HEJ MITT VINTERLAND, NU ÄR JAG HÄR.

Tjoho. Så åkte man till Piteå och hamnade i ett vinterland. Det är skitmysigt och jättefint, men jag har troligtvis de sämsta skorna i mannaminne. Jag får undvika att gå ut helt enkelt, om jag inte vill förfrysa tossingarna. Det vill jag inte så jag får väl stå och stirra längtande ut genom förnstret ..

Ja så började man dagen med ett oplanerat jidder.
Eller börja och börja, jag har varit vaken ett tag. Karpaltunnel-helvetet blir bara värre och värre, jag kan knappt sitta vid datorn längre. Jag är jobbigt att styra musen för jag har inte någon känsel i handen. Och i detta skrivande så sticker det något så jävulskt i fingrarna. Blä, jag börjar längta efter operationen, vilket lär bli när jag är 35, det är ju landstinget som styr det ..

Som sagt, har varit vaken ett tag, jag har varit världshistoriens jobbigaste flickvän där jag har hoppat, killat, petat och jävlats för att få upp karln. Han undrar varför jag har börjat ta Speed och ska upp kl 7 på morgonen när vi somnade 3. Klockan var 11 men det vägrade han inse. Hur som, jag har verkligen varit asjobbig så jag skulle inte bli förvånad om han senare idag sätter mig på någon buss som går till Tjottahejti, så han kan få åka hem och sova ut ordentligt, stackaren.

I går fick jag sluta tidigare från jobbet för att jag skulle hinna med 16,15 bussen till Piteå. Men när jag slutat så förkortades bussfärden till Ånäset. För R och far skulle dit och köpa en bil. Men när de åkt de 18 milen dit säger försäljaren att han är upptagen i två timmar så de måste vänta, så när jag är halvvägs till busstationen så ringer R och säger att de kommer och hämtar mig ist. Så jag vänder och traskar tillbaka till Hagmarken. Efter ett tag så plingar R plus fader på dörren och den oändliga resan till Piteå börjar..
Med oändlig menar jag att vi tre, på allvar, trodde att vi aldrig skulle få lämna OK i Ånäset. Karlf*n (ursäkta språket) som skulle sälja bilen dök aldrig upp. Så vi satt och väntade som tre fån i evigheter på macken. Människan hade inte mobilen på så det gick inte att få tag på honom.
Efter ett tag blev vi less och började leta reda på bydelen han påstod att han bor i, men varken Ånäsetbor eller Robertsforsbor visste var det låg.
Det började osa lurendrejeri alt oseriöshet på långa vägar.
Tillslut fick vi ge upp. Och det var en mindre nöjd pojkvän som körde oss till Piteå sen. Över 50 mil, en tank, för en jäkla karlj*vel som inte ens kunde kontakta och säga att han inte kunde dyka upp pga av tidsbrist eller vad det nu berodde på. Jag kan helt ärligt säga att om den människan inte har något rimligt själ till varför han inte bemödade sig att dyka upp, eller ha mobilen på, så är det en jävla idiot.
Så! Då var det sagt.

Men en liten rolig grej var att när jag gick in på OK Ånäset för toa och lite karra, så är han som jobbar där en gammal stamkund på mitt jobb. Döm om min förvåning när jag såg honom på en mack i ingenstans, med tanke på att sist jag såg honom var en gång när han handlade och sa att han flyttar till Barcelona. Men han och tjejen blev gravida och flyttade tillbaka till Sverige. Och han är uppvuxen i Ånäset tydligen.
Ibland blir man förvånad, minst sagt.

JAG BLIR GALEN SNART.

Jag blir snart tokig på mitt värdelösa internet. Jag har en "pott" varje månad som är på 50 gig. Och när jag signade upp mig så sa säljaren att det är svårt att göra slut på "potten". Men han valde att inte tillägga att om man använder, Youtube eller Spotify m,m så töms "potten" på nolltid. Och i slutet av varje månad så är mitt internet så segt att jag vill slita håret ur rötterna när jag sitter här. Det tar typ 3 dagar för datorn att ladda upp en bild på Facebook. Kul? Nej.

Och nej, jag tänker inte låta bli att använda Spotify för att undvika att få segt internet, man måste ju få lyssna på musik tycker jag.
Snart så är det bara tre månader kvar tills bindningstiden är över. Då ska skiten sägas upp och jag ska vända mig till något annat bolag. Tele 2 har bara jocklat från dag ett tycker jag, är det inte stenåldersrutiner när telefoner ska flyttas så är det lurendrejerier angående internet. Idioti.

KÄRLEKEN STÄNGER DÖRREN OCH SAKNADEN TRÄNGER SIG PÅ.

Nu har R åkt hem. Buhuu. Jag tycker att tiden rinner iväg alldeles för snabbt ibland, trots att vi alla fick en timme extra inatt. Men han måste ju få fara hem. Trots att jag tjatar om att han ska stanna och sitta här och uggla i min lägenhet medan jag är på jobbet. Det är nog det mest själdödande som finns iof. Men det är ju så tråkigt att bli ensam helt plötsligt när man har haft någon runt sig i ett par dagar. Jag behöver fler dagar för att jag börjar längta efter egentid. Två dagar är inte länge, helgen borde förlängas tycker jag. Minsann!
Nä, nu ska jag inte fortsätta vara en dryg gnällunge. Lite separationsångest får man leva med. Samt att vi kommer ses snart igen. På Fredag kväll.
Vi är tydligen bjudna på en maskeradfest hos Marcus & Madde. Två personer som jag har hört nämnas flera gånger men aldrig haft äran att träffa än. Vi lär knappast klä ut oss. Jag misstänker att det inte finns en chans i världshistorien att Robert ids eller vill skaffa en maskeradoutfit. Jag kommer inte ha tid att klä ut mig, fixa hår och smink till en maskerad. Då skulle det måsta göras under bussresan upp, då skulle jag troligtvis bli utslängd utanför Byske när jag mitt under resan börjar åla av mig kläder till de andra resenärernas förskräckelse, samt att jag kladdar smink överallt så fort bussen kör i ett gupp.
Samt tanken på att Roberts vänners första intryck av mig kommer bli att se mig utklädd till något fån, är väl inte så tilltalande heller.
Men det ska bli kul att träffa M&M. Då är det bara Emma & Cathrine kvar så tror jag att jag har fått träffa de flesta närmaste vännerna.
R har inte träffat Hannorna och Erikarna än, samt Elot. Annars har han träffat de flesta av mina käraste.

Jag vet inte vad jag ska göra. Jag blev typ handlingsförlamad nu när Robert for. Jag borde städa, men jag halvfunderar på om man ska pröva en gång till med de där chokladrutorna. (Alltså att jag vill bevisa för mig själv att jag förhoppningsvis inte har blivit sämst på att baka).
Christer och Mathias kom och hälsade på, och då tog kakorna näst intill slut.

Fan! Jag glömde skicka med kanelbullar till Lennart!

HALVMISSLYCKADE BAKVERK.

I går kväll, medan jag väntade på att kärleken skulle komma till stan, så kom jag på den briljanta idén att baka chokladrutor! Jag hittade receptet i en gammal MerSmak och det verkade inte invecklat för fem öre.
Men då visar det sig att jag har världshistoriens sämsta ugn. Så jag lyckades inte få till lika fina kakor som i tidningen (fotoretuch?). Jag borde kanske ha gjort dubbel sats för plåten var lite för stor också. Hur som så var de sjuuuuuukt goda.
Så nu tänker jag förvandla den här bloggen till en bakblogg så här är receptet:

CHOKLADRUTOR MED SOLROSKÄRNOR.
Ca 20 st.
Tid ca 35 minuter.
Ugnstemeratur 175º

Ingredienser
100 g margarin eller smör
100 g mörk blockchoklad, gärna 70%
0,5 dl solroskärnor
2 ägg
2 dl socker
1,5 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver

Garnering
0,5 dl solroskärnor el silverkulor

Smält margarin/smör i en stor kastrull. Lägg i chokladen och låt den smälta. Låt svalna lite. Blanda ner solroskärnor, ägg, socker, mjöl och bakpulver i kastrullen. Rör till en jämn smet. Bred ut den på bakplåtspapper i en liten långpanna (ca 20x30 cm). Strö ev på solsolkärnorna om du vill ha de som garnering. (Vänta med silverkulorna!).
Grädda i mitten av ugnen i ca 25 min.
Låt kakan svalna och skär den i rutor.

Om du vill garnera med silverkulor så smält lite smör och pensla kakan med det. Strö över kulorna. (Eller annan tårtgarnering, eller kokos etc.).
Enligt tidningen så ska de serveras med en klick grädde och bär.
Eller ät den som de är. Jättegoda.




Skulle göra Blåbärssnittar idag, men lyckades inte med det heller. Jäkla ugn!

PS. Jag brukar faktiskt vara bra på att baka. DS.

JAG VÄGRAR BLI SJUK.

Idag har jag varit mindre trött, men har däremot känt mig lite skrovlig i halsen och kallsvettats till och från. Men det har inte på långa vägar känts som att någon förkylning eller svininfluensa är på väg, kan bero på att jag jobbat som en liten ekorre och när jag väl stannat av så har jag börjat frysa direkt. Våran butik är troligtvis den kallaste butiken i världen. Man måste jobba som ett jehu under den mörka delen av året. För annars fryser man fast i någon hylla, eller kassan, eller för min del bland broccoli och salladslök. Men om det nu är dags för snorhostontihalsenochmåförjävligt-vecka så har jag i förebyggande syfte kutat hem efter jobbet och hällt i mig Kan Jang, käkat 4-5 satsumas, dricker i detta nu citron-ingefärste med honung och en skvätt mjölk samt trycker in halstabletter med jordgubb-lime smak (=godis) i käften.
Jag kommer bli så in i himelen förbannad om jag blir däckad nu när Robert kommer hit i helgen. Vi har inte setts på flera veckor. Det får inte ske!

OH SO TIRED.

Jag fattar inte hur man kan vara så sanslöst sjukt trött som jag är. Jag gick och la mig vid tolv igår. Somnade vid ett, men steg inte upp förän ca kl 08:45. Men ändå har jag inte lyckats vakna alls i dag. Trots att jag försökt jobba upp energin, och drukigt flera koppar kaffe (iof så kan kaffe ha omvänd effekt för mig. Det har hänt att jag blivit tröttare efter en kopp kaffe än vad jag var innan. Hur nu det går till har jag ingen aning om, men det händer).
Vid 18-tiden ikväll blev jag nästan orolig för min hälsa. Så trött att man knappt orkar hålla uppe ögonen, samt att jag kände mig lite skakis. Som att jag hade lågt blodsocker eller något. Vilket inte kan stämma för det var precis efter jag ätit middag.
Jag kanske håller på att bli sjuk... Neej, jag vägrar. Inte en chans att jag tänker bli sjuk. Jag känner mig mest bara utmattad. Jag vill vara pigg.

I går var Jenny på väg till Övik för att arbeta där idag. Men när planet landade i Umeå så kom hon på att hon hellre ville stanna här över natten. Himla bra idé tycker jag. För hon promenerade upp till mig för att umgås i några timmar. Jag bjöd på middag och vi satt mest och kollade på TV. Det var otippat att hon skulle komma förbi. Väldigt kul såklart för Jenny är ju en av de bästa brudarna som finns.
Jag tror Lindblommorna här gillar att suprisa. I like.

K HJÄRTA R.

I dag är det exakt 4 månader sen det var midsommarafton. Exakt 4 månader sen jag och Robert kom fram till att vi tycker om varandra hemskt mycket. Det har varit 4 jättefina månader.Jag ser fram mot många kommande månader som kommer vara lika fina men den bästa killen jag någonsin träffat.

Tänk om jag inte hade träffat dig då, undrar var jag hade varit idag? Troligtvis i samma spår som jag var innan. Himla tur att jag inte cyklade hem efter jobbet den kvällen Robert :). Puss.

EN ST GULLEGRIS.

Jag dör så söt den här vovven är.
Jag läste om den i någon tidning faktiskt. Jag förstår hysterin kring den här valpen.

BOK BOK BOK.

Jag har hamnat i en sån där tok-läsar period. Den brukar oftast infinna sig på hösten, vilket det är nu då. Filt, kopp med te eller kaffe, lite frukt och en bok är en näst intill optimal kväll för min del. (En helt optimal kväll innefattar filt, kopp med te eller kaffe, lite frukt och kärt sällskap såklart).
Jag tänker hela tiden på att jag vill läsa, och jag vill läsa ALLT. Förutom typ Björn Borgs självbiografi baserad bara på tenniskarriären, om han nu har någon sån, så sjukt tråkig bok det skulle vara. Alla sportisars karriärbiografier skulle vara så sjukt tråkigt.

Jag gick och grävde ur det mesta i bokhyllan som jag än inte läst. Det blev en liten hög. 1984 har jag börjat på någon gång tror jag, men hittade tydligen en intressantare bok eftersom den inte är avslutad. Jag lånade den av Maya för 100 år sedan, kanske ska ta och läsa den först då. Men jag blir lite misstänksam eftersom jag börjat på den och inte avslutat så är det troligen en bok som inte tilltalar mig. Det finns ju en stor chans att det kanske är en sån där klassiker som man måste ha läst minst en gång och som man bara MÅSTE älska och så blir det som det blev för Jenny och Don Quijote ... bara drygt.
Nä, Majs får nog igen sin bok. Och jag ska avsluta en annan klassiker (som jag aldrig hade hört talas om innan iof, men är tydligen det enligt någon litteraturtant på Aftonbladet) Émile Ajar - Med livet framför sig. Som är en bra bok, handlar om en 10årig pojke och är skriven på en 10årig pojkes språk. Kan vara lite svårt att hänga med ibland. Men den är bra.
Och snart så dimper Marilyn Mansons biografi genom brevinkastet. Betydligt intressantare än Björn Borg måste jag då säga ...


Jidder, jidder. Nu går jag och läser.

UNPEPPED.

Tröööööttt ..
Det blir en hemskt tidig kväll för min del känner jag.
Toktrampande uppför lassarettsbacken i spöregn tar på krafterna tydligen.
Det trodde jag aldrig. Plus 10 timmars arbetsdag på det.
Jag tror jag har lite rätt till att gå och lägga mig på pensionärstid ikväll utan att skämmas. Jag ska upp kl 0600 imorgon också. Jobbarhelg. Ho ho.

Sen så hoppas jag innerligt på att jag får den där jäkla operationstiden snart.
Jag vill ha det överstökat, helst nu.
Jag har tänkt på att jag kommer bli enarmad bandit igen typ hela dagen. Och för varje gång jag tänker på det ju mer opepp blir jag. Varför kan inte min handj*vel funka som den ska. Jag vill int! Högern också. Fy faaaan. (Ursäkta språket).

HANDTRUBBEL.

Jag försöker ringa min mor, försäkringsexperten, ihärdigt. Men hon sover det lilla sömntrollet. Jag vill veta saker!! Vakna då tröttmamma.
Jag kom hem från sjukhuset för ett tag sedan. Som jag skrev igår så har jag gjort en undersökning av nerverna i min högra hand, och detta genom att en sjuksköterska fäste elektroder på min hand och skickade strömstötar till dem för att mäta nervhastigheten.
Normal hastighet för nerverna i handen är ca 43. Jag hade 20. Ett riktigt rejält nervkläm med andra ord.
Hon undersökte även min vänstra hand för att se så att jag inte är på väg att få samma problem där också. Men den handen var som den ska. Annars är det tydligen väldigt vanligt att det går hand i hand. (Men guuuuuuu så fyndig jag är!, det där var inte meningen. Sorry.) Så nu har sjukan skickat rapport till min läkare på vårdcentralen som ska skicka remiss till handkirurgen och jag ska sitta här och vänta på operation. Igen. Täppa blodtillförseln i armen, igen. Skena på handen, igen (men denna gång av gips), och sjukskrivning, igen.
Enarmad ... igen. I minst tre veckor.
Fy fabian vad opeppad jag blev nu.

Hoppas det finns någon sorts försäkring för det här. Det skulle vara lite plåster på såren i alla fall.

CHOCKING.

I morgon bitti är det dags för det tidigare nämnda sjukhusbesöket. Elektroder och ström låter inte så optimalt i mina öron. Det kommer säkert inte vara någon fara, men jag är ändå lite lite nervös. Samt att jag är sjukt opeppad på lassarettsbacken. Jag har inte cyklat uppför den sen jag flyttade från Ålidhem, och jag svor att jag aldrig skulle göra det igen, eller hoppades i alla fall.
Tji fick jag.

Annars så saknar jag Robert hemskt mycket. Fina fina Robert.
Bara ca en vecka kvar innan vi ses igen.

RUSTAD FÖR VINTER.

Jag kom hem från stan för en stund sedan. Ska ta igen mig ett tag för att senare kanske göra ett besök på Mariehem. Får se, jag har mensvärk och är sliten. Men små powernapar kan göra susen. Jag hoppas det gör det nu också.

Fick lön idag så det kliade i spenderfingrarna. (Passade på att betala hyran och lite räkningar INNAN jag cyklade ner. Men vet aldrig hur det kan gå annars). Syftet var ... typ inget. Kolla runt lite. Men jag kom hem med vinterjacka, mössa, halsduk, kofta, grå klänning, blå klänning och en underlagskräm.
Jag trodde att jag köpte en ny väska också, men tydligen inte för den var inte i påsen och inte på kvittot för den delen. Kommer inte ihåg att jag hängde tillbaka den.
Men det gör nog inte så mycket. Jag lyckades landa på ett fyrsiffrigt pris ändå.
Och det bara på H&M. He he oj då. Men jag behöver ju sakerna så det är väl inget att skämmas över egentligen.

RUMSBESTYR I NOVEMBER.

Damen från bostadsbolaget var in och tittade på mitt badrum idag, och hon höll med mig.
Jag ska få ommålat där inne. Puh. Jag blev lite nervös där ett tag. Jag skulle verkligen inte kunna stå ut med badrummet som det ser ut nu.
Men inte behövde jag oroa mig för det längre. Vitt fint badrum ska det bli, plus att jag ska få ett nytt badrumsskåp. Yey!

Nu är jag taggad på att det ska bli November. Omtapetserat och nymålat badrum. Det kommer bli en helt annan lägenhet. Samt att jag kan börja sätta upp saker på väggarna efter det också. Yey!
Man skulle ha fått bli lite rik också så kan man investera i en ny säng och soffa.
Men det får vänta ett tag. Däremot ska det införskaffas en bokhylla och något som kan likna en mini-sideboard. Så ska ranglat jag har i vardagsrummet nu få flyttas till ett permanent boende i förrådet.

Det kommer nog bli helt OK det här.

Nu är det kallt, funderar på te och IKEAs hemsida en stund. Jag tror jag gört.

ETT FINT BADRUM. TACK.

Ringde och pratade med Lerstenen idag angående ommålning/tapetsering här hemma.
Enligt besiktningen som min hyresvärd gjorde innan jag flyttade in så är det grönt ljus till att tapetsera om i sovrummet och vardagsrummet.
Men mitt hiskeliga badrum är tydligen "OK". Däremot var det antecknat att det var 6 hål på vägg fyra. Samt att det behövdes en tätning av ett hål i duschen.
Om det hålet har blivit tätat så måste den som tätat gjort världshistoriens sämsta jobb.
SAMT att badrummet är för det första sjukt omodernt, väggarna är smutsiga, schablonen som för det första är ful är också sne, det finns fler hål än i "vägg 4" samt att det är ingrodd smuts i våttapeten som är i duschen. Och jag kan väl tillägga att det är lite väl mörkt där inne för att vara ett badrum. Det finns en lampa och den är över badrumsskåpet som flagnar färg. När man duschar så duschar man i mörkret, för torktumlaren och tvättmaskinen skymmer ljuset.
Jag försökte förklara så gott jag kunde för en på Lerstenen om mitt missnöje, och hon ska komma hit imorgon eftermiddag och titta.
Jag hoppas till gud att hon håller med mig. Troligtvis gör hon det. För det är nog bara min hyresvärd i hela världen som kan tycka att mitt bardum är "OK".



Bilderna säger inte så mycket om hur det ser ut där inne egentligen, syftet var bara att visa upp den fantastiska bården.

FÖRTYDLIGANDE.

Jag måste påpeka en sak med skrovlådan som jag råkade "hälla ut" på Pipes. Jag tappade inte ut lådan så att skrov med pommes hamnade på Pipes heltäckningsmatta-golv. Nä jag tappade bara ut själva lådan utan att något for ut.
Så jag satt inte och käkade mat som jag plockat upp från golvet på någon krog. Uuuäää så äckligt.

EN BLÖT LÖRDAG I UMEÅ.

Lite bilder från festen i Lördags. (Varför ingen bild på födelsedagsbarnet? kan man undra. Det gör jag också. He blidde ingen sån helt enkelt. Boo.)

Först kom Jenny till stan, jag mötte upp henne och vi skulle gå till Sushi Bar för just ja, sushi. Tyvarr så var den vegetariska sushin slut så då släntrade vi iväg till Junkos Sushi. Men då skulle de inte öppna restaurangen på ca en timme. Vi var båda hemskt hungriga så vi gick till Maxim för pizza. Sen trallade vi hem till mig, gjorde oss fina, drack vin och pratade på innan vi gick till grannen Micke för födelsedagskalas.
Där kollades det på fotbollen som är känd som besvikelsen. Jag själv var väl inte så överdrivet engagerad i matchen om jag ska vara helt ärlig. Men fotboll är en sport som aldrig riktigt har lyckats tilltala mig alls. Jag var med i något lag som målvakt när jag var en sisådär 8 år. Jag tyckte det var skittråkigt samtidigt som jag var extremt bollrädd. Så jag slutade efter kanske två eller tre gånger. Varför jag ens började vet jag inte. Fick väl något infall och trodde att jag skulle gilla det. Som vanligt. Jag var med i de flesta "fritidssysslorna" någon gång, men det var inget som tilltalade mig. Förutom Teatern, och dansen. En stund. Teatern gillade jag verkligen stenhårt.
Men nu hamnade jag totalt i ett sidospår.
Vid tiotiden så åkte jag och Jenny till Berghem och hämtade upp en kompis till henne, Lisa. Vi tre åkte till Scharinska och var där en stund. Dar var det väl sådär. Jag tyckte inte att det var så mycket folk som man kände igen, och vi blev sittande vid något bord. Jag hade väl sådär halv-tråkigt egentligen och kände att jag började bli rund under fötterna också för den delen.
Lisa åkte hem, jag och Jenny gick till Pipes. Med mellanlandning på Helan & Halvan där jag köpte en skrov. Egentligen skulle jag nog inte på Pipes men jag tror jag gick in för att Jenny ville att jag skulle hälsa på en person.
Där inne träffade jag Karro, Niklas, Tove, Jonas och hans tjej Frida. Och då blev allt helt plötsligt mycket roligare. Inte för att jag var omunter innan direkt. Men jag slutade vilja gå hem i alla fall.
Hängde med Jonas och tjejen hans resten av kvällen, där jag bland annat lyckades hälla ut min skrovlåda och blev till allmänt åtlöje. Haha. Nä det blev jag inte. Men Jonas och Frida tyckte att jag var hysteriskt rolig som hade gömt ett skrov i handväskan samt att det förklarade varför det luktade pommes inne på Pipes. Jag kände det själv innan och skämdes och hoppades att ingen skulle märka. Men det gjorde tydligen folk ändå.
Jag hade viskat till Jenny något om att jag tyckte det var jobbigt för jag luktade pommes. Ja ja.
Sen så var det hemgång. Jonas och Frida kom förbi och klappade Gilby, sen gick de hem. Jag ringde Robert och var ett fyllo. Käkade mitt skrov. Sen slocknade jag.
Dagen efter bestämde jag att jag inte ska gå ut något mer detta år.
Samtidigt kan jag förstå varför det gick så utför. Det var så längesen jag festade så jag tror faktiskt att jag hade glömt bort när man skulle hejda sig själv och ta det lugnt. Hmmf.

MJUK SOM EN MUFFINS.

Alltså ni borde se min rygg.. Det är helt sanslöst.
Runda blå-lila märken i olika färgstyrka lite här och var på ryggen, och under det är det en lite dovare blå-lila bakgrund. Man skulle kunna tro att jag blivit misshandlad med en kaffekopp, nä men masserad med sugkopp!
Jag förfärade hälften av mina jobbarkompisar igår. Det är hemskt kul att visa ryggen. Synd att min chef var ledig. Märkena är nog så pass mycket borta till på Måndag att det inte kommer att vara lönt att ens försöka.

Upptäckte en trevlig sak idag efter jag duschat.
Tänkte ta på mig mina favoritbyxor. Svarta såna där tightsjeans.
Det gick ju bra. Inte. Jag har på mig dem nu. Men sist jag hade på mig dem så fick jag inte världens "muffintop".
Nog har jag märkt att jag gått upp i vikt på senaste. Och varit lite rädd för att pröva mina byxor. Men jag hade väl innerst inne hoppats att jag hade fel, eller att jag drömt. Haha.
Men nu är det såhär.
Jag har blivit ett godismonster på sistone, så det är absolut inget konstigt. Samt att jag sa upp mitt IKSUkort när jag flyttade hit till Haga. Samt att jag har nära till jobbet så mina dagliga promenader som jag hade förut är obefintliga.
Började promenera en halvtimme varje morgon iof, men la av när det blev för kallt ute.
Tur att jag de senaste dagarna har varit mer intresserad av Satsumas än godis.
Men nu ska godiset bort helt. Sa för någon vecka sen till Robert att jag ska lägga ner godis. Men jag kan inte låta bli de där jäkla godispåsarna på jobbet. GNNF.
Nä, satsumas inte godis :)
(Sen så har jag ju inte snusat på sex veckor. Det har säkerligen påverkat viktuppgången också).

Nu ska jag sluta tjata om mitt ökade späck. Bättre att försöka bli av med det i stället.

KOPPAD.

Nyss var Challe här och masserade mig. Hon använde koppar & nu ser det ut som att någon med perfekt runda nävar har slagit mig hårt över ryggen.
Det syns inte så bra på bilden dock. tänk dig de mer blåa än röda och lite starkare, samt dubbelt så många. Så ser det ut.
Tror inte att jag ska gå barryggad när man ska ut på Lördag. Inte för att jag någonsin har gjort det förut iof?

(Jag vill förresten tillägga att Challe har inte gjort illa mig. Koppning var helt ok, lite obehagligt med suget från kopparna på vissa ställen av ryggen, men det var absolut inte någon form av misshandel).

PUMPIGT.

Jag beställde in lite prydnadspumpor till igår. På jobbet alltså. Det är ju ett tag kvar tills det är Allhelgona, men de är så fina så jag kunde inte låta bli. Det var nog mest för min del än för kunderna som jag beställde dem. Haha. Men jag och i alla fall en kund köpte några i alla fall.
Något gott ska väl komma med att det är höst/vinter; prydnadspumpor!
Kostar 29.90 kr/kg på mitt Coop. Men jag har redan tjuvat till mig de finaste.
(Jag har beställt in fler till på Fredag om någon blev sugen).



I dag är jag ledig och sitter hemma vid datorn och myser med en kopp kaffe i handen, en Robert på MSN och en katt som har damp. Tänkte ta och fixa till alla miljarders bilder som jag har uppladdade på datorn men inte iddas kolla på. De flesta från i sommar tror jag.
Kommer kanske uppdatera Bilddagboken. Men jag får se. Det är ju så jäkla drygt och tråkigt.
Annars så ska jag cykla till Hanna och Vilja och hälsa på en stund. Och efter det ska jag cykla ner på stan och köpa en flaska rosévin och ett sexpack Millers. Jenny kommer hit på Lördag & då är det fest! Tjoho!

TUNNELPROBLEM.

Nästa Fredag ska jag till sjukhuset där jag ska få göra detta:

"Undersökningen inleds vanligen med mätning av nervledningshastigheter. Vi fäster små elektroder på huden för att fånga upp svaga elektriska signaler från nerver och muskler. Nerverna stimuleras med strömstötar som ibland kan upplevas som lite obehagliga".

Åh så roligt, oj så skoj. Så ska man få elchocker för första gången. Jag kan inte påstå att jag är så överdrivet peppad på det. Men de måste väl undersöka min handled för att kunna fastställa att jag har karpaltunnelsyndrom.

"Karpaltunnelsyndrom är en benämning på en medicinsk åkomma som kan orsakas av motorisk överbelastning. I insida finns karpaltunneln, en trång passage där blodkärl, senor och nerver passerar. Vid kraftiga upprepade vinklingar med musen eller ensidigt tangentbordsarbete med uppåtvinklad handled finns det stor risk att nerver kommer i kläm och blir irriterade, främst medianusnerven, och karpaltunnelsyndrom kan uppstå.

I många fall av karpaltunnelsyndrom uppträder symptomen gradvis ökande. Symtomen är klassiska med domningar och känselbortfall, framförallt i pek-, lång- och halva ringfingret. Känslan upplevs som brännande, stickande och smärtsam. Symtomen kan också bestå i konstant smärta, framförallt på natten. Symptomen kan uppträda på natten då människor har en tendens att böja sina handleder när de sover, vilket ytterligare belastar karpaltunneln.

Karpaltunnelsyndrom kan uppkomma spontant, utan förklaring. I vissa fall går det att associera symptomen med trauma och andra sjukdomar. Det är också vanligt att man känner av dess symptom om man lider av hypoteros (nedsatt produktion av sköldkörtelhormon). Problemen kan uppträda spontant hos kvinnor i medelåldern eller hos gravida. Det beror då på att mer vätska samlas i vävnaderna och det ökade trycket från vätskan trycker på nerven så denna blir påverkad.

Karpaltunnelsyndrom som arbetsskada är ett omdiskuterat område. Det är vanligt att personer med yrken i industrisektorn och andra med yrken som innefattar upprepade griprörelser och böjningar av handleden diagnostiseras karpaltunnelsyndrom. Det är dock oklart om dessa diagnoser grundas på smärta (som kan bero på annat än karpaltunnelsyndrom) eller de mer typiska domningssymptomen.
Besvären försvinner oftast av sig självt men i värsta fall krävs det kirurgiskt ingrepp.

Syndromet behandlas genom vila av handen, stödskena på natten, vätskedrivande medicin eller kirurgiskt ingrepp".

Info hämtat från Wikipedia.

Jag börjar vara så himla less på det här nu. Det gör så jäkla ont och det är så jäkla obehagligt när handen somnar varje natt.
Jag är inte så peppad på att få blodtillförseln ner i armen avknipt igen, men det får det f*n va värt. Jag har haft det här i flera år nu. LESS.

LONG TIME NO SEE.

Jo men hejsan. Det var ett tag sedan jag skrev något, jag vet. Men jag har inte orkat skriva eller tänka ihop något att skriva överhuvudtaget. Jag har varit lat och oinspirerad helt enkelt.

Har väl inte gjort så mycket heller. Tog ledigt en Måndag, så att jag blev ledig 5 dagar i rad. Då passade jag på att åka upp till Pite med Robert. Vi sysselsatte oss bla med guitar hero, folkrace (det var faktiskt skitspännande!), få hjärtattack när vi såg brandbilar som inte hittade till ett hus som brann, men det visade sig senare att det inte var huset utan en rishög som höll på att eldas upp. Men det såg verkligen ut som att huset stod i ljusan låga. Sen så har vi åkt en sväng till Luleå och hälsat på en Linda, hängt med Snoris (Patrik) och gulle-Maria, hejjat på M-dog när han jobbade på Max. Och en massa annat. Det var sköna fem dagar. Jag har inte varit ledig så länge sen i Juni typ.

Sen så har jag jobbat mest. Och läst.

På Lördag kommer Jenny upp hit! Vi ska äta sushi, dricka rosévin och finöl. Gå på födelsedagskalas och sen kanske good old Skarren. Det har jag inte gjort på skitlänge. Jag är jättepeppad, men inte lika peppad som jag är på att hänga med Jenny två dagar i streck. Yey!

Kärlek i min mössa.