Fixat.

Det har fixat sig med min mobil nu i alla fall. Jag fick aldrig något svar från supporten. Så jag bestämde mig för att skita i allt och acceptera det där abbonemanget i alla fall. Sen så hittade jag Iphone 5 billigare på Netonnet, och med mina uträkningar så blir min månadskostnad billigare än om jag beställt den via Halebop med Rubbet. Så det blir väl bra tillslut i alla fall.

Så nu ska jag sluta tjura.

BLÖÖ.

Jag har haft världens drygaste dag.
Det började fint med att jag var 40 min sen till jobbet pga försovning. Pinsamt. Och därför hann jag varken med dusch och frukost så hela dagen har jag känt mig asskabbig och slita varor samtidigt som man är hungrig är inte kul.
Hälften av frukten var ute på vift. Så jag bollades mellan min säljare på företaget jag beställer frukt ifrån och Coopsupporten som mest bara skyllde på varandra istället för att informera mig om när mina saknade varor skulle levereras.
Mejeribeställningen som skulle komma idag hade blivit bortglömd (inte beställd av våran mejeriansvarige). Så därav noll mjölk. Inte populärt.
Folk och grejer precis överallt. Och oljud. Jag avskyr verkligen oljud. Höll på att få ett utbrott på en DHLkille som försökte slå ner våran lagerdörr bara för att vi inte öppnade 1 sekund efter att han misshandlat ringklockan.

Sen på det så hämtade jag ut ett paket med ett nytt simkort som jag beställt av misstag, och ca 2 timmar efter att jag hämtat det så stänger Halebop av det abonnemang som jag har haft till nu. Och eftersom jag ska skicka tillbaka det nya simkortet så kan jag inte bryta den förpackningen. Så nu är jag utan telefon på obestämd tid.

JÄVLA SKITDAG. Jag.är.så.less.
Men nu har jag fått skriva av mig. Kanske.
Hejdå.

Kajje vs stan: 0-1 i förväg.

I dag är jag ledig. Vilket betyder att jag ska tralla ner på stan och inhandla lite julklappar till mina nära och kära.
Jag är inte peppad på något sätt.
Inte för att jag missunnar mina nära och kära julklappar. Jag skulle kunna ge dem hema världen om jag hade möjlighet. Utan för att jag har blivit en gnälltant som inte tycker om att gå på stan längre, och hatar alla människor som är överallt. Speciellt om man går i någon halvtrång galleria, och man har seg-Arne 3000 framför sig som mitt i allt ihop bestämmer sig för att tvärstanna så man tacklar omkull människan bakifrån.

Nej nej, jag är inte bitter och tar ut en (garanterad) irritation i förväg.
Såna här gånger önskar jag att jag var typ Madonna så att jag kan kräva att hela stan ska stänga för min skull, så att enbart jag kan strosa runt i butikerna i min egen takt.
Något säger mig dock att det aldrig lär ske.

Lika bra att börja göra sig i ordning och dra av det här plåstret så fort som möjligt. Tjao!

IDIOTI 3000.

Sådär ja, nu är lunchen avklarad så nu har jag tid att berätta.
Innan så måste jag ursäkta mitt språk, för nu kommer jag inte kunna undvika att en och annan svordom kommer med i texten.

Det jag mötte när jag var ute var två unga tjejer, jag gissar att de är i 15-16 årsåldern, som kommer gående mot mig. Båda röker varav den ena tjejen är höggravid. Gravid och röker?! Hur jävla dum får man vara egentligen? Jag ska inte gå in på vad jag tror om att vara höggravid i den åldern för det är inte min ensak. Men just det här med att röka också. När man är i den åldern så borde man väl ha fått in lite vett i skallen ändå? Det är så jäkla själviskt och puckat som det kan bli. Undrar om hon kommer tycka att det är värt det om det visar sig att ungen är svårt sjuk eller skadad, eller bådadera, när den kommer ut? Jag var på väg att springa efter och rycka ut cigaretten ur handen på människan och säga ett och annat. Men samtidigt så är man ju så pass mycket svennebanan så man går förbi och har åsikter i huvudet istället. Jag skulle ha gått efter.

Det får mig att tänka på en annan person som jag för några år sedan såg stående utanför Konsum i Vännäs och rökte medan hon var i nionde månaden. Och det här är en människa som är över 30. Då kan man tycka att det borde finnas åtminstone betydligt mer vett än den där fjortisen. Även om båda är lika illa. Jag hörde att 30åringens ursäkt var "att det var så himla jobbigt att sluta". Vadå jobbigt att sluta? Visst, det är jobbigt att sluta med nikotin, det vet jag att det är. Men jag anser att om man blir på smällen så har man inget val. Då slutar man, och så passar man på att aldrig börja med skiten igen, även när ungen är född. För det är en annans liv det handlar om. Det är ens BARNS liv det handlar om. Och då ska det fasen inte vara "jobbigt" att sluta röka, snusa, knarka eller dricka eller vad man nu håller på med.
Jag blir så jävla förbannad.

JOBBTJAFS.

Usch vilken dag det här har varit.
Nästan hela förmiddagen så har jag gått omkring och varit förbannad och frustrerad för att det blev så sanslöst stressigt på jobbet. En frys hade pajjat så chefen ville att alla skulle hjälpa till och tömma, inklusive jag. Men inte de fast anställda som är äldre än jag. Så det var jag, praktikanter och extraarbetare som sattes på det. Och det hade varit helt OK om det inte varit för att jag hade så jävla mycket eget som behövdes fixas snabbt.
Jag blev på riktigt förbannad över att ingen av de andra som har ansvarsområden blev beordrade att hjälpa till med att tömma.
Nu var jag absolut inte arg på min chef för det, jag vet att det är lätt att haffa tag i den yngsta på arbetsplatsen och inte tänka på hur mycket han/hon har att göra med sitt eget. Det är inte schysst, absolut inte okej, men jag förstår. Jag förstår också hans stress såklart och jag vet att det absolut inte var ett medvetet val att ta mig bara för att jag fortfarande är lite av en gröngöling.

När en frys på en livsmedelsbutik går sönder så snackar vi om hundratals artiklar, samt hur mycket varor som helst som måste packas och tryckas in i lagerfrysen, och det som inte ryms där måste skickas i frysskåp till lagercentralen. Och på det så har vi en stor del av sortimentet som bara försvinner för kunderna, och det är inte speciellt populärt, som säkert de flesta kan förstå.

Jag trodde fasen jag skulle dö av stress när jag hade massvis med skyltar att göra, massvis med fruktrensning som blev lidande, jag hann inte alls svabba av i fruktdisken som jag alltid gör på Måndagar och som MÅSTE göras.
Uppenbarligen var det viktigare att fylla på chips än att ta hand om färskvarorna i helgen, så jag kom tillbaka till ett proppfyllt kylrum och tom fruktdisk imorse. Samt kassapass lägligt nog när varorna kommer. Och då frysen på det.
Och när jag blir riktigt stressad så blir jag inte en trevlig person. Som min stackars chef fick erfara idag. Jag skäms över mitt beteende, men samtidigt så känns det skönt att få sätta ner foten och bevisa att jag har inte tid. Jag har huvudansvaret för den största avdelningen på butiken. Och tydligen glöms det lätt bort att jag allt som oftast, och speciellt på förmiddagarna knappt har tid att gå på toa ens.
Jag förstår varför hon som hade hand om frukten innan mig är helt slutkörd, och inte längre arbetsför. Hon har inte ens fyllt 50. Såna här dagar så inser man att chansen att man ska gå samma väg är jävligt stor. Det är skrämmande.
Jag hatar stress. Men trots mitt klagande just nu så älskar jag mitt jobb ändå.
Och jag har världens bästa chef, trots att jag var sur och vresig idag så ställde han upp och löste saker för mig. Och var peppande och uppmuntrande. Efter det så var allting som det skulle igen.

NU ÄR DET MAAAAAJ!

Jag kommer inte gå tåget idag. Jag kommer sitta hemma och vara sämst med mensvärken från helvetet. Det är verkligen inte läge att umgås med folk just nu. Utan läget är att jag vill slita mitt hår ur rötterna och urgrunds-vråla. Så jag är inte något trevligt sällskap. Alls.

Men det är peppande att det är Maj, finally!

Nu ska jag lägga mig i fosterställning på soffan och fantisera om hur jag kan amputera livmordern på det smidigaste sättet.

TRIST.

Åhh tyyyypiskt. Idag är det Valborg och så är det världens sämsta väder ute. Det har snöat (och ligger fortfarande kvar på marken!), bara 1 grad varmt och grått som fan.
Ifjol sprang jag omkring i en liten partyklänning på Valborg och på 1a Maj så hade jag tunna kläder och ingen jacka. Det är orättvist. Halva världen peppar ju på Valborgsmässoafton och sjunga in våren och brasor och allt det där. (Fast jag brukar iof skippa både sången och brasorna).
Hoppas vädret blir bättre under dagen. Jag måste surfa in på yr.no och hänga känner jag.

NU SKA OCKSÅ JAG SKRIVA OM VULKANEN.

Vad är det med världen när det har varit vulkanutbrott på Island, brand i Oskarshamn och säkerligen en massa mord och våldtäkter världen över så väljer båda kvällstidningarna att ha prinsessan Madeleine och hennes killes relationsproblem som etta i tidningarna, alltså utsidan.
Vem fasen bryr sig om deras privata problem, och om varför de inte har setts på den och den tillställningen. Vem bryr sig? Någon måste ju uppenbarligen bry sig eftersom de skriver om skiten och även sätter det på löpet. De som bryr sig om Kungen och hans familj kan inte ha så mycket till liv i övrigt. Så jäkla ointressant, så jäkla onödiga spaltmetrar som skrivs om total nonsens.
Jag är jäkligt less på kungen och Viktoria och bröllopet och Madeleine och hela hovet.
Vi har fått beställningslistor till jobbet angående bröllops-chokladen och bröllops-kaffet etc.
Jag tänker då inte köpa något jävla bröllopskaffe. Vi bidrar alla med tillräckligt mycket pengar till det där bröllopet ändå, eftersom det är vi skattebetalare som betalar det såklart.
Lars Ohly ska ha en stor eloge för att han tackat nej till inbjudan. Ha ha in your face kungen!

Ja sen den här vulkanen som lamslagit Sverige då. Visst, det är smart att ställa in alla plan eftersom det kan vara farligt för motorerna med alla partiklar i askan. Men tydligen så tar folk tillfället i akt att skylla allt på askan nu.
Centralbanken ligger nere, och en obekräftad teori är att det är satellit-signalstörningar som orsakat det. Pga askmolnet då.
Jag vet då inte jag. Men jag har sagt till kunderna att det kan bero på det och fick den bästa responsen från en av dem:

- Jaså? Ja det kanske det är. Man kanske ska passa på att skylla allt på askan nu? Flygen är inställda pga askan, kortköpen funkar inte pga askan, jag har ont i ryggen på grund av askan. Hö hö hö.

Ja men typ, så om det är något som är fel nu, skyll på askan!

HUVVA.

Varje gång jag städar blir jag så sjukt irriterad på de som bodde här innan. De kan inte ha städat många gånger under tiden som de bodde i den här lägenheten. Golvet i köket som ska vara beige-vit är grå av ingrodd smuts. Visst, golvet är gammalt, det är repor överallt och det har spruckit upp i fogarna här och var. Men man försöker väl underhålla så mycket som man kan? Inte en gång om året, vilket jag misstänker att tidigare hyresgäster gjort innan. Alla listkanter är alldeles brunsvarta av ingrodd smuts. Ett tydligt bevis på att det inte svabbats så många gånger de senaste åren. Det är så jäkla äckligt.
För varje gång jag skurar så blir det lite bättre, men det är långt ifrån helt så smutsfritt som jag vill ha det, alltså totalt smutsfritt. En vacker dag ska jag uppnå mitt mål. Den dagen kommer jag bli lycklig.

Nu kanske det låter som att jag är världens pedant när det gäller städning. Det är jag inte. Det är ofta och väl både skräpigt och dammigt här, smulor på borden och oftast några kaffefläckar på olika bordsytor här hemma. Men jag tål verkligen inte sorgkanter längst golvlister, fönsterlister etc. Gammal äcklig ihoptorkad jävla smuts. Som inte ens jag själv frambringat. Usch.

Jag skulle kunna ta det här inlägget hur långt som helst. Jag ids inte ens gå in på hur deras "flyttstädning" var utförd. Då skulle jag kunna tjaffsa om det här hur länge som helst. Men jag kan ge en hint om att man kände lukten av avloppet i duschen, när man var i hallen utanför. Ventilationen fungerade knappt för att den var så igendammad. Jag kunde lista ut deras favoritmat bara genom att slänga en blick in i skafferiet etc etc.
Jag flyttade in ett par dagar tidigare, så jag hade inte direkt "rätt" att klaga så mycket heller. Suck. Men nu måste jag lämna det där, det är historia.
Nu ska jag sluta tjura och klaga. Ska ta och hoppa in i duschen så att jag själv är ren när besöket kommer hit senare.

POPCORNEN BRINNER !!

När jag kom hem från jobbet ikväll, så hade jag planerat att poppa lite popcorn, för att glo på dumburken, virka samt pula käften full. Allt på samma gång.
Så jag köper med mig en förpackning popcorn då och går hem. När jag är hemma så slänger jag in en förp popcorn i micron direkt och innan läser jag att de ska poppas i ca 2-4 min, beroende på vilken watt det är på micron. jag hittade ingenstans där det stod vad min micro hade för watt så jag satte igång den på tre min. sen så hör man ju själv när det slutar poppa.
Ja, alla vet ju att det är ganska idiotsäkert att poppa popcorn.

Så jag slår igång micron, och så går jag på toa. När jag sitter på dass så hör jag att det slutat poppa, men jag vill ju inte gärna kuta ut i köket när jag ska sitta på dass (ni förstår nog vad jag menar). Så jag tänker "ja, ja det är ju bara tre min, den stänger nog av sig själv snart". Jag börjar känna doften av nypoppade popcorn och så säger det pling. Perfekt. Jag hatar verkligen brända popcorn.

Jag är klar på toa och går då ut i köket för att upptäcka att det tok-jävla-ryker ur micron. Jag vrålar helvete allt vad jag kan, slänger in Gilby i sovrummet och stänger dörren. Öppnar dörren till micron och det ryker nå så överjävla mycket så jag stänger igen den igen. Brandlarmet börjar tjuta så jag springer ut i hallen (vilket är ca 1,5 m från micron) och börjar vifta med en tidning under larmet. Inser att jag beter mig som en idiot för att tidningen gör ju knappast så att röken försvinner. Så jag sliter ned brandalarmet och tar ut batteriet så att det blir tyst. Börjar oroa mig att jag skrämt livet ur någon stackars granne som ringer brandkåren. Så jag drar igång fläkten och öppnar ett fönster i köket, och hoppas på att röken försvinner fort. Det STINKER verkligen brända popcorn, så jag öppnar luckan till micron igen, försiktigt, och hoppas på att det inte brinner där inne. Det gör det inte. Jag tar ut den rykande påsen och sköljer den i diskhon. Jag håller på att kräkas av röken och lukten så jag går in till sovrummet, stänger dörren, ringer till mamma och säger "Duuuuu.. vet du vad jag råkade göra?".

Innan jag skulle he igång micron för att poppa popcorn så stod det att man ska kontrollera att påsen snurrar som den ska om man har en roterande platta. Det har jag, men jag kollade aldrig, så antagligen så fastnade påsen så att all ånga och olja gick direkt på den där metallplattan på sidan som genererar vågorna.
Smart gjort av mig, det luktar "gott" i min lägenhet nu.

Ja, jag vet att min brandvarnare funkar nu i alla fall. Och ingen granne verkar ha märkt av det, för jag har varken sett till några brandbilar och ingen har plingat på för att kolla upp vad som händer. Det känns ju på ett sätt inte så bra, tänk om det brunnit på riktigt? Huu ..

Så om du ska poppa popcorn, kolla att påsen roterar som den ska i micron! This was totally not worth it. Bläää.
Ja, där var min popcorn-kväll förstörd. Det får bli nöt-kväll istället.

GE MIG MER VÅR.

När jag vaknade upp på nyårsdagen så var jag glad över att det äntligen blivit Januari, för det betyder att det är "bara" ca tre månader kvar tills våren kommer. Sen när halva Januari gått så hinner man bli sjukt less och börjar tro att det aldrig kommer bli någon vår, för månaden verkar ju aldrig tänka sig att ta slut. Men sen så kommer Februari äntligen, och det börjar märkas att det blir ljusare och ljusare om dagarna. Då blir jag glad igen, och hoppet om våren kommer tillbaka. Men så blir det Mars och så kommer jag på att Mars känns som den längsta och drygaste månaden på hela året. Fylld, med slask, mer snö, slask etc. Men i år har det fasen varit som en Januarimånad. Snö, snö och lite mer snö. Kyla och helvete. Så då började man fundera om våren hade tänkt visa sig i Juni först.

Så detta är en av de väldigt sällsynta gånger jag kan säga att jag blev genuint glad när jag tittade ut genom fönstret imorse. Kl 06:45 var det plusgrader, slask och det rasade från taken! Hur kan jag bli glad över det? Det kommer ju vara nå så jävulskt drygt när jag ska ut och plumsa/simma i det där sen.
Men det snöar inte! Nu får det fasen inte komma någon snö/kylknäpp igen för då kommer jag bli tokig på riktigt. Det är ju April nu för tusan! Vår, vår! Sommar!

DEN DÄR "SCHLAGERN".

Eftersom jag missade allt som skedde igår kväll så hade jag inte koll på något alls. Det första som trycktes upp i trynet på mig när jag startade datorn i morse var att Anna Bergendahl vann melodifestivalen. Vilket inte var förvånande med tanke på hypad hon varit på senaste tiden. Ungefär som Alexander Ryback: ung, söt och glad och stark röst. Minus filoen då. Sen att hon tycks lyckas trolla bort gitarren mitt i föreställningen var ju lite av ett myserium.
Om hon (vi) kommer vinna Eurovision i år är jag väldigt skeptiskt iställd till. Men det är mest för att jag tror att Sverige har sett sina schlagerår och kommer nog inte få dem tillbaka. Men man kan väl hoppas på det bästa såklart. Men i grund och botten är väl den här tävlingen inte så mycket att bry sig om egentligen. Eurovision var kul för 20 år sedan.
Låten i sig är väl ok. Inte min musik direkt. Men det kunde ha varit värre. Det kunde ha varit Ola Svensson, Alkazar eller Pernilla Wahlgren. Usch hemska tanke.

Jag är sur att Salem Al Fakir inte vann. Det är MUSIK. Även om vi inte vinner så visar vi med honom att vi har riktigt bra artister i det här landet också. Skit också. Ja, ja.
Anna, lycka till i eurovision. Du kommer inte vinna. Eller vi, jag vet inte riktigt hur jag ska säga.

NU TRÖTTJIDDRAR JAG.

I eftermiddags, när jag hade fikarast, så satt jag vid bordet och skulle precis trycka i mig lite kaffe och frukt när jag av någon outgrundlig anledning ska ner i sidofickan på mina arbetsbyxor och lyckas skära ett ganska djupt jack i handflatan. Precis ovanför operationsärret.
Alltså hur lyckas jag egentligen?! Är mina händer cursed eller vad är problemet? Kan jag aldrig sluta klanta mig? Jag börjat bli lite smått irriterad på mig själv nu måste jag erkänna. Håller jag inte på att snitta mig i händerna så är jag och drämmer in huvudet i betongtrappor. Nu tycker jag att jag får ta och ge mig snart. Dumheter.

I går var jag duktig och bytte gardiner i vardagsrummet, och sen dammtorkade alla ytor här inne. Egentligen så skulle hela Söndagen ägnas åt att jag skulle vara duktig och vårstäda hela lilla lägenheten. Men det blev lite driftsstörningar i och med att Majsan sov över (varje chans till att slippa börja städa räknas) samt att min bror ringde och föreslog den eminenta idén att jag och han skulle åka runt på diverse gubbgumm-affärer och köpa lite mat och saker till den nya familjemedlemmen vi får på Lördag. (Får och får, hon kostar 6000, men är nog garanterat värd varje öre). Ronja heter hon. Bilder LÄR dyka upp här mot slutet av veckan. På Lördag ska jag och bro åka upp till Öjebyn och hämta henne, samt hälsa på Robert och kolla in hans nya lägenhet. Lika bra att slå två flugor i samma smäll när man ändå är där uppe. Jag har ju som ingen anledning att åka dit med jämna mellanrum längre. Tyvärr.

Nu ska jag gå och lägga mig. Vårstädningen sköts upp till imorgon pga distraktionerna (jag klagar inte, det var bra distraktioner). Sen så ska Jenny komma och hälsa på mig imorgon kväll, så då vill jag ha fint här. Samt att middagen ska stå på bordet, så att hon vet vilken duktig hemmafru jag kommer bli åt någon eventuell karl i framtiden.
:P.
Jag är i o f inte så lockad för närvarande, men det är nog lika bra att träna för det.

:P. En till sån bara för att alla ska förstå ironin.

HEJ HELGEN!

Nu har min första arbetsvecka avklarats. Det är skönt. Jag är väldigt trött. Men det gör inget, jag har verkligen varit glad och uppskattat att jobba den här veckan. Det känns lite som att jag kommit tillbaka från en semester, vilket på sätt och vis det har varit, jag har varit funktionshindrad, men inte såpass att jag blivit hemmasittande. Jag har haft sjuksemester helt enkelt.
Jag har haft riktigt roligt på jobbet, verkligen. Det är roligt att få umgås med mina fina kollegor igen, samt att jag är riktigt taggad och inspirerad på att utveckla fruktdisken.
Jag var faktiskt ganska less innan jag gick på sjukskrivningen, som jag skrev tidigare.
Ibland behöver man nog komma ifrån ett tag. Det heter ju att man vet inte vad man har för än man har förlorat det. Nu har jag då inte förlorat mitt jobb, men jag har varit borta tillräckligt länge för att verkligen inse igen hur mycket jag tycker om mitt jobb.

Men nu är det helg. Jag är fattig som en kyrkråtta, men det stör mig inte så mycket. Så länge det finns käk i kylskåpet (och för Gilbys del; käk i matkoppen) så huserar jag gärna här hemma hela helgen. Ska på utflykt till Micke och Åse imorgon så det för räcka som utsvävning denna helg.
Jag skippade Vännäs Big Jump. Jag har varken råd, eller riktigt lust att träffa en massa folk från uppväxten. De jag vill träffa kan jag säkert träffa en annan gång istället. Men jag orkar inte med en massa folk som är fulla och hänger på en, flåsar öl-andedräkten i ansiktet på en och sluddrar "jaag veet vem du ääääää, du ä ju Karrrrro! Jag minns när du hade köpt likadana byxer som Danne i C, faan de var ju från herravdelningen jööööööö *rap* vaffö hade du killkläder i högstadie för?"
Ja, jag tror att jag har gjort mig förstådd.
Nu ska jag virka en stund till, och sen sova. Imorgon så är det städ, tvätt, Mickeåsebäbis, hem, middag, Majsan, virka, Tv, sova. Hej hej!

DARRHÄNTA JÄNTAN.

Idag är det 20 dagar kvar av min sjukskrivning, och imorgon ska stygnen tas. Ska bli skönt att få ha handen i det fria äntligen, om jag nu får det. Kan man säga till folket på vårdcentralen att man tänker bandagevägra?

Just nu sitter jag hos Majsan och är kaffe-skakis. Jag drack två koppar och nu har jag det där jobbiga darret i hela kroppen. Not najs.
Men två koppar bara? Har jag börjat bli vek eller? Iof så har jag inte druckit så många koppar senaste veckan. Kan bero på det. Hur som helst så är det obehagligt, jag tycker icket om det.

Och snart ska jag ner på stan och möta upp Jenny. Vi ska ta en middag innan hon sätter sig på bussen mot Pite.
Det är tur, trots att jag inte riktigt är överens med tanken på att hon bor i Sthlm, att man får träffa henne rätt så ofta i alla fall. Och sen så ska jag ju ner till henne om ca 2 veckor, och vi ska till Trollhättan på Tattoo Meltdown. Och jag har även tvingat Ubbe att han ska dit också. Det ska bli riktigt kul.
Nä, nu vill en massa vatten, som jag hällt i mig pga darret, ut.
Hejs!

SÖMNTUTA.

Jag har sovit som en lite gris. Först så somnade jag vid tre-fyra tiden igår eftermiddag. Vaknade vid halv nio. Sen somnade jag igen runt ett någonting. Vaknade vid fem av att Gilby hade damp.
Då tycker man att man borde ha sovit klart, och vara pigg som en lärka.
Icket.
Somnade om, vaknade runt tio av att tidigare nämnda G ville ha mat. Somnade om och vaknade vid halv tolv. För ett tag sedan alltså.
Vad är grejen med det här? Är det Detoxen som gör mig trött? Är jag sanlöst uttråkad? Har jag kommit in i en sova-spiral?
Kanske en härlig blandning av alla tre. Men jag tycker inte om det. Jag hatar att vara översoven och mojsig i huvudet.
Nä, nu ska jag ta och göra något vettigt. Det enda jag kan komma på är att städa. Så jag får väl städa då.

FREDAGKVÄLL.

Sitter hemma och är road idag igen. Grannarna, som bor ovanför, verkar ladda upp för en ny kosackdans-kväll. Ja, det var ju ett tag sen sist ..
Har precis sett Rockstar med Mark Wahlberg och Jennifer Aniston på 5an. Helt ok, gjorde en sådär perfekt sömning så jag tror att jag ska ta och lägga mig.
Hoppas inte kosackdansarna har tänk ha hemmafest ikväll, för annars kommer sura konsum-kärringen och klagar.

God natt!

(Btw så kan jag skriva med båda händerna igen! Wohoo! Fast gipset är i vägen, så det är inte direkt samma flyt som om jag hade haft fria händer.
Samt att det började även klia i såret idag, så det går åt rätt håll. Jag vill ta bort gipset nu, NU!)

God natt igen.

TÖRKAJJE.

5 dagar kvar till operation.
I dag har jag bara längtat. Allt kommer kännas så mycket bättre när jag får tillbaka full känsel i fingertopparna. Små-plotter-grejer kan jag inte pyssla med. För jag känner inte att jag håller i dem. Tex när jag ska knäppa knappar, eller sätta fast pluppen när jag har på mig örhängen. Jobbigt är det. Längtar, längtar, LÄNGTAR nu.

Annars har det inte hänt något speciellt denna dag att förtälja.
Jag har jobbat till 20. Det är vinter och jag är torr överallt och flagar typ. Värst är det i hårbotten. Jag kommer bli tokig snart. Och jag kan inte klia för då tror folk att jag har mjäll och kommer säga som Chandler säger:
"Woah! Is it snowing outside?!".

Sådärja, då har man fått klaga för dagen. I dag har jag inte varit fullt lika stridslysten som igår. Bara lite. I morgon kommer jag nog vara ännu mer human. Hoppas jag.

ATT INSE ATT MAN MÅSTE DRA NÅGOT GAMMALT ÖVER SIG.

50 minuters yoga senare och jag är ingen betongkloss längre. Isf är jag en ovanligt smidig betongkloss. Jag kände att jag inte var på lika dåligt humör längre. Så för att förstöra det hela så gick jag in på Facebook för någon minut sen, surfade runt lite på folk sidor, och började känna att jag håller på att bli på riktigt dåligt humör igen, och börjat utvecka en charmig bitter-fitta-sida på det. Jag såg att en person som jag inte känner hade blivit tillsammans med någon som jag aldrig sett överhuvudtaget.

Ja, alltså, jag vet inte vad det är med mig. Nu har jag börjat missunna folk att vara glada till och med. Nu går jag och lägger mig.

(Jag vill förövrigt tillägga att jag aldrig haft några som helst PMS-problem förut, bara lite, lite grann det senaste året-halvåret typ. Nu vet jag vad folk snackar om. Vilket party det här är.)

MENSMONSTER.

Nedräkning: 6 dagar kvar till operation.
I dag påmindes jag om hur min arm ser ut när den är tömd på blod. Jag fick direkt ångest och kom på att jag absolut inte alls vill bli opererad.
Men så började jag fantisera om att få inneha en hand med full känsel, och började se fram emot operationen igen.

Sen så ska min far ta ledigt tidigare från jobbet den dagen, han är i Ö-vik och flyttar kassadiskar på Coop Forum och ligger under rejäl tidspress (misstänker jag, han skulle aldrig säga något), men kommer åka därifrån ca 3 timmar tidigare för att vara med mig på sjukhuset och skjutsa mig hem efteråt.
Bara det gör ju att jag skulle kunna säga till kirurgen att han kan ta andra handleden när han ändå håller på.

I dag har jag PMS. Är lättretlig, känner mig som, och är lika smidig, som en betongkloss. ALLT jag tagit mig för idag har jag lyckats förvandla till något så sanslöst omständigt så det finns inte. Jag vill typ springa ner för ÖK och vråla allt jag kan, och mula första bästa människa jag ser.
Så munter känner jag mig idag.
Tjohooo.