HANDLA PÅ KONSUM!

Här om dagen gick min chef omkring och citerade den här, och undrade om jag sett den nån gång. Självklart har jag det. Efter det så gick jag och funderade jag i en mindre evighet hur låten när de handlar gick, så mina jobbakompisar mer eller mindre började undvika mig tror jag. Haha.
Han är en jäkligt skön snubbe chefen. Han brukar bland annat gå och gnola på "Vad du är söt min kära lilla ponny" eller vissla "Jag må han leva". Inte konstigt att jag trivs som fasen på mitt jobb!

HEM TILL GÅRDEN.

Hallojs!
För de som undrade över hur det kom sig att jag tycktes försvinna från jordens yta i Fredags så är svaret; jag åkte till famijen i Vännäs. Och jag orkade inte säga det till folk innan. Sorry. Men jag kände att jag behövde dra iväg en stund samt att jag hade dåligt samvete över att jag sällan prioiterar familjehäng på min lediga tid. Och det pga att jag tycker att det är så jäkla jobbigt att dra med mig katten (ej den på bilden) och packning på bussen. Jag tror att Gilby väger minst hundra ton nu. Jag hade fem meter långa spaghettiarmar redan vid tunnelbacken.

I Vännäs hände det mycket som vanligt. Konstant action. Spelade plump med brorsor och brorsbarn och styvpappor. Kollade på tv. Löste kryssen i alla mammas Hemmets Veckotidningar och sen spred runt dem på olika plaster i huset. Så mamma har lite att göra när jag dragit hem. Samla ihop veckotidningar och svära. Sen har vi besökt loppisen inne byn och gick hem med tallrikar. Femtiotal. Bruna. Skitfina. Mamma gick hem med en stor jäkla blå kista som hon inte har plats med någnstans.
Nä det var skönt att dra till byn som är känd som hålan av alla hålor ett tag och känna lugnet. Och när lugnet har övergått till total uttråkan så åker man hem. Eller nej, nu är jag taskig. Det låter som att jag inte uppskattar att umgås med min familj. Men det gör jag. Jag älskar min familj. Skulle jag ha möjlighet så skulle jag umgås med mamma, pappa och gänget jämt.

By the way, katten på bilden är Mirre. Första gången jag såg honom så trodde min mor att jag sa till han att han ser cp ut i ansiktet. Nä, han är SÖT.

LOS BRILLOS.

Jag må vara trött och sliten, samt ha ett äckligt sår på hakan.
Men jag känner mig ganska nöjd ändå.

BRILLKAJJE BLIR DET.

Joda, brillor blir det. Men det känns som okej ändå.
Om jag ska vara helt ärlig så är jag ganska peppad på mina Björn Borg glasögon som jag får betala 3342 kr för nästa Tisdag när jag hämtar ut dem.
Eller så beror det på att jag går omkring och är munter efter en svinkul helg.
Imorgon kanske jag kommer få världens ågren för att jag måste betala en halv förmögenhet (efter mina mått mätt) för ett par glasögon som jag enbart ska ha när jag sitter framför datorn, tvn, när jag läser och i kassan på jobbet.

Det är helt sanslöst vad svårt det är att välja bågar. Jag blev nästan tokig på mig själv när jag stod där och velade. Tjejen som jobbar där räckte tålmodigt fram båge efter båge medan jag kände mig som ett fån i varje par jag prövade. Men tillslut började jag jämföra alla bågar med de där Björn Borgarna, och efter att ha prövat dem 50 000 ggr så insåg jag att de är nog de här jag ska ha. Dyrt eller ej, jag måste ju visa mig bland folk i dom. Sen händer det ju att jag hälsar på kompisar och där brukar det ofta bli lite tv-tittning, och då vill jag ju inte att min polare ska sitta och skratta åt mig samtidigt som hon/han pekar mig i nyllet. Så det får kosta skjortan den här gången.

DAGENS AGENDA...

.. är:
- STÄDA FÖR F*N. (ursäkta, men det här är skamligt).
- Få fingrarna ur och ringa några gamla klasskompisar angående tio års reunionen.
Jag hatar sånt. Jag avskyr att måsta ringa till människor jag normalt sett inte ringer till för då måste jag förklara vem jag är. Jag tror knappast att någon känner igen min röst efter tio år liksom. "Hej hej det här är Karolina Andersson, du vet, som du gick i samma klass med i 9-10 år, du vet". Blöö. Och på det måste man försöka övertala folk att gå på klassträffen oavsett hur opepp de är. Men men. Man vill ju att så många som möjligt ska gå för desto fler som kommer desto trevligare lär det bli.
- Eh, sen så ska jag säkert göra en massa saker till. Planerade en himla massa innan jag somnade igår kväll men nu tycks jag ha glömt det mesta. Ja huvudpunkten får vara städningen. Javisst ja, träna. Men det orkar jag fan inte.


Min klass för ca 19 år sedan. Hockeyfrilla. Jag säger bara det, hockeyfrilla.

GLASÖGONORM?

Idag har jag varit på stan och lunchat samt trallat runt i butiker med min goda vän Hanna. Samt även bokat en tid för synundersökning på Se och synas. Så vem vet, jag kanske kommer få glasögon här framöver. I sånna fall så hoppas att det är terminalglasögon jag behöver (de används bara när man sitter framför datorer, tv etc) och hoppas även att jag får ta del av Konsum Nords avtal med företaget. Då kanske jag kan få hela kalaset gratis, eller åtminstone bidrag.
Det känns lite småläskigt måste jag säga. Men min syn verkar ha försämrats. Just i detta nu så ser jag lite halvsuddigt för att jag suttit framför burken en stund. Och ofta så suddas synen när jag arbetar i kassan och glor på skärmen där. Och även framför TVn. Sen så kanske det kan förklara varför jag ofta känner mig tung i huvudet med lite småvärk som irreterar mer än det plågar. Med tanke på hur mycket tid jag spenderar framför olika skärmar så skulle det inte förvåna mig det minsta.

AMPLIFIED.

Bilder.
Klicka på länken så hittas det bilder med Epidemics feat. Kajje och Karro.
(Ja, alltså, vi ska föreställa fans om det var någon som undrar över våra mindre häftiga v-tecken).

ÄH JAG VET INTE VAD JAG SKA SKRIVA HÄR.

Nu har min första schemanlagt lediga helg kommit och mer eller mindre gått.
Det är jäkligt najs att få vara ledig, men just nu är jag så sjukt uttråkad så jag skulle inte haft något problem med att jobba. Fast om jag hade jobbat så hade jag gått omkring och önskat att jag varit ledig och planerat hundra saker som jag skulle ha gjort men som jag ändå inte gör när jag är ledig, fastän jag borde.

I Fredags var jag ute och käkade med några kompisar. Det var trevligt fast jag hade paltkoma i flertalet timmar efteråt. Jag satt och halvsov hos Stefan när han hade födelsedagsfest och blev hojtad åt att vakna några gånger. Men jag fick tillbaka energin vid ett-tiden på natten. Aldrig mer gå ut och äta tokmiddag innan man ska på fest och vill vara social och trevlig.

I går, Lördag, så vara det Amplified på Folkets hus som gällde. Jag hade trevligt sällskap men annars så var det inte så mycket att hänga i granen. Det var knappt något folk där och de flesta av besökarna verkade knappt ha fyllt 18 år. Det var första gången jag kännt mig gammal när jag varit ute och svirat.
Epidemics spelade och var sketa-bra. Synd bara att det var så dålig uppslutning av folk där bara.