BLÖÖ.

Jag har haft världens drygaste dag.
Det började fint med att jag var 40 min sen till jobbet pga försovning. Pinsamt. Och därför hann jag varken med dusch och frukost så hela dagen har jag känt mig asskabbig och slita varor samtidigt som man är hungrig är inte kul.
Hälften av frukten var ute på vift. Så jag bollades mellan min säljare på företaget jag beställer frukt ifrån och Coopsupporten som mest bara skyllde på varandra istället för att informera mig om när mina saknade varor skulle levereras.
Mejeribeställningen som skulle komma idag hade blivit bortglömd (inte beställd av våran mejeriansvarige). Så därav noll mjölk. Inte populärt.
Folk och grejer precis överallt. Och oljud. Jag avskyr verkligen oljud. Höll på att få ett utbrott på en DHLkille som försökte slå ner våran lagerdörr bara för att vi inte öppnade 1 sekund efter att han misshandlat ringklockan.

Sen på det så hämtade jag ut ett paket med ett nytt simkort som jag beställt av misstag, och ca 2 timmar efter att jag hämtat det så stänger Halebop av det abonnemang som jag har haft till nu. Och eftersom jag ska skicka tillbaka det nya simkortet så kan jag inte bryta den förpackningen. Så nu är jag utan telefon på obestämd tid.

JÄVLA SKITDAG. Jag.är.så.less.
Men nu har jag fått skriva av mig. Kanske.
Hejdå.

Nej, jag har inte gömt mig.

Jag hamnade i en dimma, en dimma vid namn Coop. Jag har precis betat av en vecka med 95% långa arbetspass (minst 10 h) och har en förhoppning att jag ska komma tillbaka som människa imorgon när jag vaknat av mig själv, och inte av en väckarklocka.

Jag tänkte ifall någon undrat över vart jag tagit vägen.

Lugg? Eller? Va?

Hej svejs. Jag har typ jobbat non stop och har väl inte så jättemycket att berätta.
Förutom att en kund utbrast I LOOOOVE YOU!! när jag tipsade honom om en jätteordinär grej. Lite otippat sådär. Men det är ju kul att göra folk glada. För det lilla, vilket detta verkligen var tycker jag. Men uppenbart inte för honom däremot.

Ja ja, skitsamma. Jag har inte så mkt att berätta så det här blir då alltså årtiondets mest värdelösa inlägg. Jag bjuder på en gammal brudbild istället.

Året är 2010, månaden är Februari om jag minns rätt.
Hannah och jag ska på Cover Club och är uppenbart galet peppade. Speciellt Hannah.
Jag har en lugg som hade behövt kortats av lite och ser ganska förjävlig ut, men det får mig ändå att fundera på om man skulle ta och styra upp en ny lugg .. vågar jag? Vet inte. Hm...

Ja, nu har jag då något att ligga och fundera över när jag ska sova.