en trevlig kväll.

Sen så ska jag tydligen få ett syskon-barnbarn i September också! Det ska bli spännande. Min mor berättade att det kommer stickas hejvilt inom familjen nu, jo nog kan jag förstå det. Frida och Fredrik + lillbebben kommer nog drunkna i stickade kläder tillslut kanske :).
Jag tycker såklart att det är jättejättekul att F och F ska bli föräldrar, men jag måste erkänna att det känns lite märkligt att min storebror ska bli morfar (!!!), min mamma gammel-farmor och jag själv gamm-faster. Hehe, det blir grejer det.

NU TRÖTTJIDDRAR JAG.

I eftermiddags, när jag hade fikarast, så satt jag vid bordet och skulle precis trycka i mig lite kaffe och frukt när jag av någon outgrundlig anledning ska ner i sidofickan på mina arbetsbyxor och lyckas skära ett ganska djupt jack i handflatan. Precis ovanför operationsärret.
Alltså hur lyckas jag egentligen?! Är mina händer cursed eller vad är problemet? Kan jag aldrig sluta klanta mig? Jag börjat bli lite smått irriterad på mig själv nu måste jag erkänna. Håller jag inte på att snitta mig i händerna så är jag och drämmer in huvudet i betongtrappor. Nu tycker jag att jag får ta och ge mig snart. Dumheter.

I går var jag duktig och bytte gardiner i vardagsrummet, och sen dammtorkade alla ytor här inne. Egentligen så skulle hela Söndagen ägnas åt att jag skulle vara duktig och vårstäda hela lilla lägenheten. Men det blev lite driftsstörningar i och med att Majsan sov över (varje chans till att slippa börja städa räknas) samt att min bror ringde och föreslog den eminenta idén att jag och han skulle åka runt på diverse gubbgumm-affärer och köpa lite mat och saker till den nya familjemedlemmen vi får på Lördag. (Får och får, hon kostar 6000, men är nog garanterat värd varje öre). Ronja heter hon. Bilder LÄR dyka upp här mot slutet av veckan. På Lördag ska jag och bro åka upp till Öjebyn och hämta henne, samt hälsa på Robert och kolla in hans nya lägenhet. Lika bra att slå två flugor i samma smäll när man ändå är där uppe. Jag har ju som ingen anledning att åka dit med jämna mellanrum längre. Tyvärr.

Nu ska jag gå och lägga mig. Vårstädningen sköts upp till imorgon pga distraktionerna (jag klagar inte, det var bra distraktioner). Sen så ska Jenny komma och hälsa på mig imorgon kväll, så då vill jag ha fint här. Samt att middagen ska stå på bordet, så att hon vet vilken duktig hemmafru jag kommer bli åt någon eventuell karl i framtiden.
:P.
Jag är i o f inte så lockad för närvarande, men det är nog lika bra att träna för det.

:P. En till sån bara för att alla ska förstå ironin.

BEBIS-MÖTE.

Jag är nyss hemkommen från besöket hos Micke, Åse och lilleman. Jag är förälskad.

På tal om något annat. Jag har massvis med bilder från Sthlm-Gbg-Trollhättan-resan. Jag har laddat upp dem men inte orkar gå igenom allt. Förbered er på bildinvasion om ett tag. Jag tog "lite" bilder på lillbebisen också. Jisses amalia.

Och så en bild på sötebarnet och den stolta fadern!

TILLSKOTT I NATTUGGLE-FAMILJEN.

Är fortfarande hemma hos mor i Karlslund. Stämningen börjar sakta med säkert gå till det bättre. Det mänsliga psyket är helt fantastiskt ändå, fastän det är det värsta som händer så kan man ändå efter ett par dagar skönja acceptansen. Även om det är hemskt motsträvigt, och sjukt jobbigt att acceptera såna här grejer, så blir det ändå så.
Nu skriver jag mer för min bror än om mig själv, även om jag också sörjer Maja såklart så är det han som bär det stora lasset, det var ju hans hund, hans hjärtevän. Och han sa idag att han har börjat acceptera läget mer och mer nu. Och det är ju bra, för det är vad Maja vill. Och vad han behöver för att kunna få tillbaka modet.
Men hon är hemskt saknad, man tittar till de olika punkter här hemma hos mamma, eller hos pappa, som hon oftast befinner sig på, och så är det tomt..
Inget kastande av matkoppen genom halva köket när hon är hungrig, inget skrikande och dansande när man kommer innanför ytterdörren, inget ljudligt snarkande och prat i sömnen nedanför soffbordet. Med mera.
Älsklingen.

Men från att gå från en stor sorg till stor lycka så har Micke och Åse blivit föräldrar till en välskapt liten gosse tidigt imorse. GRATTIS till dem!
Eftersom jag inte är hemma så har jag ingen bild på dem att lägga upp. Men det kommer, var så säker. Jag vet precis vilken det kommer bli.

IT'S A HEARTACHE.

Det känns som att det bara är sorg överallt.
En kompis kusin avled i Lördags, 12åriga Gustav förlorade mot cancern i söndags och min brors vovve insjuknade hastigt i helgen och fick lov att tas bort i morse.
Allt är bara .. hemskt. Just nu.

Våran sorg är ju mest koncentrerad till Maja, såklart. För att det är en av våra familjemedlemmar och hon står ju oss närmast såklart. Men alla dessa tragedier runt omkring nu gör en verkligen illa till mods. Varför kommer sorgerna alltid i sällskap? Är det för att det ska vara lättare att hantera? Jag förstår inte.

Maja kommer i alla fall att vara extremt saknad, och är. Jag är hos min mamma i Karlslund och tomheten här hemma är hemsk. Kan man lugnt säga.
Det var inge roligt att komma hit och den som ALLTID är först i hallen och hälsar och blir så glad av att se en så att hon skriker rakt ut, och flyger omkring här hemma som en smått otymplig fjäder av ren lycka av att se en, hon finns inte här längre.
Nä, usch vad vi saknar henne.

MIN BROR SOM FARBROR.

Goth morgen. Eller goth förmiddag kanske man ska säga.

Jag och min bror satt nyss och diskuterade på MSN. Han skrev att han sitter och väntar på att bli 65 och att hamna på långvården. (Innan sa han att han kollade facebook, lyssnade på musik och färgade håret, jag vet inte riktigt hur stor sanningshalt det är i dessa påståenden).
Han kommer nog bli den roligaste gubben på långvården någonsin. Jag kan riktigt se honom sitta där på sitt rum, eller gå omkring med sin rullator med sitt långa, tunna, vita hår. Han kommer ha på sig en utsliten, noppig gammal Mayhem-tshirt med hål i. Och när radion är på och spelar någon gammal slagdänga av Metallica så kommer den gamla sladdriga muskellösa armen, självklart med nitarmband runt handleden, samt det obligatoriska hårdrockstecknet, att lyftas och Mathias kommer börja headbanga så att lårbenshalsen går av.
Fast 65 år tänker jag mig honom inte då. Snarare 90. Han kommer bli en skitgo gubbe.

Undrar hur jag kommer vara och se ut när jag är så gammal? Undrar hur fasen mina tatueringar kommer se ut?!

Nä, nu släpper vi den tanken, och jag går och färgar håret.

KLAGOMUREN FÖRKUNNAR:

Jaha, jag har legat på soffan ett tag nu, läst Karin Alvtegens bok "Svek". (Mkt bra hittills iaf). Och kollat på Let's Dance med ett halvt öga.
Förut kunde jag tycka att sådana program som tex Let's Dance, Fångarna på fortet, Big Brother m,fl var roliga att se. Nu tycker jag att det är helt värdelöst. Eller det enda som faller in i helt värdelöst-kategorin är ju dokusåpor, SPECIELLT Big Brother (inser jag såhär i efterhand. Ha ha.) Resten är bara värdelöst.
Jag tycker helt enkelt att det är sjukt ointressant att se Gudryn Schyman dansa, eller höra om Färjan-Håkans åsikter om hur man bäst förbereder en bardisk innan öppning, eller veta vilka Paradise Hotel-Blitblutblaj-personer som knullar på bästa sändningtid, eller höra Alex Schulman sjunga falskt i Singin Bee.
Sjukt ointressant. Eller så är det jag som är tråkig. Your choice.
(Intressant dock att jag vet vad alla dessa program heter, och dessutom vilka som är med. Det kan bero på att jag läser Aftonbladet, Expressen och alla andra skvallertidningar dagligen, där är det ju en toppnyhet när någon kändis visar röven på tv, eller Anna Anka. Det känns som att bombattentat, våldtäkter, misshandel etc skrämmande ofta får betydligt mindre tidningsytrymme.)

Nä, nu ska klagomuren ta och dyka ner i boken igen.

Jag avslutar denna kväll med att bjuda en titt på den finaste bilden jag vet. Min familj. Övre raden från vänster: Tomas, Anki, Christer, Mamma. I Mitten är det jultomten (antingen min morbror Per-Arne eller min far), i knät sitter Mathias och jag.
Resterande människor är min kusin linda (rutig klänning), kusin Per (blåvit tröja) och deras mor Aino (rutig skjorta, glasögon.)
Julen 1983, är det inte fint så säg?

NÄSTA FLUGA, VARSÅGOD.

Jag kan inte föreställa mig en bättre start på dagen än att beskåda detta:

Ida blev inspirerad att boka sig en tid hos frissan, så jag tänkte passa på att tipsa och inspirera alla andra som också funderar på att fixa frillan, men inte kan bestämma sig hur.
Inget kan ju gå fel med den här frisyren. Jag lovar.

FINBESÖK BARA SÅDÄR.

Sådärja, nu har lilla Idis åkt hem. Ida är mitt äldsta syskonbarn, hela tre år yngre än jag. När vi var små så var vi som ler och långhalm, eller snarare översittare och ja-sägare. Jag var översittaren.
Tre år yngre samt syskonbarn, det är håra bud det. Inte så mycket att sätta mot. Hehe.
Jag kan inte direkt påstå att jag lyckats bemästra och styra så mycket med mitt yngsta syskon under uppväxten, vilken är min storebror som är åtta år äldre än mig. Så Ida fick väl tyvärr ibland bli behandlad som den lillasyster jag inte hade: Men jag var ganska snäll ändå, jag tvingade henne att 9 av 10 gånger alltid leka det jag ville, jag slog henne aldrig och så. Jag styrde och ställde och bestämde mest, helt enkelt .
Bland annant har jag indirekt ansvaret för en hjärnskakning efter att jag tvingat Ida att åka skrana med mig nedför en backe, som var is och inte snö. Om jag minns rätt så försökte hon protestera och tyckte att det var lite läskigt, för pulkbacken är brant, och det var verkligen en diagonal isbacke. Och hon ramlade ur skranan och slog lill-huvudet. Stackarn.
Men en 7åring mot en hemskt bestämd 10åring som gärna få tillfället att styra någon gång .. Hm.

Hur som helst. Ida fick en infall och bestämde att hon skulle komma och hälsa på mig ikväll. Mycket bra idé tycker jag.
Vi skulle kolla på Sprängaren, men svensk film är oftast sådär i mina ögon, och Colin Nutleys filmer kanske inte har hedersplatser i min DVDhylla (de har ingen plats överhuvudtaget). Så det blev inte något koncentrerat, tyst, filmtittande. Snarare gapskrattande om sånt som andra skulle tycka var skittråkigt.
Lill-Ida och jag är nog fortfarande ganska mycket som ler och långhalm även nu i vuxen ålder. Det är bara det att vi ses sällan. Och den stora skillnaden är att jag tvingar henne inte att alltid göra det jag tycker vi ska göra, oavsett vad hon vill.
Jag hoppas det i alla fall.

Gullongen Hoa.