IDAG KORTFATTAT.

Igår så var Jenny i stan igen! Efter att vi båda jobbat klart så möttes vi upp på stan för lite sushi och häng. Sen begav vi oss till Tc där vi pladdrade på och mot slutet så mötte även Fia upp oss. Riktigt trevligt.

Idag så har jag haft min sedvanliga lediga Tisdag. Jag och Ida började dagen med långpromenad runt Haga. Sen var det brunch med blåbärsscones to die for.
Sen så gick vi + Idas kompis Malin och hennes son Rocky upp till Gammlia för att titta på grisar m,m. Vi gick även och kollade lite museum och sånt också. Sen så fikade vi lite i solen och jag träffade upp Åse, Micke, Bill, Maya och Henrik.
Och sen promenerade vi hemåt.

Så nu vet ni, en jäkligt skön dag helt enkelt. Nu ska jag ta en pnapp.

MIDSOMMAR.

Det blev inget tokpartande för mig. Och glad för det är jag idag. Även om jag gått omkring och varit väldigt trött på jobbet så fanns det ca 1 miljard människor som hade det betydligt jobbigare. Ha ha så går det!

Jag var hos mor och firade midsommar igår. Det grillades med mina äldsta bror + familj med mågar och även Majsan. Whiskeydrickandet gick på högnivå bland 70% av karlarna. Och efter att jag hade suttit ute med dem i flera timmar och lyssnat på när de ENBART pratade om hur underbart Whiskey är så gick jag in.
Efter ett tag så kom det till den punkten att fyllesnacket gick från Whiskey till ruggdunkningar och "Jag älskar dig Hasse, jag lovar, på riktigt" eller "du är min syster, min lilla lilla syster, jag tycker så mycket om dig. Nu ska vi inte prata politik" och senare så somnades det på frun, eller utebordet, eller så var man übervaken och kutade omkring i solbrillor och vara lattjo kl 22 på kvällen.
Det var kul att kolla på samtidigt som man var jäkligt glad att man inte själv var på samma nivå. Jag försökte vara lite party. Men insåg efter att det tog 1,5 timme att dricka en öl, sen 1 timme att dricka nästa, och nästan 2 timmar att få i sig ett rödvinsglas, så det var bara att inse att det inte kommer bli roligare än så.
Och inte lyckades jag spöa brorsan i kubb som jag deklarerade högt och tydligt på hans facebook-sida. Typiskt.

Det enda dåliga med midsommar var alla horder av mygg som gjorde att man fick panik tillslut.
Och alla kompisar som jag gärna hade velat umgås med också.
Annars var det en grym midsommar. Inget att klaga på här.

FOR TILL NORRMJÖLE, HAMNADE I ÖVIK.

I dag har jag varit ledig. Efter att vakna 06.20 och faktiskt vara extremt utsövd, så drack jag ett par-tre koppar kaffe samt poppade en massa Mr Big på Spotify tills Ida dök upp vid 9tiden för en springrunda i i20skogen. Jag börjar redan känna att jag är mer uthållig. Och det gör att peppen till att springa stiger ännu högre. På Torsdag kväll så ska vi ut och springa igen, och jag längtar redan. Faktiskt. Det är helt sjukt. Jag kan som inte riktigt fatta att jag är ute och kutar som någon annan hurt-Nisse liksom.

Sedan var tanken att vi skulle åka ut till Norrmjöle och steka på sandstranden i ett par timmar. Men det blåste så jäkligt från Havet så det blev högst en halvtimme. Sen så blev den spindelrädda av oss (Ida) anfallen av någon hoppspindel så vi kastade in handduken och bestämde att vi tar sandstekandet någon annan dag.
Det som är lite sjukt är att trots att vi var där så himla kort stund så har jag ändå lyckats få lite färg. Pepp!
Vi hoppade in i lilla bilen och funderade på vad vi skulle ta oss för istället. Jag kom på den briljanta idén att jag vill till Övik (fråga mig inte varför, det finns inget som lockar mig i den staden egentligen, var nog bara ute efter lite miljöombyte eller något). Så vi åkte dit. Naturligtvis så var det 6000 olika vägbyggen precis den dagen, månaden på året när vi får ett infall att åka dit. Så det kändes som en mindre evighet innan vi kom fram.
Men när vi väl var där så strosade vi runt lite på stan. Köpte nytt batteri till mammas mobil. Fyndade ros-örhängen i olika färger för halva priset. Köpte en ny plånka samt en liten födelsedagspresent till min arbetskamrat. Sen så fikade vi lite och strosade lite till. Sen åkte vi hem.

En helt ok dag. Ganska händelselös fast samtidigt inte. Det var trevligt, det är alltid trevligt med Hoa. Jag längtar tills vi ska kuta på Torsdag :).

ATT HÄLLA I SIG KAFFE.

Shittas vilket kaffespatt jag fick tidigare ikväll. Rejält jobbigt och tillslut blev det riktigt obehagligt. Jag trodde nästan att jag skulle kollapsa där ett tag. Men jag får ju såklart skylla mig själv. Man är ju inte smart någonstans när man gör som jag gjorde idag. 1. Dricka kaffe (sådär bra, borde väl egentligen ta frukosten först) 2. Äta frukost (bra). 3. Dricka kaffe igen (ok). 4. Lite mer kaffe (Nu kanske jag borde lugna ner mig lite) 4. Äta en nektarin (till lunch, inte bra. Hade det varit mellanmål så hade det varit ok). 5. Dricka kaffe (notera att inte ett glas vatten har runnit nedför min strupe än) 6. Dricka kaffe (Nu kom Erik förbi. Jag tar inte ens en bulle, vill bara ha kaffe) 7. Kaffespatt!
Klockan har då hunnit bli halv 6. Fortfarande inte ätit något mer sen nektarinen. Går ut och tvångspromenerar för att försöka få bort skiten. Äter även en banan. Det hjälper inte alls.
När jag kommer hem så bäljar jag i mig vatten, äcklig Jokk (Kanel och apelsin eller vad det nu var. Sjukt äcklig, men söt). Min blodsocker nivå är på noll samt ett rejält kaffedarr på det.
Börjar laga mat men vet inte om jag kommer klara av det för jag börjar nästan tro att jag kommer kollapsa när som helst. När väl maten är klar så kan jag inte äta för jag mår så jäkla illa. Jag kan inte ens dricka vatten.
Sen så fick jag rådet av mamma att ta ett glas mjölk. Då var det som att allt släppte, världen blev ljusare, molnen skingrades m.m. Jag lyckades få i mig lite mat. Och jag blev människa igen.

Puh, det är inte för inte som man är hypokondriker.

FINFINT BESÖK.

Nu har Robert begivit sig hem till Piteå. Nya motorcykeln var grymt snygg och jag skulle nästan kunna tänka mig att åka med på en tur någon gång. Den ser lite läskig ut dock, men när det är Robert som kör så har man inget att oroa sig för. Ingen vildskalle där inte, och det är skönt att han har den rätta inställningen till att köra.

Det blev inget kort besök som han hade tänkt från början. Han skulle egentligen bara komma hit och käka middag, hänga en liten stund och sen köra hem. Men MCkläderna var dyngsura och han var fuktig och kall in i benmärgen så han stannade här och sov över. Inte mig emot alls. Det var himla kul att få hänga lite längre. Vi hyrde Avatar och såg den (väldigt bra film btw) och sen så sov vi i soffan. Det kändes lite som förr, fast minus kärleksdelen då. Men inte gör det nåt.
Det är skönt att jag har kommit till den punkten att jag kan umgås otvunget med honom. Och utan en massa jobbiga hjärtekramps-känslor som sliter i en inuti.
Jag kommer alltid att vara lite kär i Robert och kommer alltid, alltid, hålla honom högt. Och han kommer alltid känna samma för mig.
Jag är så himla glad att det ordnade sig tillslut. Och jag hoppas att vi kommer få tillfälle att umgås lite längre nästa gång. Jag är så himla glad att vi är väldigt nära fortfarande.
Och jag är så himla glad över att jag är glad igen.

Nu måste jag ta och dammsuga här lite, samt diska bort lite middagsdisk. Har något av en fulltecknad dag idag. Först så ska Erik komma förbi på en kaffekopp. Sen så ska nog Majsan komma förbi en sväng. Och sen så ska jag ut och springa med Ida senare ikväll. Så det är dags att börja komma till skott och röja upp lite. Tjopp tjopp!

BESÖK OCH STÖK.

Jag hade sån jäkla mensvärk imorse så jag nästan började bli orolig över att jag skulle föda på riktigt. Jag har aldrig varit med om dess like. Riktigt obehagligt. Men efter två ipren och ca 2 timmar så är det under kontroll igen. Men det var hemskt. Och om jag skulle haft värkar så hade det varit jungfrufödelse. Ett nytt Jesusbarn alltså. Då hade jag nog blivit ganska förvånad.

Läste precis i Jennys blogg att Robert är påväg uppåt och hemåt med sin nya MC nu. Han ska komma förbi och käka middag och hälsa på en liten stund när han når Umeå. Det ska bli riktigt roligt. Vi har ju, av förklarliga själ, inte sett på över 4 månader. Så jag ser självklart jättemycket fram mot att äntligen få träffa världens bästa kille igen*.
Så jag borde ta och städa upp lite här hemma, gå och handla ingredienserna till maten samt duscha och sånt. Men jag är lite trögstartad idag. Mensvärken tog verkligen musten ur mig.

Däremot så kommer jag nog tyvärr inte hinna med att se NARS i döbelns ikväll. Jag kommer säkert närvara vid nästa spelning istället. Jag hoppas att ni får en grym kväll, och ni kommer att dra upp peppen rejält som ni alltid gjort hittills!

*Nu behöver inte mina närmaste bli orolig över att jag ska träffa mitt ex, som jag har haft extremt svårt att komma över. Det känns bra för min del. Jag ska få träffa en av mina bästa kompisar. Det är det jag känner. Så sitt inte och oroa er nu över att jag kommer vara en smärtande katastofplats sen när han åkt hem. Jag garanterar att jag inte kommer vara det. Kanske lite ledsen, men inte mer än det.

BRÖLLOP.

Det här bröllopsstohejet. Jag kommer bli tokig snart. Imorgon ska våran kronprinsessa gifta sig med "mannen från folket", om det nu finns någon i Sverige som har missat det. Skönt att det är imorgon, för då har kanske alla spaltmetrar och allt småprat dunstat av om 2 månader, eller jag kanske är optimistisk?
Som alla säkert kan förstå så får jag ju lufta den här aktuella händelsen dagligen på mitt jobb. Och de flesta är faktiskt jäkligt less nu. Men däremot, vad jag tycker, av fel anledning.
Jag är less för att det är vi som betalar för spektaklet. De flesta 60+ är less för att "kungafamiljen inte får vara ifred", men köper gladeligen både Aftonbladet, Expressen och övriga skvallertidningar för att läsa alla 20 sidor (minst) som skrivs dagligen.

Den underligaste bröllops-konversationen hade jag häromdagen när en kund tyckte att det börjar bli för mycket nu. Hon var liksom jag och de flesta andra less på att bara kunna läsa om Viktoria och hennes bröllop i varenda tidning som går att få tag på. Och hon tyckte att det är väl inte en sån stor grej egentligen, att de kunde få ha sitt bröllop i fred för det borde få vara en familjeangelägenhet likaväl för kungafamiljen som för oss övriga vanliga dödliga. Jag kontrade med att jag tycker att då kan de också, som vi övriga vanliga dödliga, betala bröllopet själv och inte till största delen använda sig av våra skattepengar, i såna fall skulle jag hellre sett att de donerade alla skattepengarna till tredje världen, mat till hemlösa, hjälpa fångar som sitter fängslade pga förbud mot yttrandefrihet (ex Darwit Isaac) m,m.. Då tittade hon lite konstigt på mig och jag förberedde mig på mitt försvarstal; även om det är bara 20 spänn från min skatt så tycker jag ändå att det är fel. Men hon sa inget, och jag blev lite besviken faktiskt. Det hon gjorde var att titta på tidningen (Aftonbladet) som hon precis köpt, suckade långt och länge och viskade "åååhh, jag hoppas verkligen att de får fint väder". Sen gick hon ut.
Jag satt kvar som ett frågetecken i kassan och funderade över vad i hela friden hon menade egentligen. Klart att alla vill ha fint väder under bröllop, födelsedagar, festivalbesök, långpromenader etc. Vad har det med saken att göra? Jag ville nästan springa efter henne och fråga vad hon menar egentligen. Vad hon tycker egentligen. Jag blev faktiskt lite provocerad av hennes uttalande om jag ska vara helt ärlig.
Jag slår vad om att när hon kom hem så kokade hon kaffe, satte sig vid köksbordet och lapade girigt i sig allt som skrevs om V&Ds bröllop den dagen. Och det är inget fel med det, folk har all rätt och vara intresserade. Och jag förstår att den äldre generationen är det. För de har genom uppväxten säkert fått lära sig att se upp till "överheten" oavsett om de ville det eller inte. Och våran generation har lärt oss att man måste inte göra det. Att man vågar ha åsikter om såna här saker, att tycka att monarkin borde avskaffas och våga stå för att man har den åsikten, och kanske vilja inte ha kvar det för att det är ju så "fint, och mysigt och de representerar ju Sverige jada jada jada..."
Jag tycker att svenska folket är kapabel till att representera oss själva, och lägga pengarna på något som gör betydligt mer för världen.

Så tillbaka till den här kvinnan då. Ett lysande exempel på att säga mot sig själv. Ganska uppenbart att hon klagade för att man ska klaga, inte för att hon tycker det egentligen. För varför då skulle hon ens reflektera över vilket väder det ska vara på bröllopsdagen?

Ja, jag fattar då inte alls vad hon menade egentligen. Jag kanske är ute och cyklar. Jag kanske bara behövde få spy ur mig vad jag tycker om det här bröllopet egentligen och fick något sorts aggressionsutfall pga henne.
Och sen så kommer jag imorgon också vara ett lysande exempel på att säga mot sig själv. För jag kommer garanterat följa det lite på TVn i alla fall. För bröllop är fint tycker jag. Och jag hoppas att de får ett bra liv som gifta. Sen så är Daniel "mannen av folket". Och det gör det lite intressant faktiskt. Men bara lite.
Det betyder inte att jag klagar, bara för att man ska klaga. Jag tycker att det är jäkligt fel att de som redan är rika ska få ännu mer bidrag pga ett bröllop. Men nu har man ju redan betalat sin bit så då ska man väl ta och kolla in spektaklet också. Och så slutar det med att man stänger av tvn för man har redan sett alla dessa ansikten ca 309484 ggr den här veckan.
Eller så fortsätter man titta för det är en hylling till det största som finns. Störst av allt är kärleken. Oavsett om det handlar om kungligheter, fattiga, barn, djur eller du och jag.

HEJ DÅ LÖNEN.

Igår så bestämde jag mig för att strö ut lönen över Ersboda. Jag och Hoa cyklade först till Mariedal och åt lunch och sen så gick vi på Boom och jag dog nästan över alla soffor, köksgrupper och övrig inredning som var hur fint som helst. Det var nästan på nåder som jag inte gick därifrån med ny soffa/eller köksgrupp. Jag fick ringa pappa och be om råd, av den enkla anledningen att han är bäst på att prata mig ur infalls-köp som jag egentligen inte har råd med. Oavsett hur låga månadsavgifter med låg ränta som det än blir. Jag är glad att min far är så grymt ekonomiskt insatt och har en sund bild över hur man kontrollerar sina utgifter. För är det någon som inte är bra på sådant så är det jag. Jag har så lätt att falla för frestelser.

Sen så var vi in på Skokanonen och jag köpte ett par grymt snygga pjucks för endast 300 kr. Sen så var vi in på klädhuset och konstaterade att det var uteslutande kärringkläder där, men jag lyckades fynda ett svart nagellack med rött glitter i för 29 kr.
Japp, jag hade spenderbyxorna på likt förbannat.

Sen gick vi in på Mio. Men där var det såna borgarpriser så vi blev inte långvariga. Sen så levde mina nya klackskor om så jäkla mycket så jag kände att jag hade allas ögon i ryggen hela tiden, så jag ville ut nästan innan jag ens kommit in.

Och sen så cyklades det till Rusta där det inhandlades billiga förbrukningsartiklar som flytande tvål, ansiktsrengöring. Samt ett tandborstetui och jag var väldigt nära att köpa en plommonfärgad lurvmatta för 149 kr. Samt akrylfärger, kritor och tavelplattor att måla på. Men jag tog mitt förnuft till fånga och hoppade över det. Jag brände pengar som det var ändå tyckte jag. Sen så tittade vi in på den nya skoaffären som ligger mellan Rusta och Jysk. Och där hittade jag ett par nya seglarskor för enbart 99 pix. Mina gamla har nu gått till sista vilan i en sopkorg utanför Coop Forum.
Sen så handlades det lite mat, där jag bland annat unnade mig 125 g frysta lösviktbär för 25 kr (som att jag inte hade unnat mig tillräckligt egentligen..).
Och sen cyklades det hem. Det var en grymt bra dag, även om den blev ganska dyr ändå.
(Jag köpte även flygbiljetter till sthlm och hem i Juli. Men det gjorde jag inte på Ersboda då såklart).

Och sen så råkade jag, av misstag, döpa om Rusta och Jysk till Rysk.
Nä, nu måste jag dra och jobba. Tjao.
(Fan visst ja, vi var inne på H&M och brände pengar också).

JOGGIS.

Igår efter jobbet så tog jag mig en liten promenad. Det var varmt, fint och soligt ute. Så att allt kändes sådär bra och härligt, ni vet. Man drar in den där friska luften genom näsborrarna och allt luktar grönska och sommar. Det var nästan så att man ville sträcka ut armarna ovanför huvudet, snurra runt och yla ett tag. Fast iof, jag skulle aldrig göra det, jag är alldeles för rädd för att folk ska se mig, och ännu mer rädda för deras reaktion som inte kan vara något annat än extrem chock blandad med förfäran.
Hur som, jag gick efter promenadvägen i I20skogen och jag var näst intill alldeles ensam ute. Det fanns smörblommor, hundkex och midsommarblomster längs väggrenen och allt var sådär typiskt romantiserad svensk sommar a la Pripps-reklam. Minus sjöar, bryggor, öl och karlar med rutor på magen då.
Jag började tänka på när jag och min pappa brukade fara ut och springa i elljusspåret i Vännäs på somrarna. Och jag insåg att det var precis den känslan som jag fick i kroppen. Känslan från våra motionsrundor där pappa drog mig ur soffan och tvingade mig att kuta omkring i skogen. Då insåg jag att det är precis det jag behöver, skillnaden är att jag måste dra mig själv ur soffan och tvinga mig ut i skogen den här gången. Så jag började jogga. Och eftersom jag inte har gjort det alls sen när jag var 12-13 och ute med pappa, så gick det säkerligen inte så snabbt till, eller långt för den delen.

Nu måste jag bara få ur den berömda tummen ur. (Ja, jag vet att jag tjatar om sånt här mycket, och än har jag inte kommit till något som jag själv skulle kunna kalla disciplin. Jag är fortfarande lika snygg och smidig som en flodhäst).
Nu förutsätter allt bara fint väder. Inte fasen kommer jag vara ute och kuta om det regnar.
Men jag jogga alltså, ja jäklarns. Aldrig slutar man att förvånas.

ATT GLÖMMA TA PÅ SIG KLÄDER NÄR MAN SKA TILL AFFÄRN.

Det blev nästan worst case senario för Majsan igår när vi var på Ica. Vi gick omkring där i godan ro, tittade och petade på allt och lallade runt. Lugnt och stilla. Sen så betalar vi och går ut. Då börjar Maya dra i sin jacka och tights, och tröjan under jackan, nästan panikslaget, som att det är något hon verkligen inte förstår.
Hon hade glömt att ta på sig kjolen.
Jävla tur för henne att hon hade tights på sig, och inte tumma strumpor eller något. Jag höll på att skratta ihjäl mig. Och Maya också. Men tänk om? Frågan är hur mycket Maya skrattat då. Inte så mycket, kan jag gissa.

ROLIGA KUNDER.

Det här med svennar och uttal kan bli lite tokigt ibland. Man märker att vissa personer blir sjukt osäkra när de ska uttala något som inte är svenskt. Och på grund av det så kan det bli riktigt galet, och väldigt roligt.
Till exempel. Det var in en kund på mitt jobb och skulle köpa snus. Uppenbarligen var hon ute på uppdrag för hon hade inte så bra koll på snusmärken, samt utseenden, om man säger så.
Jag är i kassan och hon vänder sig till mig och frågar om vi har den där snussorten som heter Göteborg Pride. Nää, du menar nog Göteborg Rapé, svarar jag då. Och säger även att det finns inget snus som heter Göteborg Pride. Joohooo... säger hon långsamt och ser väldigt osäker ut och med rynkad panna studerar hon en lapp, där uppenbarligen snussorten är uppskriven.
Tror du verkligen att det heter Göteborg rrr.. va sa du?
Jo, det heter det sa jag. Det är nog den sorten som du är ute efter.
Kunden ger med sig och går med mycket skepsis med på att det heter rapé och inte pride.
Hon forsätter stirra på lappen, och helt plötsligt gastar hon högt, och ljudligt
"Jaa men den heter ju göteborgs RÄJP!!!"
Därpå upptäcker hon att hon skriker om våldtäkt. Och blir inte så lite generad.

En annan rolig incident, eller vad man nu ska kalla det, var när Corner precis hade bytt namn till Pall Mall. Då kom det in en karl och skulle ha en "röd pale male". Jag svarade att vi har tyvärr inte så måna "pale males" på butiken för tillfället, men däremot en massa blekt kvinnfolk som jobbar här. Han förstod inte alls vad jag menade, och jag insåg att mitt skämt klart och tydligt gick ut på att dumförklara honom. Oj då, det var nte meningen, faktiskt.
Min tur att skämmas.

BÄSTA.

Jag har massor med kompisar som är så sjukt duktiga och kreativa. Det gäller allt från musik, konst, sy grejer, inredning etc. Och jag upphör aldrig att bli helt ställd över hur sjukt bra grejer som bara forsar ut från dessa människor. Och man blir inte lite stolt heller. Det senaste i raden är mitt älsk Hannas portfolio. Shit vilken brud!

Hanna & Vilja.

ATT LÄRA SIG HUR MAN BALANSERAR.

Ja då har man plöjt igenom hela säsong 2 också. Så nu är 3:an på väg hem till mig. Förhoppningsvis så får jag den imorgon. Jag längtar efter den så mycket så det nästan gör ont. Jag har blivit besatt. Så om det är någon som inte har sett Lost, se det! Det är grymt spännande.

Igår var jag till läkaren angående mitt kvaddade ben också. Tydligen så är det sjukgymnastik jag behöver, och inte amputation. Sjukgymnastiken ska tydligen gå ut på att jag ska balansera på den foten som jag har svullen fotled. Det låter inte så invecklat, men tydligen så pass invecklat att det måste bokas in en tid hos sjukgymnasten så han kan visa mig hur man gör när jag ska balansera på ett ben.
Jag känner mig lite idiotförklarad.

Nu fick jag sms av posten att de har ett brev från CDON.com som är påväg till mig. Tjoho! Lost!

LOST OCH ALLERS.

Sorry, nu har jag haft en sån där internetpaus igen. Jag har varken skrivit här, inte läst några bloggar (det tog en stund nu att komma ikapp, kan jag säga), jag har knappt varit på facebook, inte idas logga in på MSN och tillslut iddes jag inte ens he på datorn.
Det har varit ganska skönt faktiskt. Men nu är jag tillbaka!

Sen sist har jag jobbat, och jobbat, jobbat samt hängt lite med Jenny och inte att förglömma, kollat på Lost säsong 2. Det är så grymt spännande så jag plöjde igenom hela skiten på en gång. Så nu måste jag köpa trean snarast. Jag har även utvecklat ett korsords/sudoku-beroende (utöver när jag är hemma hos min mor alltså) så jag har köpt en massa veckotidningar, men slutade när min arbetskamrat sa att det är ganska tantigt att köpa Allers.

MANNEN PÅ BALKONGEN.

Var ute en stund i supervädret. Eller snarare, jag trodde att det var superväder när jag tittade ut genom fönstret. Solen lyser men det blåser kallt. Gilby var med ut, i koppel.
En granne i huset bredvid hojtade från sin balkong att Gilby var det finaste han sett bara för att han hade koppel på sig. Han skrek även att han blev rörd, och det är inte djurens fel hur de beter sig, det är ägarnas fel bla bla bla. Intrycket jag fick av den här mannen är att han antagligen avskyr katter som springer fritt ute och vill helst skjuta dem. Jag blev inte direkt stolt över "berömmet" han öste över mig för att jag höll Gilby kopplad pga det.
Nu tänker säkert många "närmen så behöver det inte vara, bara för att han vill att katter ska vara kopplade så betyder det inte att han vill skjuta lösa katter". Fast nu är det tyvärr så att den här mannen indirekt berättat det för mig tidigare. Det var någon gång när han var in och handlade och var förbannad över att grannarna hade anmält djurplågeri och ville få djurskyddet att tvångsomhänderta hans hund. Tydligen är det inte en snäll hund, och som mannen berättade för mig idag så är det inte djurets fel - utan ägarens. Det är synd om hunden och den här mannen passar inte som husse. Tydligen har hunden morrat och huggt mot hemtjänsten, när de kommit dit. Och om jag inte minns mig fel så hade den betett sig hotfullt gentemot några barn också, men det är jag inte säker på.
På mitt jobb har vi alltid fått obehagliga vibbar av den här mannen och fick som vatten på kvarnen när vi hörde detta om hans hund. Så den gånggen han var in och handlade och var förbannad över det så minns jag han säga något i stil med att "de borde koncentrera sig på att ta hand om alla katter som springer fritt där jag bor, det är bara en tidsfråga innan jag tar fram bössan". Och jag tror knappast det var ägarna han hade tänkt sikta på ..
Ja vissa människor är verkligen obehagliga.

HEART AND SOUL.

Jag har sagt det förut, och jag kommer säga det igen: Jag har verkligen en av världens bästa chefer! Som jag skrivit förut så var jag ganska hängig i slutet av förra veckan. Ont i huvudet, håglös, ledsen, uppriven etc. I Torsdags när jag skulle jobba så hade jag så himla mycket tryck i mitt huvud så det kändes att hjärnan höll på att pressas ner i halsen på mig. Detta pga lågtrycket utomhus. Sen så hade jag någon sorts spänningshuvudvärk på det samt att jag hade noll motivation till att göra något. Jag ville helst bara sätta mig ner och grina om jag ska vara helt ärlig. Så chefen skickade mig hem och sa att jag skulle vila upp mig i ett par dagar. Ta det lugnt och bry mig om mig själv. Han vet inte om att jag var ledsen och det var nog boven till mina fysiska åkommor. Men jag tror han misstänkte att det var något sådant som var fallet.
Så jag var hemma resten av Torsdagen och även Fredagen. Sen på Lördagen var jag tillbaka på jobbet med nya krafter.
I går morse när jag kom till jobbet så frågade han mig hur jag mår nu. Och att jag måste bry mig om mig själv och inte mörka hur jag mår och att se till att jag får i mig järn etc.. Och sen avslutade han det med att han tycker att det är jätteroligt och att han är jätteglad att jag är tillbaka på jobbet. Jag var bara borta i 1,5 dag. Men ändå, han är så himla snäll Janne. Verkligen.

Igår så dök Jenny upp i stan igen. Så det blev långpromenad när vi hade arbetat klart och käkat middag och sånt. I dag så är jag nalta stel i benen. Gjorde några ben-övningar innan promenaden, och fick befaras över hur OTROLIGT otränad jag är. Det kändes som att benen skulle vikas under mig när jag gick ut senare. Skamligt, det är fasen pinsamt. Varför har jag låtit mig själv säcka ihop såhär?