KORT OCH JOBB.

I dag har jag bokat in två dubbellektioner med en annan körlärare. Så nu håller jag tummarna så stenhårt att de lär bli blå att det kommer gå bättre med den andra personen. Jag hade ont i magen innan jag ringde till körskolan, och det tycker jag säger mycket om hur jäkla dålig förra lektionen var. Och jag lär säkert ha ont i magen och vara lite av ett nervknippe inför nästa lektion också, fastän det är med en ny person.
Jag anser inte mig själv vara en person som är speciellt känslig när det gäller att möta människor som kan kritisera mig på både befogade och obefogade sätt, man blir ganska härdad när man har det arbete som jag har. Men det här var fasen hemskt. Jag ifrågasatte verkligen allt jag lärt mig när jag gick hem efter den lektionen. Och så ska det inte vara. Jag kommer aldrig bli en säker förare om min lärare stressar och hetsar när jag gör fel, det föder bara att jag gör ännu mer fel, och det blev exakt så i Tisdags.
Jag hoppas verkligen att den här nya läraren är schysstare. För jag vill inte att det ska bli så att jag måste bita ihop och lida mig igenom resterade lektioner.

Sen en annan lite halv-opeppande sak är att det kommer stora förändringar på arbetsplatsen också. En jobbarkompis är sjukskriven för okänd tid framåt pga familjeangelägenheter. Och det känns väldigt tråkigt, mest för hennes skull, men även för vår skull också.
Sen så kommer en annan arbetskamrat sluta hos oss för hon har blivit erbjuden jobb på ett annat ställe. Det verkar vara ett jättebra jobb som passar henne helt perfekt. Jag är verkligen jätteglad för hennes skull, men jag kommer sakna henne så grymt mycket.

ATT SLUTFÖRA DET HELA.

Jag måste poängtera en sak. Jag skrev ju tidigare att jag tappade peppen, och att jag inte ens visste om jag iddes styra upp kortet. Men naturligtvis kommer jag att göra det. Jag är inte så mycket för att kasta flera tusen i sjön. Och jag har ju rätt till att byta lärare om jag vill. Problemet är ju då att jag vill ha tillbaka min gamla lärare, men det är inte en möjliget. Det och mötet med den nya läraren idag gjorde att jag tappade motivationen totalt där ett tag, och har fortfarande en stor törn. Men att sluta kommer jag inte. Jag ska ha det där jäkla kortet. Jag får hålla tummarna att den andra körläraren är lite mindre stressig och mer ja.. trevlig.

TRÖSTPRIS.

Oj då, då råkade man klicka hem dyr-schampoo och balsam, bara sådär. Men jag är ju som sagt sur så då får man väl göra något roligt. Dyra hårprodukter är roligt.
http://baresso.se. Billigare än hos frisören iof, så jättedyrt blev det ju inte.

JA, DET VAR DET.

Fasen också, jag är så himla besviken just nu. Det känns som att motivation har runnit av mig och även att jag är det sämsta som någonsin släppts ut på vägarna.
Min körlärare som jag har haft sen start jobbade sin sista dag i Fredags pga nedskärningar på trafikskolan. Så jag blev tilldelad en ny lärare som jag hade första lektionen med idag. Och nu undrar jag om det beror på mig eller han att jag nu inte alls känner någon som helst pepp på att lyckas ta det här jäkla kortet.
Jag har aldrig blivit så uppstressad under en lektion tidigare, eller känt mig så jäkla dålig. Jag känner mig totalt tillintetgjord samt att det som Benny lärt mig tidigare har tydligen inte gjort mig tillräckligt bra. Att jag inte har lärt mig tillräckligt bra eller något. Det enda jag ser nu är lektion efter lektion efter lektion för att tydligen inte är superbäst på inbromsning eller växling eller vad fasen det nu är. Och blir bemött med ett tonfall som bara jagar upp mig så att jag gör fel.
Jag är så jäkla besviken. Vad ska jag göra nu? Jag har ingen lust att åka med den här nya personen något mer, inte om jag blir bemött på ett sätt som får mig att känna mig som om jag vore trög på något sätt.
Jävla skit.

NU ÄR DEN HÄR.

Aaaah härliga tider, jag har ÄNTLIGEN en ny dator. Så som jag har längtat! Inga konstiga streck och prickar överallt. Jag kan se alla ikoner, hela tiden! Och behöver inte gissa mig till var jag ska klicka. Och dataskärmen blir inte helt svart var och varannan minut m,m m,m etc, etc, och jada jada.
I like it. Jag är gla nu!

Jag trotsar denna kvälls väldigt lockande erbjudande om folköl och pipan eller folk hos Sepat för att stanna hemma och kolla in RG i körslaget (ja, det är earth hour, men jag måste få se körslaget, jag kommer släcka alla lampor dock. Lovar!) och sen så kommer jag ju sitta vid den här också. Jag kommer antagligen sitta fast vid datorn en hel del här framöver.

(Jag ursäktar ev, stavfel, nytt tagnentbord ni vet).

LEDIGT.

Körlektionen idag gick riktigt bra, och nu börjar jag närma mig slutet. Går snart in i sista etappen: landsvägskörning. Så teoriprov och uppkörning är inte så jäkla långt borta. Shit pommes frites. Jag kan inte riktigt fatta att jag fick tummen ur och styrde upp det här. Troligtvis kommer jag inte fatta det heller när jag sitter i en bil själv och kör runt, med det rosa kortet i plånkan. Om nu allt fortsätter gå bra och jag fixar det såklart *ta i trä*.

Annars har det varit himla fint väder ute, och jag har varit ledig. Trallade ner på stan en sväng och drack té på Station med Maya. Gick in på Gina Tricot och hittade en svartvit-randig halsduk som jag blev kär i men tyvärr ej hade råd att köpa. Gick sedan in på Hemtex och blev kär i ett bredrandigt svartvitt bäddset som jag också blev kär i (ja, jag gillar sånt som är svartvitt och randigt), och ej heller hade råd med. Handlade mat. Blev less på att gå i affärer och gick ut och fick kuta ifrån två personer med pärmar som går runt på stan och anfaller en (ja, jag vet att det är deras jobb att värva folk till Amnesty, Rädda barnen m,m, Men jag är så tråkig att jag vill själv välja vad jag vill donera pengar till och inte bli övertalad av någon på stan som har i uppgift att vara pushig. Förlåt). Ja sen gick jag hem och lät latmasken ta över så jag iddes inte gå ner på stan på internationella kvinnodagen-demonstrationen och nej, jag har inte ätit någon semla. Jag tycker icket om semlor.

BRA FOLK.

Tänk vad glad man kan bli av att få erfara att det faktiskt finns vänliga själar där ute bland människorna. Det behövs så lite ibland.
Jag jobbade nu i helgen som var. Och det var in en kvinna med två barn som hon tänkte köpa tuggummi till. Problemet var bara att hon inte kunde svenska alls, och knappt engelska. Och hon hade pantat för att kunna betala tuggummit. Grejen var den att hon inte kunde se skillnad på den gröna och gula knappen. Den gröna använder man ju då när man vill ta ut panten till sig själv, och den gula om man vill skänka pengarna till kooperation utan gränser. Och hon hade tryck på den gula knappen och sådeles skänkt bort pengarna. Utan att veta om det.
Så hon kom till min kassa och försökte köpa tuggummi för det ogiltiga pantkvittot. Sen så hade hon öppnat tuggummipaketet och serverat sina barn innan (vilket man inte bör göra, men jag utgår från att hon inte hade någon susing om det heller, så jag brydde mig inte så mycket om det). Hur som helst så försökte jag förklara för henne att hon hade skänkt bort pengarna. Men hon förstod inte. Och jag kunde heller inte ge bort varan för summan var för stor så det skulle bli ett problem i och med kassaredovisningen nästa dag. Och sen så är ju allt till försäljning, vi får eller kan inte ge bort saker. Men då ställde kunden bakom henne upp och betalade det åt henne. Och jag blev så jäkla glad. Hur ofta händer det? Och med det så tog en annan kund med henne till pantautomaterna för att visa hur knapparna fungerar. Och jag blir med det ännu mer glad över folk.
För detta hände när det var som mest rushigt i butiken. Långa köer och jag hade ingen möjlighet att lämna kassan. Då blir man jäkligt bra att andra ställer upp och är schyssta. Istället för att stå i kön och vara stressad och irriterad på den stackaren som inte förstår hur allt funkar.

DAVE.

Såg ett snäpp av Skavlan ikväll. Då var den här herrn med samt hans (inte helt okända) band som heter Foo Fighters. Peppen blev total, för jag ska nämligen se dem i sommar. Fy f*n va kul det ska bli!!!

KÖRNING.

Sådär ja, då var halkbanan avklarad. Skönt! Jag var ganska nervös imorse när jag skulle gå till bilskolan, mest för att jag oroade mig över att jag inte skulle klara det. Samt att jag tyckte att det kändes småjobbigt att en massa folk skulle se mig köra omkring och sladda runt, och även för att det var första gången som jag skulle färdas i bilen själv.
Men jag kan ju säga nu att jag hade ingen anledning alls till att vara nervös. Visst, det var svårt och visst sladdade jag runt lite. Och det är ju det som är syftet med det hela. Och det där med att vad andra skulle tycka om min körning släppte jag direkt. Jag kan tendera till att vara aningens för självkritisk när det gäller såna här saker. Men sånt är bara idiotiskt. Man är ju ute för att lära sig. Inget annat. Och köra bilen själv var ju inga problem. Såklart. Kunde jag ha räknat ut innan.

Riktigt kul var det, och ganska läskigt. Det är inte lätt att manövrera en bil på ishalka. Jag fick höra att jag var lite för försiktig så jag fick inte in några direkta storsladdar, men jag lärde mig ganska snabbt hur jag skulle anpasa farten efter underlaget. Sen så var det en så sjukt fin bil så mycket att jag var försiktig berodde på att jag inte ville råka kvadda den.

På vägen hem så körde vi ikapp en lastbil som backade mitt på E4an.
Undrar vad den där personen tänkte egentligen. Mitt på e4an, på 90-väg. SMART. Tummen upp för dig, och var glad att vi hade så pass mycket avtstånd bakåt att vi inte brakade rakt in i dig, smartskalle.