Fixat.

Det har fixat sig med min mobil nu i alla fall. Jag fick aldrig något svar från supporten. Så jag bestämde mig för att skita i allt och acceptera det där abbonemanget i alla fall. Sen så hittade jag Iphone 5 billigare på Netonnet, och med mina uträkningar så blir min månadskostnad billigare än om jag beställt den via Halebop med Rubbet. Så det blir väl bra tillslut i alla fall.

Så nu ska jag sluta tjura.

BLÖÖ.

Jag har haft världens drygaste dag.
Det började fint med att jag var 40 min sen till jobbet pga försovning. Pinsamt. Och därför hann jag varken med dusch och frukost så hela dagen har jag känt mig asskabbig och slita varor samtidigt som man är hungrig är inte kul.
Hälften av frukten var ute på vift. Så jag bollades mellan min säljare på företaget jag beställer frukt ifrån och Coopsupporten som mest bara skyllde på varandra istället för att informera mig om när mina saknade varor skulle levereras.
Mejeribeställningen som skulle komma idag hade blivit bortglömd (inte beställd av våran mejeriansvarige). Så därav noll mjölk. Inte populärt.
Folk och grejer precis överallt. Och oljud. Jag avskyr verkligen oljud. Höll på att få ett utbrott på en DHLkille som försökte slå ner våran lagerdörr bara för att vi inte öppnade 1 sekund efter att han misshandlat ringklockan.

Sen på det så hämtade jag ut ett paket med ett nytt simkort som jag beställt av misstag, och ca 2 timmar efter att jag hämtat det så stänger Halebop av det abonnemang som jag har haft till nu. Och eftersom jag ska skicka tillbaka det nya simkortet så kan jag inte bryta den förpackningen. Så nu är jag utan telefon på obestämd tid.

JÄVLA SKITDAG. Jag.är.så.less.
Men nu har jag fått skriva av mig. Kanske.
Hejdå.

Julen.

 Nu har julen kommit och gått. Jag var som vanligt i Vännäs och spenderade den med familjen. Mamma hade gjort en jättefin julgrupp som var svår att fota, och jag stod för julgransklädnaden.

 På julafton hade jag, pappa, Mathias, Ronja och en massa söta småfåglar vårat första julfirande ute i Holmbäck.

 Jag älskar Holmbäck, det är himelen på jorden för mig. Så här ser det ut på vintern. Bakom trädet går vägen, men den ser man inte, sen är det en grannstuga nedanför, och ännu längre ner sjön. Men det ser man inte heller.

 När vi kom tillbaka till Mami och Hasse så hade vi besök av min brorsdotter, och mina små älsklingspojkar Troy och Theo. Mina syskonbarnbarn.

 Ge den här pojken en kepa och ett trägevär så har vi Emil i Lönneberga. Men jag tror att Troy är tusen ggr mer busig än Emil. Det finns inget stopp på det här lilla charmtrollet!

 Torsten i julstassen.

 Dagen innan jul så var jag och hälsade på Elot, Danne och Svea. Jag kände mig uttittad - "vaa är DU min gudmor?!" liksom.

 Och så blev det lite tecknande.

Vilket resulterade i tre damer.

Det var mina fyra lediga dagar. Jag hade en väldigt skön och lugn jul. Vilket var välbehövligt inför nyårsstressen som jag är mitt uppe i nu. Och då menar jag på jobbet. Inte privat.
Vi syns nästa år!

GOTT NYTT ÅR!

Kajje vs stan: 0-1 i förväg.

I dag är jag ledig. Vilket betyder att jag ska tralla ner på stan och inhandla lite julklappar till mina nära och kära.
Jag är inte peppad på något sätt.
Inte för att jag missunnar mina nära och kära julklappar. Jag skulle kunna ge dem hema världen om jag hade möjlighet. Utan för att jag har blivit en gnälltant som inte tycker om att gå på stan längre, och hatar alla människor som är överallt. Speciellt om man går i någon halvtrång galleria, och man har seg-Arne 3000 framför sig som mitt i allt ihop bestämmer sig för att tvärstanna så man tacklar omkull människan bakifrån.

Nej nej, jag är inte bitter och tar ut en (garanterad) irritation i förväg.
Såna här gånger önskar jag att jag var typ Madonna så att jag kan kräva att hela stan ska stänga för min skull, så att enbart jag kan strosa runt i butikerna i min egen takt.
Något säger mig dock att det aldrig lär ske.

Lika bra att börja göra sig i ordning och dra av det här plåstret så fort som möjligt. Tjao!

Krejsy Kajje.

Senaste verket.
Självporträtt i en extraprisbubbla (vilket inte var meningen, men den gula färgen gör ju det hela till typ extrapris). Jag stör mig extremt mycket på att jag kladdat med gelepennan längst ner på håret också.

Tecknad med Promarkers, Triamarkers, Copicmarkers och Gelepennor.

REFUSED PARTY PROGRAM.

Jag fick inte till några bra bilder. Tyvärr. Men min kamera är sämst. Fast egentligen så spelar det ingen roll, för oavsett om jag hade haft superduper-kameran som tar 3000kvalitets-bilder så hade jag aldrig kunnat återge magin som jag kände i kroppen under den här spelningen. Innan Refused la ner 1998 så ansågs jag för ung för att åka in till stan och stanna till sent på kvällen enligt mina föräldrar. De hade antagligen rätt, men pga det så hann jag aldrig se bandet. De la ner och skulle aldrig i hela h*vetet spela igen fick man veta. Det var sorg. Stor sorg. De var ju mina hjältar, vågade dock inte ens hälsa på Dennis de få gånger han var hemma när jag var och hängde hos Fredrik. Men han var ju farlig, ni vet, kompisens storebrorsa som var vuxen och DESSUTOM spelade i värsta råbraiga banden.
Men igår fick jag se dem, äntligen. Det var episkt. Det var verkligen hur bra som helst.

Nej, jag har inte gömt mig.

Jag hamnade i en dimma, en dimma vid namn Coop. Jag har precis betat av en vecka med 95% långa arbetspass (minst 10 h) och har en förhoppning att jag ska komma tillbaka som människa imorgon när jag vaknat av mig själv, och inte av en väckarklocka.

Jag tänkte ifall någon undrat över vart jag tagit vägen.