REFUSED PARTY PROGRAM.

Jag fick inte till några bra bilder. Tyvärr. Men min kamera är sämst. Fast egentligen så spelar det ingen roll, för oavsett om jag hade haft superduper-kameran som tar 3000kvalitets-bilder så hade jag aldrig kunnat återge magin som jag kände i kroppen under den här spelningen. Innan Refused la ner 1998 så ansågs jag för ung för att åka in till stan och stanna till sent på kvällen enligt mina föräldrar. De hade antagligen rätt, men pga det så hann jag aldrig se bandet. De la ner och skulle aldrig i hela h*vetet spela igen fick man veta. Det var sorg. Stor sorg. De var ju mina hjältar, vågade dock inte ens hälsa på Dennis de få gånger han var hemma när jag var och hängde hos Fredrik. Men han var ju farlig, ni vet, kompisens storebrorsa som var vuxen och DESSUTOM spelade i värsta råbraiga banden.
Men igår fick jag se dem, äntligen. Det var episkt. Det var verkligen hur bra som helst.

PLÖTSLIGT HÄNDER DET.

Nu måste jag faktiskt få ge mig själv en stor high-five!
Från att vara sjukt sliten, trött, less - you name it. Så tog jag mig i kragen och tänkte att "Fasen också, jag ska ut och gå! Skitsamma hur trött och sliten jag är, jag ska ut!".
Så jag fick gott lov att lyda mig själv så jag laddade mobilen full med musik (iddes inte leta reda på min mp3spelare) rafsade ihop all återvinning under diskhon, sen så promenerade jag och sorterade ut det. Sen så gick jag på långpromenad i ca 45 min och när jag kom hem så gjorde jag 20 situps (!!!).
20 st kanske är skrattretande lite, jag vet inte, men om man tar med i åtanke vilken fruktansvärd hemsk form jag är i nu så är det på snudd elitnivå.
Det ska bli min nya grej, situps, imorgon ska jag göra minst 21 st.

Men på allvar, jag är faktiskt hemskt nöjd över mig själv som lyckades ta mig ut trots allt.

VILL JAG SITTA INNE?

Jag har en liten fajt med mig själv. Imorgon så ska jag jobba. Jag börjar kl 11, så det är ju inte direkt supertidigt. Så den stora frågan i världen ikväll är om jag ska gå ut och öla lite, eller inte.
Annika var förbi här för en stund sen och tyckte att jag skulle följa med ut, det var ju hundra år sedan jag och A träffades, men jag ska ju som sagt jobba imorgon. Och så kostar det pengar, men jag blev ändå lite pepp.
Och sen för att göra beslutet ännu svårare så slog jag på festplaylisten på Spotify. Ååååh jobbiga i-landsproblem!
Ja, ja jag får se hur jag gör. Jag är som också ganska peppad på att se Pirates of the Carribean - Död Mans Kista som visas på 5an ikväll. Samt rita lite (Hanna, du har inspirerat mig!) och kanske dricka en liten folkis eller två.
Ja, det är ett svårt val jag står inför måste jag medge ..

Jag har varit ute två helger i rad, så mitt bankkonto gråter och har lite ont, så jag borde kanske vara lite schysst mot min ekonomi och hålla mig hemma .. ? Eller?


Förra helgen var jag på förfest hos Lisa. Då lyssnade vi på vårat Stockholms-blandband från 2005. Men den här låten bland annat. Åh, nostalgi! Den får mig även att tänka på tiden när jag och Krille umgicks konstant. Vilket var för massor av år sedan, innan han kom på den dumma idén att flytta till GBG. Ännu mer nostalgi!
På tal om något helt annat alltså.

DEN DÄR "SCHLAGERN".

Eftersom jag missade allt som skedde igår kväll så hade jag inte koll på något alls. Det första som trycktes upp i trynet på mig när jag startade datorn i morse var att Anna Bergendahl vann melodifestivalen. Vilket inte var förvånande med tanke på hypad hon varit på senaste tiden. Ungefär som Alexander Ryback: ung, söt och glad och stark röst. Minus filoen då. Sen att hon tycks lyckas trolla bort gitarren mitt i föreställningen var ju lite av ett myserium.
Om hon (vi) kommer vinna Eurovision i år är jag väldigt skeptiskt iställd till. Men det är mest för att jag tror att Sverige har sett sina schlagerår och kommer nog inte få dem tillbaka. Men man kan väl hoppas på det bästa såklart. Men i grund och botten är väl den här tävlingen inte så mycket att bry sig om egentligen. Eurovision var kul för 20 år sedan.
Låten i sig är väl ok. Inte min musik direkt. Men det kunde ha varit värre. Det kunde ha varit Ola Svensson, Alkazar eller Pernilla Wahlgren. Usch hemska tanke.

Jag är sur att Salem Al Fakir inte vann. Det är MUSIK. Även om vi inte vinner så visar vi med honom att vi har riktigt bra artister i det här landet också. Skit också. Ja, ja.
Anna, lycka till i eurovision. Du kommer inte vinna. Eller vi, jag vet inte riktigt hur jag ska säga.

HEMMA IGEN.

Sådär härligt glansig. ja.

Snabb summering av helgen.

TORSDAG: Landar på Arlanda vid 19.30. Möter upp Jenny. Åker hem till henne. Fikar, pratar, virkar och sover.

FREDAG: Möter upp Jenny på hennes jobb vid 12tiden. Åker till Odenplan och hälsar på Räkis när han jobbar. Blir så blöt om fötterna så jag köper ett par nya skor och sockar. Möter upp Jennys kompis Daniel. Går runt i affärer. Åker till Gamla stan och dricker drink, öl och käkar middag på en italiensk restaurang som heter Vapiano. Fia kommer dit också. Pratar och har det gött.
Sen åker jag och Jenny hem till henne och gör oss i ordning. Åker in till stan igen och går med Daniel på Harry B James. Ett hårdrockshak. Hade skittrevligt förutom när vi fick bevittna en snubbe som kräktes rakt fram på ett bord och soffa.
Åkte hem och sov.

LÖRDAG: Åker in till Centralen och tar tåget till Göteborg. Garvar ihjäl oss åt konduktören som droppar citat efter citat i högtalaren. Klassikern blev "Och om ni blir röksugna .. så får ni ge fan i det för SJs tåg är rökfria".
Kommer fram till Göteborg. Käkar och inväntar tåget till Trollhättan. Åker dit. Går till hotellet och gör oss i ordning samtidigt som vi dricker varsitt glas vin a la 80 spänn styck. Sen går vi till Folkhuset på Tattoo Meltdown. Möter upp Ubbe, Anne-li och Ingrid där. Dricker öl, lyssnar på nålsurret, ser bra band och har det najs. Går senare hem till Ingrid och dricker vin, hänger med hennes skitfina tjocka gullkatt som heter Axel. Pratar och blir trötta. Ingrid, Ubbe och Anne-li kastar in handduken tillslut. Jag och Jenny går tilbaka in till stan och går på en krog där det är någon sorts efterfest. Möter upp Jennys kompisar Sanna och Johan. Sitter på krogen ett tag och går sen till Sanna och Johans hotell för att fortsätta festa, men hotellbaren stängde precis. Lika bra det. Jag och Jenny köpte varsin burgare och gick till vårat hotell och sov.

SÖNDAG: Vaknar. Jenny öppnar fönstret och tycker det är mysigt och deklarerar att hon älskar traktorer(bakgrundsljudet när fönstret öppnas). Hotellfrukost med bullrig gubbe i bakgrunden. Packar ihop grejorna, checkar ut och går till tågstationen. Åker tillbaka till Göteborg. Äter pizza. Följer med Jenny till hennes hotell coh sitter där tills det är dags för mig att bege mig till tåget. Åker hem.

Jag orkar inte vara detaljerad för då kommer det här bli världens längsta inlägg.
Men jag har haft en skitrolig och jättebra helg. Lite intensiv och lite flängig. Men optimal för det!

STÄD, BUZZ OCH SCHARINSKA.

I dag har jag sovit. Det måste ha varit behövligt för jag sover aldrig till halv 4 en eftermiddag, oavsett hur länge jag varit vaken nästan. Men nu är jag vaken och pigg som en lärka. Hoppas jag kommer somna senare ikväll bara ..
Det tror jag nog. Den här sovningen har nog fått kompensera för all tappad sömn de senaste två veckorna gissar jag.

I dag ska jag fortsätta med städlistan som är i tidigare inlägg.
Jag kom lite av mig i ilet igår när Lisa lockade med Buzz hos henne, och Crystal Caravan på Scharinska efteråt. Buzz är fasen världens roligaste spel. Jag måste också ta och införskaffa mig ett playstation och buzz. Men då skulle jag nog låta hela jag och lägenheten samt mina vänskapsrelationer förfalla, för jag skulle sitta som fasthäftad framför spelet hela tiden.
Crystal Caravan var grymt bra igår, som alltid, men jag hade glömt mina öronproppar hemma så jag såg bara korta stycken av konserten. Men öronen började ringa som attans ändå. Synd. Typiskt mig att glömma såna detaljer som behövs, inte så kul att stå utanför Spanska Salen och glo ensam.

Nu, är det dags för morgon (eftermiddags ..) kaffekoppen, betala räkningar, sen ska jag ut i surblåsten och gå och införskaffa lite middag, och när jag är hemma ska jag fortsätta med städningen. Hela kvällen utplanerad, det är bra då kommer jag nog bli trött sen och somna i rimlig tid. Hoppas jag.

FARVÄL JAY.

Usch och fy. Världens bästa Jay Reatard dog i sömnen igår natt (dag här, natt i Memphis där han bodde). 29 år gammal. En bandmedlem trodde att det kan bero på influensa. Fast dödsorsaken är inte fastställd än.

Himla synd, jag kommer sakna honom som artist något så jävulskt. Jag hade hoppas att få möjligheten att se honom snart igen, men jag får glädjas att jag såg honom på Umeå Open i fjol i alla fall. Och han var sanslöst bra.

(Sen så börjar det vara jäkligt creepy att det är så mycket folk man känner till som dött på sistone, samt att jag drömt om det flera gånger, inte så kul. Men det brukar komma i klumpar också).

DANKO JONES.

Det här är nog en av de mer underliga videos jag sett någonsin, och inte så snygg heller.
Men det är en bra låt med en sjukt bra artist.
Enjoy.

ATT GÖRA.

Jag är väldigt långsam på morgonen. Oftast. Jag steg som sagt upp strax innan halv sju, nu är klockan snart halv tio. Det jag har gjort hittills är: fundera på att dammsuga, fundera på att duscha, fundera på att ringa Lerstenen, undrat vad på väggen som Gilby glor på, sippat på två koppar kaffe, ätit frukost, bloggat, bubbelskuttat, sett på vakna med the voice (skittråkigt), funderat på att läsa, funderat på att diska, samt funderat på att dammsuga igen, legat under täcket, försökt kramas med Gilby men fick inte.

Inte många knop alltså.
Men nu ska jag rycka upp mig och börja med disken. Sen dammsugningen. Torka golven. Duscha och efter det gå ner till Hemmakväll och lämna igen några filmer.
Klockan är ju bara snart halv tio, jag har inte lyckats slappa bort dagen. Det är bra.

Städsoundtrack:

Denna nostalgi! Jag minns topplistan i mellanstadiet. Always var given etta, lääänge. (Det var Mariah Carey också, det var mitt fel, förlåt alla inblandade).

I'M SORRY MR JACKSON.

Sista dygnet på Ålidhem.
Nu ska det städas och fejjas. Packa de absolut sista. Och försöka strukturera ihop någon sorts ordning så det blir lätt för mina flytthjälpare att bära ur sakerna imorgon. Det blir nog bra tillslut ändå.

Sen så en liten hylling till The King Of Pop som kastade in handduken igår.
Jag har aldrig haft någon direkt relation till MJs musik förutom att jag tyckte att låten, och framför allt videon, Black and White var en av mina absolut största favoriter när jag var liten.
R.I.P mr Jackson.

ADIAM DYMOTT OCH RENS.

Dagens låt:


Idag ska jag vara effektiv! Med tanke på att det kommer vara sanslöst bra väder både Onsdag och Torsdag, så finns det inte en chans i världshistorien att jag kommer sitta inne och packa. Då kommer jag ligga som ett sjölejon i bikini på gräsplätten här bredvid mitt hus, och sen på tors blir det havet! Yey! Jag får bada i alla fall en gång innan jag går tillbaka i arbete på Måndag. Gu se sweet.
Och på Fredag ska jag på grillfest hos chefen min. Fast det är ju iof på kvällen, och det är dagen innan jag flyttar. Så jag får nog se till att vara effektiv på Fredag dag också.

Nä, nu ska jag ta och käka upp min müsli och sen poppa på Adiam på högsta och sen är det pack, städ, vik, tork som gäller. Hej hej!

GOMUSIKEN.

Nu är jag hemma i Umeåt igen.
Igår adressändrade jag, och imorgon ska jag ringa till Umeå Energi och sen till Lerstenen hade jag tänkt. Sen så har jag förhoppningsvis fixat alla såna saker till flytten. Då återstår det att packa klart allt och sen inflyttning nästa Lördag.

Idag har jag packat och rensat lite, samtidigt som jag har lyssnat på Johnny Cash - Hurt ett flertal gånger. Nu har jag kommit upp i 11 flyttlådor. Så det är väl en 11 st kvar förmodar jag. Men det går nog bra, jag tycker att jag ligger till bra i planeringen.



(Fick ett youtube tips av Lisa på Sweeney Todd Music Video - Hurt av Nine Inch Nails. Det var också himla bra. Kolla på den med om du ids, och om den ens idats kolla på den här).

GAMMALT LÖV.

På tal om nostalgi. Jag skrev ju om Placebo här för inte så länge sen. Nu när jag packade ner mina skivor hittade jag igen Without you i'm nothing-skivan. Och har lyssnat på den non stop sen dess. Pure morning är fasen en av de bästa låtar som skrivits någonsin.
My friend confessed, she passed the test, and we will never sever.
Gnnghhhssaaa rysningar och ståpäls. Tillbaka till tonåren på nolltid.

(På tal om en annan sak, i slutet av förra inlägget skrev jag att klockan var 10.18, men enligt blogspots klocka så var tiden 09.52. Ehm, de kanske skulle ta och skruva upp sina bloggklockor?).