I STHLM.

Tjoho tjoho. Ny dag, nya tag.
Jenny lämnade mig nyss för att åka och arbeta. Jag sitter här med kaffeglaset i handen och funderar på om jag ska börja dagen med att klä på mig eller äta frukost? Eller båda. Ja ja man får se.

Sen så ska norrlänningen ut på fri fot in i Sthlms innerstad. Får se hur det går. Jag ska åka tre stationer med pendeln innan jag ska hoppa av. Det borde inte vara så svårt att klara av tycker jag. Sen så ska jag gå efter Drottninggatan till Kungsgatan och möta upp Jenny vid hennes jobb. Det borde väl inte heller vara så svårt att klara av. Ja, jag lär ju märka om jag hamnar i Fruängen eller något. Då har jag defenitivt gått fel.

Ha en bra dag allihop!

FLYGBERÄTTELSEN.

Ursäkta mitt konstiga avbrott i förra inlägget. Det blev inget avslut på skriverierna, etiketter eller titel för att min far dök upp hos mig mitt i alltihop.
Ja, ja, så kan det gå.

Jag är i Stockholm nu i alla fall, och flyget gick hur bra som helst.
Det kan bero på de två glasen rödvin som jag klunkade i mig på restaurangen innan jag skulle ombord på planet. Men jag slappnade av ordentligt i alla fall. Jag till och med ringde och tipsade Lisa att dricka vin innan hon ska ner till Sthlm i April. Hon är också flygrädd, men det gjorde verkligen susen det där vinet kan jag säga.

Sen så hamnade jag bredvid min gamla mattelärare från högstadiet; Martin. Det var lite överraskande kan man säga. Han såg ut precis som när vi var i skolan. Sen så kom han även ihåg att jag hade en Tamaguchi som störde honom något så oerhört på mattelektionerna.
Han + familj åker till Västindien imorgon. Orättvist!

Sådärja, då har man packat klart. Det blev proppers i min lilla trolley, jag undrar om jag ska ta och gå igenom packningen igen och se ifall jag kan ta bort vissa saker, den är så proppfull att den knappt går att stänga den alltså. Antagligen har jag packat med mig alldeles för mycket grejer, eller kläder snarare, jag kommer säkert inte ens ha på mig en del av dem, men jag vill också ha lite valmöjlighet.
Tyvärr är jag så fattig så jag har inte råd att gå en shoppingsväng i Sthlm heller, annars kanske man skulle ha hittat något kul där. Men men.

Nu väntar jag på att min fader ska ta och sluta jobbet och komma hit. Han ska skjutsa Gilby till Vännäs, och innan det skjutsa mig till flygplatsen. Jag kommer vara där väldigt tidigt, så jag försöker inbilla mig att det är bra att det.

FLYGMAGE.

Nu börjar det närma sig. Om några timmar är jag på Umeå City Airport och är skakis och jävlig.
Gud vad jag läntar tills planet har landat på Arlanda och jag får krama om världens bästa Jenny.

Jag börjar vara riktigt nu, jag försöker peta i mig lunch men det går sådär.
Snart ska jag börja packa väskan. Ska bara ringa min far först och fråga om han kan skjutsa mig till flyget och hålla mig i handen en stund.
Jag vet att jag kommer fixa det här, men det är just när jag sitter i planet och de stänger igen dörren som jag kommer inse att jag inte kommer ta mig ur därifrån och det är då jag kommer börja flåsa som en ko med astma.
Tur att det bara tar en timme, och tur att jag vet att när vi börjar gå ner för landning och man ser Stockholmsljusen nedanför sig så kommer jag bli glad och peppad. Och ännu mer när hjulen slår ner mot marken och vi har landat.

Jag försöker tänka på hur ofta folk flyger och hur lugnt det är för dem. T ex Jenny. Det får mig också att inse att ju desta förr jag flyger desto bättre. Det blir bara värre ju längre jag väntar med det.
Jag vet att det kommer gå bra. I värsta fall får jag väl gå och sätta mig i knät på någon flygvärdinna. Sen så är jag inte ensam om att vara flygrädd också. Och även fast det kanske låter lite skumt så är också det tröstande på ett sätt.

RESEFUNDERINGAR

Ja du börjar det verkligen närma sig på riktigt. Stockholm/trollhättan-resan talar jag om då.
Det börjar gruvas nu, det måste jag erkänna. Men samtidigt så ska det bli så himla skönt att resa iväg någonstans. Det var kort sagt ett tag sedan sist. Om jag borträknar bussresorna till Norrbotten under tiden jag var tillsammans med Robert (ja, de var ju inte direkt "resor" i ordets rätta bemärkelse heller) så var det hösten 2008 jag var iväg någonstans sist. Ca 1,5 år sedan alltså. Det är sannerligen på tiden.

Jag gruvar mig inte såå hemskt mycket för flygningen ändå, det känns som lugnt än så länge. Däremot inställda tåg i sydsverige känns inte så lockande. Men av vad jag har förstått så har inte norrlandstågen blivit direkt lidande, utan intercitytågen som bara tuffar runt där nere. De rejäla norrlandsloken fixar det här snöandet galant!
Eller så får jag förbereda mig på att jag kanske blir strandad i Göteborg, eller att jag fastnar någonstans mitt i Sverige. Jag kan stirra på något träd som Elot gjorde en gång när ett tåg från Sthlm till Vännäs fick fel och stod stilla i 7 timmar i någon skog.
Hon lär känna igen det där trädet än idag om hon skulle se det, det kan jag garantera.

GNÄGG-TILLÄGG.

Hmm .. jag kom och tänka på att "God save bush" måste ju vara ett uttryck för hans impopularitet här i världen. Inte att någon menar att det är synd om honom eller tycker om honom eller något sånt som han inte förtjänar. Jag blandande nog ihop "god save" med "god bless".
Ja ja ja. Skit samma.
Nu går jag och lägg mig. Gonatt.

DAGENS TIPS.

Robert tyckte att jag skulle ta och lära mig att dansa Disco på finska. Det tycker jag är en utmärkt idé, så jag uppmanar alla att ta chansen nu. Tänk på att nästa gång du går ut och svirar så lär du vara kungen på dansgolvet om du har den här i benen.

TYGER.

Jag slipper aldrig hem tomhänt när jag hälsat på Elot. Nu var iof slipper ett dåligt ordval, för det låter som att jag inte uppskattar det. Men om jag beskriver det såhär då: Elot är en av alla dessa människor som skämmer bort mig, nanting.
Idag kom jag hem med denna tyglunta, där det bland annat är med två Marimekko-tyger (!), varav ett är från 1965. Det mörka tyget men blå blommor på har en fd klasskompis till Elin designat trycket till. Och det vita med svart och rött tryck hittade hon i en trycksal på Grimslövs skola när hon gick där. Det står "God save Bush" på det, och jag hoppas och antar att det är ironiskt menat.
Dessa fina tyger ska bli gardiner, en väggboning, duk, långt linne/klänning samt möjligtvis någon soffkudde. Så när jag kommer hem imorgon så ska det sys!
Jag lär ju knappast hinna med allt, men en gardin ska det bli i alla fall.

Den lilla väskan har E designat och tryckt tyget själv, och sytt den också då. Duktiga hon.
Sen så kom jag även hem med ett par sommarskor. Hon försökte även få mig att adoptera en nalle, men den hade en tillhörande kompis. Jag hade inte hjärta att vara anledningen till deras separation, så det fick stanna kvar. E hotade med att den kommer hamna på loppis istället. Men ja, då är det inte jag som är anledningen till att de slits från varann i alla fall ..

Ibland så blir man som blödig och får samvetskval över olevande ting. Det är jättekonstigt. Jag kunde verkligen inte ta emot den där nallen. E berättade att när hon hittade den andra nallen på någon loppis, så fick den här följa med också.
Loppis-ägarrinnan sa att de tillhörde varann. Inte fasen kan jag separera dem då.

BÖRJAR GRUVA NU.

Anledningen till varför jag aldrig skriver här är för att jag har inget att skriva.
Jag är fortfarande hos mor i Karlslund. Sysselsättningarna på dagarna är: korsord, flickr, bok, tv, äta, korsord, flickr, bok, tv, äta etc.
På Måndag åker jag hem. Det ska tvättas, städas och gruvas inför flygresan på Torsdag.
Jag längtar tills planet landar på Arlanda och att jag vet att jag snart ska få stiga av, och träffa Jenny!
(Jag kommer hälla i mig ett x antal vinglas innan jag stiger på planet, och jag skäms inte för att säga det heller!).

TILLSKOTT I NATTUGGLE-FAMILJEN.

Är fortfarande hemma hos mor i Karlslund. Stämningen börjar sakta med säkert gå till det bättre. Det mänsliga psyket är helt fantastiskt ändå, fastän det är det värsta som händer så kan man ändå efter ett par dagar skönja acceptansen. Även om det är hemskt motsträvigt, och sjukt jobbigt att acceptera såna här grejer, så blir det ändå så.
Nu skriver jag mer för min bror än om mig själv, även om jag också sörjer Maja såklart så är det han som bär det stora lasset, det var ju hans hund, hans hjärtevän. Och han sa idag att han har börjat acceptera läget mer och mer nu. Och det är ju bra, för det är vad Maja vill. Och vad han behöver för att kunna få tillbaka modet.
Men hon är hemskt saknad, man tittar till de olika punkter här hemma hos mamma, eller hos pappa, som hon oftast befinner sig på, och så är det tomt..
Inget kastande av matkoppen genom halva köket när hon är hungrig, inget skrikande och dansande när man kommer innanför ytterdörren, inget ljudligt snarkande och prat i sömnen nedanför soffbordet. Med mera.
Älsklingen.

Men från att gå från en stor sorg till stor lycka så har Micke och Åse blivit föräldrar till en välskapt liten gosse tidigt imorse. GRATTIS till dem!
Eftersom jag inte är hemma så har jag ingen bild på dem att lägga upp. Men det kommer, var så säker. Jag vet precis vilken det kommer bli.

IT'S A HEARTACHE.

Det känns som att det bara är sorg överallt.
En kompis kusin avled i Lördags, 12åriga Gustav förlorade mot cancern i söndags och min brors vovve insjuknade hastigt i helgen och fick lov att tas bort i morse.
Allt är bara .. hemskt. Just nu.

Våran sorg är ju mest koncentrerad till Maja, såklart. För att det är en av våra familjemedlemmar och hon står ju oss närmast såklart. Men alla dessa tragedier runt omkring nu gör en verkligen illa till mods. Varför kommer sorgerna alltid i sällskap? Är det för att det ska vara lättare att hantera? Jag förstår inte.

Maja kommer i alla fall att vara extremt saknad, och är. Jag är hos min mamma i Karlslund och tomheten här hemma är hemsk. Kan man lugnt säga.
Det var inge roligt att komma hit och den som ALLTID är först i hallen och hälsar och blir så glad av att se en så att hon skriker rakt ut, och flyger omkring här hemma som en smått otymplig fjäder av ren lycka av att se en, hon finns inte här längre.
Nä, usch vad vi saknar henne.

VÅRAT HJÄRTA MAJA.

1999-2010

Hundhimlen har fått en ny, konstant glad & kelig, inneboende.
Vilken tur himlen har, som får denna älskade vovve.
Vilken sorg för oss att hon fick lov att lämna oss.
Smärtan och saknaden går ej att beskriva
men vi vet att hon har det bra nu.
Våran älskade Maja.

BRÖD!

Som jag skrev tidigare så har jag bakat bröd. Det är världens godaste och bästa bröd tycker jag. Så därför förvandlar jag den här bloggen till en bak-blogg igen.

SNABBAKAT FILMJÖLKSBRÖD MED NYTTIGA FRÖN
1 limpa

*5 dl LJUST DINKELMJÖL *2 1/2 dl GRAMHAMSMJÖL *2 1/2 dl GROVT RÅGMJÖL *2 tsk BIKARBONAT *1 tsk SALT *4 dl FILMJÖLK *3/4 dl MÖRK SIRAP *1 dl LINGONSYLT * 1 dl BLANDAD FRÖMIX t ex PUMPA, SOLROS & SESAMFRÖN.

*Samt en katt som håller koll på dig så att du gör allt rätt. Annars jäklar!
Sätt ugnen på 200º. Smörj en 1/2 liters avlång form eller lägg bakplåtspapper i formen. Blanda de torra ingredienserna och 1/2 dl frömix i en bunke. (Jag hade för lite dinkelmjöl, så jag tog 2,5 dl dinkelmjöl och 2,5 dl havrekli istället. Det gick precis lika bra).

Blanda ner fil, sirap och lingonsylt. Rör ihop till en smet. Det är segt och kladdigt som f*n, men om man bara är idog så får man det blandat tillslut.

Klicka ner i formen.

Platta till smeten så att den blir jämn. Strö över resten av frömixen på toppen.

Ställ klockan på 55 min och grädda limpan längst ner i ugnen.

55 minuter senare: Voila! Det må se ut som en korv med frön på men det är verkligen världens bästa bröd. Tycker jag.

Receptet har jag tagit från Norrmejeriets GULDKORN nr 47.

BANGAWOYO ..

.. betyder troligen "var hälsad" eller "tjenare" på koreanska. Enligt Flickr.
Ja, man lär sig något nytt varje dag. Varje gång man går in där så får man lära sig hälsningsfraser på olika språk, men jag tyckte att Bangawoyo låter som bra, lite hårt sådär, kan uppfattas argt men menas snällt - Bangawoyo! eller man kanske uttalar det helt tvärt om, alltså med ett mjukt uttal som - Baaangaawoyooo (me sådär "oooooh" uttal?). Jag har då stavat rätt i alla fall.

Om det är någon som har missat det så är det Fredag idag. Jag har inga speciella planer. Det är jättefint väder ute men kallt som attans. Så frågan är om man kommer våga sig ut något?
Såg precis att det är ca 2 grader varmare nu än för en timme sedan, så man kanske hinner ta sig en liten utflykt någon gång i eftermiddag rent av.
Jag ska ha besök i helgen, så det beror på när besöket kommer hit också.
Men jag kommer säkert hinna ränna ut innan dess.

Uugh, kom precis på att jag drömde inatt att jag fick mina pengar av försäkringskassan, och det var exakt 10 000 jag fick. Inte är det fy skam, men jag fick genom drömmen panik av att jag inte trodde att jag skulle kunna betala räkningarna. Så jag vaknade av det tror jag. Usch, inte kul.
Men däremot, i verkliga livet, så skulle jag klara mig med de pengarna, jag kanske inte skulle ha så mycket över efter man har betalt allt som ska betalas, men jag skulle inte sitta i klistret totalt. Det var bara känslan i drömmen som var jobbigt.

Ja, ja, nog sagt om det. Nu ska jag ta och baka filmjölksbröd, och sen ska jag läsa lite Alice Lytkens - Den blå jungfrun (tror jag den heter), som jag lånat av mor. Helt ok bok hittills iaf. Väldigt olik alla andra böcker jag brukar läsa. Den är skriven på 40-50talet och handlar om en kvinna på 20talet som får ett barn med en man som hon inte är gift med, och som hon sedan lämnar, och det är ju då en gigantiskt skandal att hon är ogift, tillhör borgerligheten och får ett oäkta barn. Boken handlar om hennes kamp för att protestera mot och spränga dåtidens norm gällande vad som är fint och anses ofint, samt att hon vill ha ett bra liv för sig och sin dotter, utan make. Och utan att vara bunden till dåtidens "regler" gällande en ung kvinna och bilden av familjelivet.
Jag har bara läst två kapitel. Men ja, det är intressant.

Däremot har jag just läst ut Marilyn Mansons självbiografi - Den långa vägen ut ur helvetet, som han skrivit med Neil Strauss (såklart). SKITbra bok! Bästa biografien jag läst hittills tror jag, jag tyckte att Mötley Crües "The Dirt" var asbra och den bästa biografin hittills, men Mansons var fasen bättre.
Speciellt i början när han berättar om den amerikanska kristna högerns hycklerier och om hans uppväxt med en perverterad farfar och tvingad att gå på en rik kristen sekt-skola.
Så, ni som inte har läst den: LÄS DEN!

Jag "lånade" från www.triplem.com

NY OCH NYHET.

Jag fascineras av hur lycklig och fri man kan känna sig, bara för att man kan duscha som en normal människa igen. Och smörja in sig efteråt.
Nu är jag så ren som man bara kan bli, så jag känner mig som en ny människa. Men det är jag ju delvis eftersom jag fått skrubba bort en massa gamm-hud och filat fötterna och så. Jag luktar aprikos/mandel, nektarin/ingefära, kakao och granatäpple. Härligt. LÖV it.

Mitt tvångsmässiga promenerande fortsätter. Idag ska jag nog tralla upp till Mariehem och hälsa på Majsan tror jag. Det är fint väder ute och inte kan jag sitta här inne hela dagen heller.
Hade ställt mobilen så att jag skulle upp kl 7:35. Men när den ringde så tänkte jag bara snooza en tio minuters-omgång.
Jag vaknade kvart i 11 av att Majsan ringde. Oj då. Jag som hade tänkt vara duktig och baka bröd så förmiddagen, där stöp de planerna i intet.
Det kommer ju fler dagar.

I går skaffade jag Flickr också. Här är min adress om någon vill glutta:
http://www.flickr.com/photos/kaluvskij

Det kommer dyka upp betydligt mer foton där eftersom.

OBS! HALVLÄKT SÅR PÅ BILD.

Sådärja! Då var stygnen tagna och jag är bandagefri (för den här gången, snart kommer väl vänster hand att börja signalera att det måste karpal-opereras där också, tänker jag som den lilla optimist jag kan vara).
Det är skönt att få tillbaka handen helt. Ska bara ha det där plåster-krysset till imorgon och sen så är det mer eller mindre färdigt. Det ska bara läka till sig ordentligt tills jag börjar jobba igen om ca 2,5 veckor.

EL SENILO.

Ehh, jag satt och tänkte på något som jag tänkte delge alla er här. Men nu har jag glömt det.
Jag har drabbats av lite förmiddags-alzheimer, så jag får vänta med att skriva till jag kommer på vad det var, eller till jag kommit på något nytt.
Nu ska jag diska (betapet).

Ha en bra dag!

DARRHÄNTA JÄNTAN.

Idag är det 20 dagar kvar av min sjukskrivning, och imorgon ska stygnen tas. Ska bli skönt att få ha handen i det fria äntligen, om jag nu får det. Kan man säga till folket på vårdcentralen att man tänker bandagevägra?

Just nu sitter jag hos Majsan och är kaffe-skakis. Jag drack två koppar och nu har jag det där jobbiga darret i hela kroppen. Not najs.
Men två koppar bara? Har jag börjat bli vek eller? Iof så har jag inte druckit så många koppar senaste veckan. Kan bero på det. Hur som helst så är det obehagligt, jag tycker icket om det.

Och snart ska jag ner på stan och möta upp Jenny. Vi ska ta en middag innan hon sätter sig på bussen mot Pite.
Det är tur, trots att jag inte riktigt är överens med tanken på att hon bor i Sthlm, att man får träffa henne rätt så ofta i alla fall. Och sen så ska jag ju ner till henne om ca 2 veckor, och vi ska till Trollhättan på Tattoo Meltdown. Och jag har även tvingat Ubbe att han ska dit också. Det ska bli riktigt kul.
Nä, nu vill en massa vatten, som jag hällt i mig pga darret, ut.
Hejs!

JAG & J 1 ÅR.

För en liten stund slog det mig att det är exakt ett år sedan det var Ubbes 30års fest på Verket. Det betyder alltså att det är idag exakt ett år sedan som jag och Jenny träffades för första gången!
Det är värt att firas! Så det kommer bli en skål i rosévin när jag ska äta middag med Annika sen. Jag får skåla i luften till Jenny hela enkelt, för hon är ju hemma i Sthlm och inte här.

Tänk vad spännande livet är ändå, inte visste jag får ett år sedan vad mitt första möte med Jenny skulle inbringa. Det tog några månader innan vi umgicks på riktigt, och det var i samband med att hennes tjänst förändrades och hon fick veta att hon skulle flytta till Stockholm. Men under de månader hon var här så umgicks vi flitigt, och fick träffa hennes lillebror .. :) Att träffa Jenny tillförde en jättebra sommar, inte bara för att jag genom henne träffade Robert, utan även allt jag och J gjort.

Jag saknar den tiden hemskt mycket. Jag vill att det ska bli vår/sommar igen. Jag vill sitta i en park och ha en sol som värmer ansiktet, en god vän vid min sida och en papp-kopp med kaffe i handen. Jag vill kunna gå ut i sena sommarnätter med kjol och tunna strumpbyxor. Slippa jacka, halsduk, vantar och mössa. Slippa kyla och bara ha ljus hela tiden.
Nu blev jag nostalgisk. Jag vill vrida tillbaka tiden tills när den här bilden togs. Det var ju typiskt att Jenny skulle hålla på att flytta till Stockholm, dumheter!

HITTA NYA VÄGAR.

Jag lyckades faktiskt rycka upp mig lite igår kväll. Jag tok-städade badrummet. Toa, handfat, avlopp, tvättmaskin och tumlaren, hela kattlådan, spegel, golvet, ja allt.
Så helt missnöjd med mig själv var jag inte när jag gick och la mig igår kväll.
Nu ska jag fortsätta och städa resten av lägenheten för jag ska få besök av Elin senare ikväll.

Idag har jag även promenerat hem till Maya. Jobbigt som f*n var det, eftersom det är nästan enbart långa uppförsbackar härifrån till Mariehem. Men lätt mer värt än att ligga hemma på soffan som en valross en dag till.
Jag måste verkligen rycka upp mig och stabilisera rutiner och sånt. Samt röra på mig mer. Jag mår verkligen inte bra av att ha slöat ihop mig som jag gjort de senaste månaderna.
Grejen är ju att man ska fullfölja sina tankar också, det är det som är krukxet ..

Ja ja, men nu STÄDA! Tjao.

INEFFEKTIV 1.0

Jag har fortfarande inte börjat städa något. Det jag har gjort är:
Kollat på Simpsons, en del av säsong 2.
Ätit för mycket fikon.
Ätit för mycket nötter.
Brytit detoxen, fixade det i 1 dag. Gud så bra jag är.
Ätit mackor (därav detox-brytningen).
Kollat lite mer på Simpsons.
Kollat på Gilby när han sover.
Tjyv-tagit bort gips och bandage och tittat på operationssåret.
Är busig och skippar gipset och har bara bandage en stund.
Insett hur fruktansvärt värdelös dag det här är.

Men man har det ju så roligt som man gör det.
Nu tror jag att jag tar och ringer någon.

SÖMNTUTA.

Jag har sovit som en lite gris. Först så somnade jag vid tre-fyra tiden igår eftermiddag. Vaknade vid halv nio. Sen somnade jag igen runt ett någonting. Vaknade vid fem av att Gilby hade damp.
Då tycker man att man borde ha sovit klart, och vara pigg som en lärka.
Icket.
Somnade om, vaknade runt tio av att tidigare nämnda G ville ha mat. Somnade om och vaknade vid halv tolv. För ett tag sedan alltså.
Vad är grejen med det här? Är det Detoxen som gör mig trött? Är jag sanlöst uttråkad? Har jag kommit in i en sova-spiral?
Kanske en härlig blandning av alla tre. Men jag tycker inte om det. Jag hatar att vara översoven och mojsig i huvudet.
Nä, nu ska jag ta och göra något vettigt. Det enda jag kan komma på är att städa. Så jag får väl städa då.

GO-FRULLEN.

Detox-frukost. Än så länge klagar jag då inte.

Förnödenheterna jag handlade gick på över 400 (!) kr. Och då köpte jag mest frukt, grönsaker och nötter. Det är dyrt att avgiftas.

DAGS FÖR INSIDES-STÄDNING.

Nu är det mindre än en vecka kvar tills jag får ta stygnen. Jag längtar. Fast på något underligt sätt har jag vant mig så pass med gipset att jag inte tänker på det alls lika mycket.
Förutom när det kliar, och det har börjat klia ordentligt. Synd att det inte direkt är läge att sticka in en pinne att klia med ..

Var ute och rantade med Hoa igår, och blev Detox-inspirerad när vi var på Åhlens. Köpte en Detox-kokbok och tänker försöka på mig det hela nu när jag är ledig och inte kan skylla på att jag varken har tid eller ork.
De flesta skulle nog må bra av att göra en detox ibland. Skippa kaffe, svart te, alkohol, socker, raffinerade fetter och vete. Minska på proteiner och kolhydrater och enbart äta saker som är späckade med vitaminer, mineraler och antidoxianter. Detta för att rensa ur alla slaggprodukter och skit i kroppen som gör att man mår dåligt, oftast utan att ens veta om det.
Det kanske inte låter så muntert men jag tror nog att det blir riktigt bra.
Maya ska komma hem till mig ikväll, så hon kommer få tvångs-äta en Detox-middag. Får se vad hon tycker om det hela. Men Maya är ju inte den som är den.
Nä, nu ska jag tralla till mitt lilla Coop och inhandla lite förnödenheter.

Hej hej!

PESTOSJUK.

Tjohejsan. Då var man hemma igen.
Stackars Gilby fick lov att vara ensam här hemma alldeles för länge. Och jag skyller det på pesto som jag åt till lunch. Jag mådde skitdåligt efter vi hade ätit lunch så jag fick gå och lägga mig och sova en timme. Efter det mådde jag lite bättre, men var inte helt ok.
Jag gick hem vid 18-tiden och stackars kissemjau hade varit ensam i över ett dygn.
Men han hade mat kvar så han hade inte behövt svälta i alla fall.
Det här är en sån sak som jag kommer ha dåligt samvete över länge. Men jag vågade inte gå hem, kul att spy mitt på Berghem liksom.